Min kulturella förståelse = NOLL

Fy sjutton vilken natt! Det drog så kallt i sovrummet i natt eftersom de sad excuses for window shutters inte går igen ordentligt, så vid 03h30-tiden flyttade jag in på tv-soffan. Den är åtminstone mjuk och hyfsat skön. Därtill svepte jag om mig mit ljusblå egyptiska täcke jag köpt, som faktiskt är riktigt varmt och skönt, men i vardagsrummet är det om möjligt ännu mer lyhört och ljust och trots att jag drog på mig mina löjliga flygplans-ögontäckare och låg och lyssnade på P1:s ”God morgon Världen” (vilket jag alltid brukar somna så skönt till) så vaknade jag strax före 05 när ”idioten i tornet” började larma!

Ja, jag vet, det heter Minaret och böneutropare och ja, jag vet, han kallar till bön och det är ju en inspelning, men VARFÖR måste de ha en sådan inspelning lirande kl 05 varje morgon och dessutom på full patte!!!???!!! Ja jag som en gång trodde att jag var så förstående och kulturellt bildad (och hela den biten) inser nu mer och mer att jag börjar bli gammal, trångsynt och oerhört bekväm och därmed inte bara inte uppskattar utan direkt retar livet ur mig på de här förbannade musselmanerna och deras böner.

Min lägenhet ligger, vilket jag upptäckt först sedan jag flyttat in, mitt emellan två moskéer och än har tydligen inte det centrala direktivet gått igenom som ska garantera att alla moskéer kallar till bön på exakt samma tid, för guuud va jobbigt det är när man precis somnat om bara för att vakna till nästa tornkvidare på andra sidan kvarteret. Jag känner konstigt nog allt mindre förståelse för hur religionen kan få styra ett land och alla dess invånare som det gör här, och då mina vänner märk väl Egypten är förmodligen ett av de mer sekulära muslimska länderna.

Ja jag får väl ta och vakta min tunga, för så sent som igår läste jag om en egyptisk bloggare i Alexandria som dömts till tre års fängelse för att ha ”förolämpat islam” på sin blogg. Jamen herregud (se där, nu hädade jag också!) man får fängelse för att ha ”förolämpat islam”, vill inte ens tänka mig hur många år jag skulle få om de egyptiska myndigheterna kände till min Cairoblogg, huga!

Nåväl som sagt, hade en kass natt och sov dåligt, men Khalid stod glatt utanför porten kl 10h00 som avtalat. Efter att ha kollat på ytterligare en lägenhet (han ger aldrig upp) så körde vi till ”Citadellet”, alltså Salah ad-Din’s (Saladin) 900 år gamla befästning (al-Qala) på en bergsutlöpare utanför stan. Det sägs att man ska ha en fantastisk utsikt över Cairo från Citadellet, men idag, som så ofta annars, rådde ett konstant soldis och smogg över staden så det var tyvärr inte så mycket man såg. Al-Qala, som förmodligen är huvudpunkten i det islamiska Cairo, är utan tvekan ett av stadens mest populära turistmål och köerna var långa och varma, men tack vare att Khalid är officer i armén så viftade han lite med sitt officerskort och snackade lite med vakterna och sen inte bara gick vi in utan att betala utan också utan att behöva stå i den långa och varma kön (tack för det Khalid!).

Al-Qala visade sig vara ett virrvarv av moskéer (vad annars!), muséer, tinnar och torn och där väl Muhammad Alis stora moské i osmansk stil tog priset! Denna alabasterbyggnad dominerar Cairos östra horisont och uppfördes till det moderna Egyptens grundare, Muhammad Alis ära. Den gode Muhammad var ursprungligen Alban och krigare i den osmanska sultanens tjänst. På tidigt 1800-tal gjorde han sig till härskare av Egypten (under ottomanska riket) genom att likvidera de främsta ”mameluckerna”. (Jag får väl ta och skriva ett par rader om egyptens historia för er som inte känner till den eller som inte orkar kolla på nätet)

Jag pillade faktiskt av mig pjucken och knallade in och bortsett från för-gårdens avskalade men ack så lugna och sköna tomhet så var det inre en besvikelse så till vida att det var överfyllt av turister. Dock är byggnaden imponerande men som brukligt är tom, så när som på turisterna då alltså, två bönestolar och så den gode Muhammed Alis marmorgrav som ligger till höger när man kommer in i den väldiga bönehallen.

