Promenad på stan

Tog mig en promenad dag, en rejäl sådan. Hittade efter viss möda ner till Sharia Dokki (Dokki gatan) och sen vidare ut till Sharia Tahrir och knallade därefter hela vägen till Midan Tahrir (Frihetens Torg). Stod en bra stund på Kubri Qasr el Nil (bron) och spanade på turister och båtar. Denna bro känns, trots att den också är rejält sliten, ändå helt ok med sina vaktande lejon i vardera sida och det är alltid kul kul att titta på folk medan Nilen brusar fram under fötterna, men frågan är ju hur mycket avgaser man hinner andas in.

I takt med att man kommer mer och mer centralt möter man fler och fler turister, men också desvärre fler ”turistjägare”. Usch, jag ogillar verkligen alla dessa -”Hello Mister, listen… where are you from… come in here, have some tea with me, special price only for you, just have a look at my papyrus…” men men, man sticker ju ut, så är det bara, och de vill ju också tjäna pengar och leva. Men jag pallar liksom inte med det, önskar jag kunde berätta för dem (på arabiska) att nej, jag är inte turist, jag bor (nåja) och arbetar här och vill bara ta en runda på stan en ledig dag.

När jag väl kommit fram till Midan Tahrir kunde jag få lite bättre syn på Egyptiska Museet den här gången. Ser hemskt ut! Eller jag antar att det precis som det mesta annat här, once upon a time säkert såg vackert och nybyggt ut, för inte kan man väl bygga så att saker och ting ser gamla och förfallna ut redan från början, eller? Nåja, jag måste ju besöka det en dag, men orkade inte idag. Tog mig en ”chicken burger” på KFC. Kan knappt fatta att jag gjorde det, fy va äckligt! Åtminstone fick jag lite ”lugn och ro” (nåja) för en stund från detta hemska Midan Tahrir ”torg”. Ja torg och torg, det är inte mycket till torg, utan mer en jättelik bilrondell med brutala landmärke i gråsmutsig betong, som t ex Nile Hilton Hotell och Arabförbundets högkvarter Mogamma, vilket rymmer runt 20.000 byråkrater från hela arabvärlden; vill inte ens tänka på hur det måste låta där inne en vanlig arbetsdag (oh my freakin’ God).

Efter att ha sick-sackat mig fram mellan bilarna på Midan Tahrir (man känner sig som en tjurfäktare eller som om man vore på San Fermín i Pamplona fast här är det inte tjurar utan bilar man försöker undvika) tog jag mig vidare längs Sharia Talaat Harb, gatan som är namngiven efter den egyptiska riksbankens grundare, och upp till Midan Talaat Harb. Den här sträckan mellan de två torgen Midan Tahrir och Midan Talaat Harb, är nog själva kärnan i det moderna Cairo. Man kan knappt gå rakt fram på de överbefolkade trottoarerna pga alla människor och alla stånd och gatuförsäljare och därmed hamnar man gåendes på själva gatan som ständigt är knökfull med tutande trafik. Om jag inte dör av avgasförgiftning så lär jag garanterat bli påkörd en dag. Känns skönt att veta att det blir antingen eller i alla fall :) När man går här hör man musiken (oväsendet om ni frågar mig) och böneutroparna från bilarna och affärerna på var sida och överallt omkring sig hänger den tunga lukten av bilavgaser blandat med matos och rökelse, ja halleda vilket kaos!

Väl framme på midan Talaat Harb hittade jag det en gång så berömda Groppis konditori som tydligen lär ha försett Storbritanniens kungahus med godsaker, något man knappast kan tänka sig idag. Blev duktigt besviken när jag steg in. Konditoriet är i stort sett tomt idag, så när som på ett par kyldiskar med ”take out” bakelser. Ja ja, jag antar att det är med Groppis som det mest annat här i Egypten, rejält på dekis och förfallet och med all ”storhetstid” duktigt långt bakom sig. Sorgligt, men sant…

Vände så i höjd med midan Talaat Harb och tog sharia Qasr el Nil tillbaks. Den var nästan till bredden fylld med skyltfönster med de mest glänsande och pråligaste av varor och framför allt en rejäl förkärlek för skobutiker! Antar att egypterna behöver mer skor än gemene man, eller? Konstigt nog hittar man aldrig ett par endaste skor som ser ok ut, och gör man, så har de aldrig större storlekar än 41; knappast en mansstorlek back home!

Väl tillbaks på Midan Tahrir tog jag mig en gul ”city cab” hem. Mina kollegor har ”varnat” mig för dem för de använder taxameter och inriktar sig på turister(???). Personligen tycker jag det verkar synnerligen skönt med taxameter (även om man då alltså inte kan pruta, vilket är mina kollegers invändning mot dem) och det visade sig också vara ett bra val. Hela vägen tilbaks hem kostade ca 9:- svenska kronor, laaagom taxipris va :)

Hemma nu, sitter här på min enorma takterass och spanar ut över Cairo och Cairo Universitys förgyllda kupol där borta i Dokki. Om jag ändå bara hade internet i lägenheten också, men icke! Jag får väl knalla ner till någon lokal Macdonaldo :) där de brukar ha gratis W-LAN så jag kan posta det här.

