Ska jag någonsin lära mig att acceptera skrikarna i tornet?

Ja så var det då äntligen lördag, alltså fredag, i det här gudsförgätna landet. Det är bara sååååååå sjukt SJUKT SJUKT! Sitter på rummet och försöker läsa och skriva mail men det går bara inte för hela Midan Tahrir (Frihetens Torg, what a joke! Det ser ut som ett enda stort betong-bomhål, såååå tragiskt) EKAR och EKAR av vad låter som tusentals j-vla böneutropare! Jamen herremingud, och jag är inte religiös, kan ni inte synka era böner kanske? Fattar ni hur det EKAR här när 99% av alla byggnader är gjorda i betong och står uppförda med millimeters avstånd! Alla moskéer och även improviserade moskéer har ”avancerade” högtalarsystem som ska garantera att INGEN slipper undan Allah’s förträfflighet eller om ni så vill, garantera att ingen slipper undan detta öronens lidande. Det är något helt otroligt! Jag har aldrig beklagat mig över detta förut, absolut inte i Sverige, och aldrig i Marocko, men här! Ja herregud (oops did it again, hädelse!) det är helt OMÖJLIGT att ens tänka så som det ekar och det sjuka är (och det beror väl på att min arabiska är starkt begränsad) men det låter ju för fan som om de var ARGA och VANSINNIGA! Som om det HOTAR hela världen med undergång om de inte lyssnar på dessa s k ”böner”.

Alltså jag har alla fönster och dörrar stängda, därtill stora tunga gardiner som dämpar och så mina Senheiser noice reduction hörlurar med musik på full patte, och what? Hjälper det! Icke sa Nicke! Ni aaaannar inte hur högt det låter, det är helt sjukt! Det måste ju vara skadligt för stackarna som söker sig till moskéerna för bön. Om det är så tokhög ljudvolym här uppe på mitt hotellrum kan man ju tänka sig där nere på torget bredvid högtalarna! Stackare…

Det är sjukt, sjuk, sjukt och jag skäms verkligen för att säga det, men all min acceptans och förståelse och intresse för den muslimska kulturen som jag hade innan jag flyttade till Cairo för ett år sen, är nu nästa som bortblåst. Det känns oerhört tragiskt men jag känner bara att det existerar ett avgrundsdjupt avstånd mellan oss och att den här sidan är totalt ointresserad eller åtminstone oförmögen att ta ett steg för att mötas. Jag blir så ledsen, för det känns som om allt hopp är borta. När EU kritiserar Egypten för sina taskiga mänskliga rättigheter och regelbundet fängslande och tortyr av oskylda och människor utan rättegång, så blir mina kolleger ARGA på Väst för att vi kritiserar Egypten och för att vi alla är muslimhatare!!?!?!?!?

Ja vad kan man säga, den information och den kunskap de har i det här landet är stark begränsad och kanske är det bara okunskap eller så vill man bara inte ha en dialog utan väljer det easy way out och bara hatar allt som är väst och framför allt som är USA och judiskt.
Själv tror jag bara det är klart obildade på grund av alla dessa arabiska diktatorer som förtrycker alla araber. Med fri information och kunskap och utbildning kanske de hade haft en annan inställning? Just nu känns det åtminstone här i Cairo, men säkert också i andra arabländer, som om dagens ”faraoner” använder det enklaste tricket i världen, i.e. conquer and rule, man vänder folkets fokus mot yttre fiender; judarna, amerikanerna och väst; och så tillsätter man lika delar medeltida, intolerant och kunskapsföraktande religion, and Bob’s your uncle!

Ja traaagiskt är allt man säga. Ja och så att jag får förbannat ont i öron och huvud av detta skrikande! No one ever thought about TALA eller att det kanske inte behöv 2000 högtalare på varje moské, åtminstone inte när de ligger vägg i vägg. Man tycker att även de bedjande borde bli störda? Jag förstår inte hur de får ro och lugn till meditation och eftertanke när olika predikanters arga skrik TOK-EKAR på rockkonsertvolymsnivå hela tiden.

Ja fy fan för fredagar, i alla fall under bönetimmarna, det är HEMSKT! Enda fördelen är att gatorna är mer färdbara eftersom trafiken är mycket lugnare.

Mina arma öron...

Vila i frid BK!

