Vila i frid BK!

Hemkommen till Hilton satt jag min vana trogen och sippade gratisdrinkar i Exec Loungen högt över den mörka floden som slingrar sig långt där nere runt 20-25 miljoner hjärtan och dubbelt så många avgasfyllda lungor. Så ett nytt mail i boxen, från Dan K – gamla hederliga, alltid lika roliga Dan K – men hans notiser bar idag svarta sorgekanter.

BK är död! Det hade varit tre annonser i tidningen igår. Hans flickvän/fru hade tydligen dött för något år sen och på förra årest sista dag så lämnade också BK in. Dessvärre efterlämnar de en liten son :( Sååå jävla tragiskt! Fy fan! Jo jag vet att BK hade varit heavy on drugs förut, och kanske var han det nu också, men det spelar liksom inge roll ändå, det är bara såååå tagiskt! Det här är trots allt en barndomsvän och skolkompis. Kan knappt fatta att det är sant!

Till BK’s minne vill jag berätta om en dag när jag pluggade i Lund och hade varit och besökt morsan. På väg ner till bilen mötte jag BK som efter ett kort snack frågade om jag inte kunde köra honom? Jovisst, det är väl klart, sa jag. Han vände sig om, busvisslade till och från ingenstans dök två polare upp kånkandes på en stor verktygslåda och med en ”vakthund” i släptåg. De tryckte in sig i baksätet på min lilla flygande motorsåg (kommer ni ihåg Suzukin :) och iväg for vi.

- Var ska ni då? frågade jag B K.
- Eh ja, du kan bara köra ner oss till villorna i Limhamn. Förresten, om du vill kan du vänta en stund och köra oss härifrån oxå… :)

Jag avböjde med ett leende erbjudande om att agera "flyktbil", och återvände "hem" till tryggheten bland böckerna i Lund.

Det är konstigt hur olika vägar vi ”väljer” att vandra här i livet. Eller är det bara så att vi alla vandrar vilse i perioder, men att vissa av oss har turen att hitta ett vänligt värdshus där ute i snårskogen?

Vila i frid BK!!!