Ha det folk!

Bloggare fick 4 års fängelse!!!

Adel Kareem Nabil Suleiman, mer känd under sitt nom de guerre Kareem Amer blev arresterad av polisen i november förra året då han på sin blogg www.karam903.blogspot.com ofta angrep och kritiserade såväl de statliga som de religiösa egyptiska myndigheterna.

Detta sågs ju självfallet inte med blida ögon av vare sig Mubarak & Co eller av muftisarna som tillsist lät polisen slå till. I slutet på februari dömdes han så till fyra års fängelse för ”uppviglig till hat mot islam" samt "förlolämpande av Hosni himself” och trots att domen överklagades så fastställdes den nu igår. Såååå jäkla sjukt!

Ja, man får kanske akta sig så att man själv inte åker dit, fast vare sig Mubarak & Co eller muftisarna kan väl läsa webb-skånska!?!?

Ja vad säger man? Jag bor och arbetar alltså i en riktig hederlig diktatur, det trodde man aldrig...

Häxan gör mig gaaaalen

Har ny chef eller rättare sagt, rapporterar nu till en annan vice president och hennes högra hand vill ha fortlöpande uppdateringar från mig. Det vore väl helt ok, men ibland kan jag vara uppe hos henne och hennes team av konsulter och "rapportera" (det är mer som utbildning av dem för de fattar nada i granada) på en tisdag eftermiddag, bara för att hon sen ringer vid lunchtid på onsdagen och ber mig komma och rapportera om senaste nytt???

Ok, visst är det kul och spännande och utmanade att arbeta utomlands och väldigt annorlund mot att jobba i Sverige, men SÅ mycket nytt och sååå många framsteg gör vi INTE på mindre än 24 timmar. Jag har försökt förklara det för henne, att hon måste sluta försöka micro manage mig, jag har varit utan blöjor och napp i ganska många år nu, men inte fanken går det fram.

Hon har dessutom ett team med internationella Management Consultants som håller på att reformera Mobinil och vårt sätta att arbeta inom PMO. Det vore väl helt ok, men inte NU och inte i VÅRT program. Ja, jag har väl accepterat det och följer deras riktlinjer, men mitt team stenvägrar. Det finns bara inte tid, säger de. Och visst är det så, de har rätt!

Men visst behövs det säkert ett nytt sätt att arbeta här på Mobinil men det är liiiiite sent att börja använda vårt program för att experiementera med det nu. Och sen blir man ju liiiiite orolig när hennes Management Consultants inte har en aaaaning om vad en MSC eller en HLR är eller för den delen ha hört talas om en BRS eller vad billing och dunning är! Jovisst, man behöver väl inte veta det som Management Consultant (för deras expertis är ju - förhoppningsvis - att reformera arbetssättet) men haaaaallå, har någon hört talas om att åtminstone FÖRSÖKA sätta sig in i kundens bransch och vardag.

Icke! Kom bara hit och ge oss massa nya PPT templates att fylla i (det kan jag leva med även om mina egna templates så här långt faktiskt är bättre än deras och det höll faktiskt även häxan med om, då blev de liiiite sura de där Management Consulterna :) men värst av allt är att de ifrågasätter kunskapen och kompetensen inte bara hos mig, utan hos hela mitt team!!!!

Fick idag frågan:
- "How do you know that the Network guys have understood the function of the HLR for MNP?"

Ja det var en av Management Consulterna som försökte svänga sig med lite telekomsnack) och då tänkte jag, vad fan menar du med "how do you know", vill du att jag låter dem göra ett prov ? Kanske en liten tenta på deras vanliga arbetsuppgifter, men när idioten (Management Consulten alltså) sen följde upp med:

-"Do they understand their responsibilities..."

Ja då tappade jag humöret och svarade:

-"No, probably not, since most of then are monkeys we get from the local zoo, but if we are lucky we might teach them how to talk and walk at the same time..."

Fubbikar!!! Och sen att häxan vill filtrera allting innan jag rapporterar till Vice Presidents och Directors också, såååå otrooooligt irriterande!!! I Sydafrika funkade det mycket bra! Jag hade fullt ansvar men oxå full och ocensurerad tillgång till top brass och kunde informera och rapportera när och vad jag ville och det var högt i tak och man kunde ta en diskussion, men här, ja halleda, byyyyyrååååkrati!!!

Det är så här va (spana in farsan) OM jag nu har fullt ansvar så kan jag bara ta det, om jag också får rapporta vad JAG uppfattar som med sanningen överenstämmande och INTE har något jäkla filter som plockar bort slides och ändrar mina texter!!!

Ja fy fan va sjukt det här stället är!