Kampen mot kvinnlig omskärelse fortsätter med tvättmedelsmutor

Efter att själv i tioårsåldern ha utsatts för omskärelsen två gånger (”det blev en liten bit kvar”) svor Wafaa Helmya att hennes egen dotter aldrig skulle behöva utsättas för detta grymma öde. Men en natt kom Wafaas egen mamma och tog med sig den lilla dotterdottern till byns omskärare i Övre Egypten. Wafaas mamma som alltså också utsatte sitt förstfödda barnbarn för omskärelse trodde nämligen fortfarande - så som också många andra miljontals egypter - att omskärelse var en religiöst påbjuden reningsprocess som behövdes för att bibehålla flickans och familjens dygd och ära.

Idag deltar Wafaa vid en NGN konferens som annordnats av Koptiska Centrat för Utbildning och Utveckling i Bayad Al-Arab, strax söder om Cairo. Hon berättar att hon i sitt daliga kärleskliv har stora problem då hon uppfattar sig själv som helt frigid och aldrig vare sig känner något eller alls njuter av sexuell samvaro med sin make. Koptiska Centrat för Utbildning och Utveckling arrangerar under 2007 seminarier i 15 olika byar i Övre Egyptens öknen för att där informera mödrar om konsekvenserna av omskärelse. Det ör svårt att få kvinnorna att ens komma till träffarna, men genom att dela ut té, tvål och tvättmedel försöker man uppmuntra kvinnor att deltaga. De flesta som kommer är dock mycket tveksamma och oroar sig för hur deras döttrars blivande makar ska reagera om deras hustrur inte är omskurna. Jag tror att de kommer att förskjuta min dotter om hon inte är omskuren, åtminstone bör väl de mest framträdande delarna skäras bort för att inte väcka för mycket uppståndelse, menar en av kvinnorna. Koptiska Centrats nunnesyster Joanna svarar ”- Men inte tar du väl din dotter till doktorn om du tycker att hennes näsa eller öron är för stora! Så vad är skillnaden?”.

Koptiska Centrat för en lång och segdragen kamp mot såväl det sociala trycket som tron att omskärelse är religiöst påbjudet, en vaneföreställning som är djupt rotad i det egyptiska samhället. Trots att såväl koptiska kyrkans överhuvud, patriark Shenouda III som muslimernas Grand Sheik of Al Azhar university, Mohamed Sayyed Tantawi, offentligt tagit avstånd från företeelsen och deklarerat att det inte finns något stöd för den varesig i Bibeln eller Koranen fortlever den ännu. Den egyptiska egeringen har också förbjudit förfarandet, inte minst genom en ny lag som kom nu i Juni 2007, men trots detta ska enligt officiell statistik hela 97% av landets kvinnor, både kristna och muslimer, i åldern 15 till 49, vara omskurna. Det innebär med största sannolikhet att flertalet av mina kolleger som barn utsatts för denna en av de värsta tortyrer som kan drabba en liten flicka.

Enligt Rädda Barnen beräknas idag över hundra miljoner flickor och kvinnor världen över vara könsstympade! Upp till två miljoner flickor stympas varje år, vilket skulle göra cirka sextusen per dag! Flickorna kan vara alltifrån några dagar gamla spädbarn till ungdomar i de övre tonåren. Ingreppet utförs vanligen utan bedövning och under sanitärt undermåliga förhållanden, varför komplikationer och dödsfall är mycket vanliga.

Efter vad jag kunnat läsa mig till är kvinnliga omskärelse ett djupt rotat kulturellt fenomen som är omgärdat av starka tabun och har en lång diffus historia. En av de vanligaste missförstånden tycks vara att förknippa kvinnlig omskärelse endast med islams, men i länder som t ex här i Egypten har både kristna och muslimer praktiserat kvinnlig omskärelse sedan ”urminnes tider”.

Enligt http://www.islamguiden.com/ kallas den mest radikala formen av kvinnlig omskärelse (s k infibulation) även för faraonisk omskärelse. Detta skulle således kunna antyda att infibulation har praktiserats långt innan islams, kristendomens, och judendomens uppkomst. Det är dock inte klart huruvida seden uppkom i Egypten eller om den uppstod någon annanstans i Afrika och sedan kommit till Egypten.

- 20 Okt 2007