Cairo Calling (18 Jan 2007)

Hm, så sitter man då här och spanar ut över detta gytter av människor, djur, bilar, lastbilare, taxis, häst- och åsnedroskor, rikshas, mopeder, motorcyklar, hus, hus och åter fler hus, kåkstäder, skyskrapor, shoppingcenter, restau-ranger, caféer, småbutiker, hål i väggen, verkstäder, svetsarfirmor, skrotupp-lag, lagerbyggnader, byggfirmor, importfirmor, moskeer, kyrkor och en och annan synnagoga, och mitt i hela den här röran och bland alla dessa byggnader och alla dessa fordon så strängs en si så där 20 miljoner Cairobor i form av gatuförsäljare, vattenpiperökare, cafésittare, uteliggare, arbetslösa, tiggare, hemlösa barn, poliser och åter fler poliser och vakter, och så självfallet då också en och annan liten Skåning.

Om det är något som slår mig med Cairo så är det trångheten, oväsendet och smutsen! Överallt finns det människor! På grund av trångboddheten tar alla Cairobor sin tillflykt till gatorna och därmed så försigår sig också en väldigt stor del av livet just på gatorna. Och på gatorna är det smutsigt, förfallet, slitet och nergånget. Ja hela landet känns på rejäl dekis. De många gamla och en gång pampiga byggnaderna minner om en stolt historia, ja nu talar vi inte om så långt tillbaks som pyramiderna, utan säg en 75 till 100 år, men sen dess har nog inget större underhållt skett. Hela staden och dess byggnader håller på att förfalla. När jag åker omkring så påminner det mig om foton man sett från krigets Libanon eller Irak där allt var sönderskjutit och fördärvat.

Idag är det soligt och klart och nästan ingen smogg alls och från mitt kontor på 32:a våningen kan jag se ända till pyramiderna i Giza. En fantastisk vy över denna megastad som verkar sluka allt i sin väg. Enligt FN är Cairo det mest tättbefolkade stordstadsområdet i världen och i genomsitt bor det ca 70.000 människor på var och en av stadens 180 kvadratkilometer. Ja det läste jag i alla fall i den synnerligen intressanta boken “Cairo” av Max Rodenbeck. Det är inga problem att sätta tilltro till den gode Max – som för övrigt är jude, tänk att man läser en bok om islams best tätbefolkade stad av en jude :) – när han vidare påstår att i vissa av stadens stadsdelar som Muski och Bab el Sharia bor det t om 300.000 människor per kvadratkilometer och ibland kanske t om det dubbla, alltså upp emot 600.000 människor per kvadratkilomenter på vissa bakgator. Det lär vara så tättbebott i Cairo att familjerna äter och sover i skift och t om skolorna arbetar i tre-skift men likväl måste trycka in upp til 80 elever per klass.

Jo, nog är det mycket folk här. Det lär dessutom finnas runt 5.000 hemlösa barn(!) vilket man ser dagligen (det gör ont!) och minst lika många åsnekärror. Lägg därtill ett par miljoner bilar varav minst hälften är små svarta taxis av obskyrt märke och ursprung. Inga av de taxi jag hittills provat har haft "moderna" säkerhetsanordningar som bilbälte eller helt stängbara dörrar. Så kostar också en taxiresa inte mycket mer än en svensk tjuga och på köpet får man sig en glad tutkonsert till livs under färden. Det är nämligen så att man i trafiken i Cairo inte följer några som helst regler. Det är t ex helt ok att köra emot trafiken och strunta i alla trafikregler, vägmarkeringar, filer ja t om trafikljus(!), eftersom man ju trots allt har en biltuta i bilen och med den kan man ju få alla att förstå precis vad det är man vill. Tut-tut, betyder “jag har bråttom idag så jag kör emot traffiken för det tar för lång tid att vända till rättgående fil”, eller tut-tut: “jag orkar inte stanna vid rödljuset så det är bäst att du gör det för jag tänker köra” eller “tut-tut: här kommer jag” eller “tut-tut: jag är på gott humör”, “tut-tut: min fru skällde på mig imorse så låt mig vara ifred” och tut-tut hit och tut-tut dit. Som dum svensk tror man ju när man går på gatan och någon tutar på en att det är någon man känner eller någon som vill påkalla ens uppmärksamhet, men ack vad lurad man blir.

Ja om det finns något som mer än annat präglar Cairo så är det just detta oväsen från trafiken! Det bedövande bullret från en normal trafikkorsning i Cairo lär mitt på dagen ligga runt 90 decibel, vilket är i höjd med en rock-konsert, så det är väl bara att ta på sig hörselkåporna när man ska ut och gå. Jag tror dessutom att de goda Cairo-borna har förläst sig på Descarte men dessväre missförstått hans devis Jag tänker alltså finns jag till, för i Cairo gäller istället Jag TUTAR alltså finns jag till!

Hur det nu än är med Cairobilisternas filosofikunskaper och taxichaufförernas franska dito, så gick kommunikationsminister ut häromdagen och sa att alla taxibilar som är äldre än 1977 måste bort från Cairos gator. Så nu strejkar chaufförerna eftersom de menar att regeringen försöker ta ifrån dem deras levebröd och att de nya “Cairo Yellow Cabs” har mutat sig till fördelar hos myndigheterna genom att kräva att gamla bilar försvinner från gatorna.

Inte vet jag, men nog vore det bra att försöka röja upp i detta bilskrots-mecka och få bort de värsta liken från “vägarna”. Ja jag skriver “vägarna” för de är minst lika farliga som bilarna och bilisterna själva. Jag tror bestämt att Cairo hade behövt sig en egen Senator Pothole á la Alfonse D'Amato, men enligt gammal egyptisk tradition utser man ju aldrig en guvernör eller borgmästare över hela Cairo, för den mannen (jo det är en man, för jämlikhet vet dom inte vad det är!) skulle bli en alltför mäktig makthavare och därmed kunna utmana kungen, ministern, presidenten eller vad det nu är för någon som sitter på tronen för dagen. Inte vet jag, mutor känns här som en ganska naturlig del av vardagen, eller egentligen heter det väl “baskshees”, alltså den lilla peng man ska ge dörrvakter, chaufförer, kypare, biträden, recep-tionister och all möjlig personal för alla mer eller mindre små och stora tjänster, ja och ibland bara rakt av utan någon motpresetation till “locals” (främst hemlösa barn) eftersom de anser att vi västerlänningar bör dela med oss, och det kanske är rätt.

Nåja, dags att kila hem, det är torsdag och därmed veckans sista arbetsdag och imorgon ska vi upp och knalla till moskeen allesammans… Nåja, kanske inte jag :)