När jag kom ut hade Khalid letat rätt på en gammal officers-kollega som tog oss med till Qasr al-Gawhara palatset som ligger bredvid. Här fick jag mig en liten historilektion till livs av en liten servil man med satt utseende. Faktum är att han påminde om Muhammed Ali själv eller dennes albansk-egyptiska barn och barnbarn. I al-Gawhara såg jag också Alis tron i guld och rött siden, vilken var lika bred som låg för Ali hade nog en lite väl stor förkärlek för det goda här i livet. Här, i al-Gawhara, hade tydligen den franska kejsarinnan (Napoleon III:s hustru) också övernattat en natt då hon befann sig i Egypten för Suez-kanalens invigning. Ja och så fortsatte det med massa totalt ointressanta turisfakta, men ändå, killen snackade ju trots allt engelska!

Så officer som han är så tog Khalid sedan med mig till såväl polis- som militärmuseet i al-Qala. Det var lika intetsägande som ointressant och fyllde mig mest med en förundran över hur alla dessa diktaturer och u-länder alltid kan hylla våld och militarism så högt. Ja Polismuséet var ett skämt. Det var förmodligen det sämsta jag någonsin sett och inte värt att ens gå in i, nedslitet och söndrigt för att inte säga totalt ointressant innehåll. En enda lång hyllning till polisen i Egypten som vi alla vet alltid har och forfarande används som repressiv maktfaktor mot folket. Jo, det fanns en intressant sak, det var de gamla fångcellerna som dock inte låg i själva muséet. Här förvarades ända fram trill 1983 för regimen misshagliga personer, bl a gömde man bort Sadats mördare här i väntan på rättegång 1981.

Militärmuséet var lite bättre, åtminstone var det inte hål i väggarna och söndriga montrar när innehållet saknades, men samtidigt, ett enda stort muséum som hyllar krigsmakten och dess officérskår? Nåja, jag fattar ju, det var ju de s k ”fria officerarna” som tog makten och som allt sedan dess styrt landet genom Nasser, Sadat och nu (allas favorit-hatobjekt) Mubarak.

Jag måste erkänna att mina kunskaper som de Israelisk-arabiska krigen och därtill Suezkonflikter och liknande inte är särskilt imponerande eller för den delen dagsfärska, men visst har jag för mig att Egypterna bara torskade varenda gång, om det inte vore för USA och eller ryssarns ingripande och därmed blir ju hela grejen att förhärliga en krigsmat som aldrig lyckats särskilt bra, om möjligt bara än mer pervers. Men men, så är det nu än en gång i dessa Mellan Östern-diktaturer… patetiskt!

De av er som känner mig från tidigare resor måste höja förvånat på ögonbrynen när ni läser mina rader ovan. Borta är allt intresse och nyfikenhet för nya kulturer och en känsla av att ”oooh här skulle jag kunna bo och här är så spännande och intressant…”. Jag vet ärligt talat inte vad det är med mig men jag förundras bara om och om igen hur eller kanske snarare OM dessa människor verkligen är del av samma kultur som en gång uppförde pyramider och var världens ledande kulturnationer med djupa kunskaper i arkitektur, matematik och läkar-vetenskap? Om så är fallet, vad hände? Var gick det fel? Titta på Al Hambra i Spanien, ja titta på alla de moriska kvar-lämnorna i Spanien, som sedan föll till de inbitna och rabiata super-kristna spanjorerna och därmed rimligtvis borde ha farit illa under tidens gång och jämför sen dem med alla dessa kvar-lämnor här i den islamska världen… Ja jag vet inte hur många gånger jag sagt det, men jag fattar inte hur man kan ha låtit det förfalla så här. Det är sorligt och ledsamt…