Hemkommen till Hilton satt jag min vana trogen och sippade gratisdrinkar i Exec Loungen högt över den mörka floden som slingrar sig långt där nere runt 20-25 miljoner hjärtan och dubbelt så många avgasfyllda lungor. Så ett nytt mail i boxen, från Dan K – gamla hederliga, alltid lika roliga Dan K – men hans notiser bar idag svarta sorgekanter.

BK är död! Det hade varit tre annonser i tidningen igår. Hans flickvän/fru hade tydligen dött för något år sen och på förra årest sista dag så lämnade också BK in. Dessvärre efterlämnar de en liten son :( Sååå jävla tragiskt! Fy fan! Jo jag vet att BK hade varit heavy on drugs förut, och kanske var han det nu också, men det spelar liksom inge roll ändå, det är bara såååå tagiskt! Det här är trots allt en barndomsvän och skolkompis. Kan knappt fatta att det är sant!

Till BK’s minne vill jag berätta om en dag när jag pluggade i Lund och hade varit och besökt morsan. På väg ner till bilen mötte jag BK som efter ett kort snack frågade om jag inte kunde köra honom? Jovisst, det är väl klart, sa jag. Han vände sig om, busvisslade till och från ingenstans dök två polare upp kånkandes på en stor verktygslåda och med en ”vakthund” i släptåg. De tryckte in sig i baksätet på min lilla flygande motorsåg (kommer ni ihåg Suzukin :) och iväg for vi.

- Var ska ni då? frågade jag B K.
- Eh ja, du kan bara köra ner oss till villorna i Limhamn. Förresten, om du vill kan du vänta en stund och köra oss härifrån oxå… :)

Jag avböjde med ett leende erbjudande om att agera "flyktbil", och återvände "hem" till tryggheten bland böckerna i Lund.

Det är konstigt hur olika vägar vi ”väljer” att vandra här i livet. Eller är det bara så att vi alla vandrar vilse i perioder, men att vissa av oss har turen att hitta ett vänligt värdshus där ute i snårskogen?

Vila i frid BK!!!

Tillbaks i Cairo

Tro't eller ej, jul och nyår är över och man är tillbaks i det här gudsförgätna råtthålet! Kan inte fatta var all ledighet och skön avslappning tog vägen. Det var ju sååååå skönt att bara vara hemma och ANDAS, såväl via lungorna som social frihet. Ja fy fan, de fattar inte hur förslavade de är i den här hålan. Nåja, det är ju inte bara dåligt här, folk är mycket trevliga och ödmjuka och sliter verkligen för att hanka sig fram i vardagen.

Och det är ju alltid kul att träffa kollegorna igen. Många glada ansikten men oxå mycket nerver, inte lång tid kvar innan vi går live och nu är alla nervösa och börjar med sin "mudd slinging". Tala om sandlåda! Hade styrelsemöte idag och stackaren från Marketing fick sina fiskar varma. T om Network och IT Directors attackerade Marketing’s strategi och inte minst reklamkampanj. Ja ja, vi får väl se vad det lider.

Men annars är det ju liiiiider som jag känner att jag gör. Ja ja, allt är ju relativt. Hörde från XXX i julas om YYY och hans s k ”liv” på Parkmöllan. Fy fan vilken ågren jag får! Och inte har jag varit och hälsat på heller! Jag tror det var när jag arbetade i Spanien som hans stora olycka inträffade. Så konstigt, så konstigt, För vissa är en olycka det ”bästa” som hänt och de är starka och kan gå vidare och skapa sig ett bättre liv med jobb, familj och barn, medan andra som redan från början var ”svagare” och hade svagare socialt nätverk bara blir mer ensamma och råkar så pass illa ut att de varesig fysiskt eller psykiskt kan klara av ett normalt liv. Vilken värdighet har ett sånt liv? Jag sätter mig inte på något sätt till doms, jag säger inte att ett sånt liv inte är värdigt, jag liiiiider bara eftersom jag själv sett hur en när och kär familje-medlem reducerats från en levande, lekandes, stark hjältefader till en hjälplös grönsak totalt utelämnad till andra människors ”goda” vilja.

Nåja, ska inte gå in på det nu, för det sista jag klarar av här och nu där jag sitter i mitt lyxhotellrum är den åååååångesten. Avslutar med att konstatera att det också är NICE att se solen igen. Tror inte det var sol en endaste dag när jag var hemma i Skåne, alltså på himmeln, men väl i mitt hjärta då jag fick vara hos mina tre solar dag och natt.

God natt!