Vi hoppade över Ibn Tuluns moské och drog oss efter en lätt lunch ifrån al-Qala för att istället besöka Islams (eller i alla fall sunnivärldens) mest framstående universitets- och kultur-institution, Al Azhar. Moskén med samma namn grundades redan på 970-talet och är än i dag huvudinstitution för islamsk utbildning i den islamska världen. Al Azhar’s ”sheyk” (andlige ledare) är Egyptens främsta religiösa uttolkare och auktoritet, inte minst för de många tusentals muslimska studenterna från hela världen som här lär studerar Koranen, muslimsk rätt, grammtik, logik och retorik. Numera erbjuder universitetet också mer profana ämnen så som medicin, teknik och handel.

Vi hamnade utanför ”Barberarnas Port” där studenterna traditionellt brukade få sina huvuden rakade innan de inträdde i studievärlden. Dock fick jag behålla mitt hår även om jag nog skulle behöva en rejäl skalpering just nu. Nåja, det får väl vänta tills att jag kommer hem. Det är så skönt att klippa sig hos en svensk frisör. Min heter Ahmed och är från Irak och är barnbarn till Josef som en gång grundade klipperian på Möllan där hemma :-)

Efter ett kortare besök gick vi runt kvarterat och hamnade utanför Sayyidna al-Husseins moské. Om Al Azhar är sunni-muslimernas främsta uttolkare, så är al-Husseins moské en av de viktigaste för shiamuslimer. Husseins lär ha varit barnbarn till proften Mohammed, och hans far Ali var gift med Mohammeds dotter. När Mohammed knallade vidare så försökte Ali (som alltså var hans svärson) ta makten då han ansåg sig vara den rättmätige arvtagaren, men han hamnade då i konflikt med den styrande Umayyad-dynastin och dog i Irak. I denna moské förvaras hans son, alltså Husseins som då alltså blir Mohammed dotterson, huvud!

JO jag vet, det låter sjukt! Det är väl som med Santiago i Spanien där man förvarar aposteln Jakobs kvarlevor, men varför och hur Husseins huvud hamnade i Cairo, det var det ingen som lyckades upplysa mig om. Dock följer alla shia-muslimer än till denna dag Ali och Hussein och anser att de var Muhammeds rättmätige arvtagare, medan sunni-muslimerna (t ex Egypten) anser att Umayyad-dynastin var rättmätige arvtagare.

Efter denna utvikning i islams sekter tog vi oss slutligen ett besök på Khan al-Khalili, som väl får anses vara Cairos svar på Kiviks marknad eller Roof Top Market i Rosebank Joburg :-) fast naturligtvis med sin lokala varianter vad beträffar utbudet. Såna här marknader lämnar mig nästan alltid totalt oberörd, om inte irriterad över alla försäljares dåliga försök att kränga billigt krimskrams som ingen vill ha. Ja ingen och ingen, Hannah och Emma hade säkert hittat något att handla här och likaså mina systrar och min mor för de brukade ju släpa hem ölöppnare och suvenirdockor från halva solorts-Europa när man var ung. Presenter som alltid var lika välkomna som mässling men som dock tack och lov man kunde göra sig av med snabbare än sjukdomen :-)

Hittade dock en gammal man som satt och sakta, sakta präglade in silver, koppar och guldtrådare i mässingsfat och de var verkligen ett fint hantverk, men annars var Khan al-Khalili som det mesta annat här skitigt, nergånget och förfallet. Jag tycker synd om människorna i Cairo.

Nu är det lördagkväll, klockan är ett par minuter i tolv och där hemma har Sverige sett på melodifestivalen eller står fortfarande och hänger i en bar. Här är det sista dagen för helgen och imorgon är det dags att jubba igen. Känns lite surt när man tänker på att det är lördagkväll och att man egentligen borde vara ledig, men men, so ist dass Leben unter den Linden :-)

Dags att sova nu, eller försöka i alla fall, om trafiken där nere på gatan bara kunde lugna ner sig lite, men icke, om de inte tutar så dör de nog. Måtte jag nu bara somna innan det är dags för tornhojtarna att ge sig på det igen :-)

Sov gott där himma!