Egypten allt mer islamiserat

Träffade en amerikan i loungen. Han hette Scott och jobbade som journalist på San Francisco Chronicle, och berättade att han nu återbesökte Egypten för första gången på femton år. Det som slog honom så fort han kom ut på gatorna i Cairo igen var att staden numera påminde honom om Tehran, Irans huvudstad. Hur så, frågade jag. Jo, så här såg Egypten aldrig ut förrut, nånting månste ha hänt, för sist jag var här så såg man nästan aldrig en kvinna som bar ens en huvudduk och numera ser man nästan överallt kvinnor som bär full niqab (alltså för ansiktet heltäckande duk).

Det påminde mig för övrigt om något som just nu är på tapeten i Egypten, nämligen det ramaskri som utbrutit i El Fayoum, cirka 12 mil söder om Cairo, där Egyptens ”Religion-minister” (jo, de har en sådan så klart, fast jag antar att det mer korrekt borde heta Islamminister; den engelska översättningen av hans (hallå vad trodde ni!) titel är formellt sett dock ”Minister of Religious Endowments) Mahmoid Hamdi Zaqzouq förra fredagen minst sagt orsakat stor kalabalik då han på ett lokal sjukhus hade kritiserat de trettio anställda sjuksyrrorna för att de bar full niqab och hotat dem med sparken om de inte slutade upp med det genast. Dessutom hade han, hemskt nog, haft mage att tillägga att niqab var ”onödigt” och ”oislamskt”.

Det ni, det var ord och inga visor av en minister vars ministerium bl a ansvarar för att utnämna alla böneförrättare i Egyptens moskéer och alltså rent allmänt ombesörjer välbevarandet av islams helighet i landet.

Som alla vet, tillade också Minister Zaqzouq, så innebär ansiktsslöjan en så väl fysisk som psykisk barriär mellan sjuksystern och patienten, något som inte är till den sistnämndas fördel då patienter i allmänhet och barn i synnerhet behöver mänsklig kontakt och uppmuntrande ansiktsuttryck. Religionminister Zaqzouq (don’t you just looove that name :) som inte tycks digga niqab-bärande kvinnor, lär också tidigare ha fallit ut mot en kollega på sitt eget ministerie med orden ”Vilken del av den heliga Koranen är det ni inte förstår!!!”

Hur det nu än är med rätt eller icke-rätt att bära slöja så har det orsakat ännu en religiös ”kris” i ett Egypten där muslimska brödarskapet växer sig allt starkare samtidigt som allt större delar av samhället islamiseras. Eller som Ehab, en av mina äldre kolleger sade:

”- När jag var ung brukade min fru bada i bikini, och jag minns även att min mor gick på stranden i badkläder. Idag skulle det var uteslutet. Numera spenderar kvinnor en hel dag på stranden och badar i full klädsel med niqab och t om handskar! Vart är det här landet på väg?”

Jag misstänker att Ehab och Scott båda har rätt, för innan jag kom till Egypten så hade jag alltid trott att det skulle vara ett av de mest ”liberala” och ”icke-religiösa” (om man nu ens kan tala om något sådan) muslimska länderna, men ärligt talat så oroar det nuvarande läget mig! Kollegor som avbryter arbetet för att be överallt och ”hela” tiden, oavsett tidpunkt och vad vi håller på med. Kollegor som kommer till jobbet rödögda och sömn-törstandes under Ramadan, inte för att de varit uppe och firat hela natten utan för att de spenderat hela nätterna med att be, omkring 75% av alla kvinnliga kolleger bär huvudduk och en av mina allra bästa vänner här, som jag tycker verkligen är ”liberal” och ”öppen” berättade för en tid sen för mig hur han känt sin nuvarande fru under många år men att han fattat tycke för henne först när han såg henne bära huvudduk och därmed visa att hon var en ärbar kvinna?!?!

Som svensk och ”troende” ateist (hänger ni med?) så känns det egyptiska samhället – som då alltså anses vara ett av de mest öppna och liberala, vilket kanske inte minst alla torskar från Gulfstaterna får anses utgöra ett bevis på – och de flesta av mina kolleger låååångt mycket mer radikalt muslimska och kanske framför allt ”intellektuellt” isolerade än vad jag någonsin kunnat föreställa mig. Kanske är det så att gemene egyptier nu ”givit upp” då så väl experimenten med sovjet-rysk socialism och pan-arabism, som amerikansk kapitalism á la Mubaraks miltär-polis-stat misslyckats i sina strävanden att bygga ett land och samhälle där alla har det bra. Istället ser man fattigdomen, korruptionen och det upplevda moraliska förfallet som ett utslag av västerlandets många fördärv. Islam blir därmed den enda utvägen. Även om de flesta säkert inte vill ha ett samhälle som Muslimska Brödarskapet så drömmer nostalgiskt tillbaka till en ”storhetstid” som väl egentligen aldrig funnits men som allt fler tror är den enda rätta vägen, ty trots allt är ju Allah och Mohamed på deras sida och de är ofelbara.

Eller som Ehab uppgivet konstaterar:

”- Ett av våra allra största problem är att så få människor någonsin läser några böcker här, But then again, why would they? Varför läsa och lära sig om andra kulturer, religioner och tillvägagångs-sätt? Vi har ju redan böckernas bok. Inget mer behöver sägas eller skrivas, allt finns där!”

- Cairo 27 Nov

Pan-Arabiska Spelen

Den här månaden betalar jag snuskigt mycket på hotellet. Faktum är att priset har tredubblats och det sviiiider rejält i plånboken. Jovisst, jag kan tänka mig att ni skrattar lite missgynt, väljer man att bo på hotell så får man väl stå för kostnaderna. Då vill jag bara tillägga att under första halvåret här bodde jag i lägenhet och det var iiiiingen höjdare. Märk väl, jag bodde central och i ett s k ”fiiiiint” område och pyntade runt US $ 1.500:- dollar i månaden, men visst då funkade aldrig internetuppkopplingen, kabel-TV:n var mindre stabil än MFF i Allsvenskan och jag hade två moskéer som närmsta grannar, vars respektive böneutropare ständigt tävlade i att försöka väcka mig vid helt sjuuuuka tidpunkter med sitt vråååålande.

Därtill drabbades jag nästan varje kväll av akut dåligt ”västerländskt samvete” när jag på vägen korsade mellan de meterdjupa hålen i de s k ”trottoarerna”, de ständigt växande och råttansatta sophögarna, samt inte minst de många fattiga ”tiggarna” som alla ville hjälpa till och bära mina matkassor mot en liten bakshees (pengagåva). Där gick jag i min kostym med ”konsumpåsar” fulla med mat, vilkas inköpsvärde säkert skulle kunna föda hela min portvaktsfamilj där de satt och tryckte med en fotogenlampa i jordkällaren under husets trappa. Så redan när jag förhandlade om förlängning på kontraktet bestämde jag mig. Skulle jag stanna så fick det bli bra boende, kosta vad det kosta vill. Så nu sitter jag här på mitt Hilton hotell, ”fattig” men lycklig och luktar på blommorna.

Nu var det ju inte mina egna ”lidande” jag skulle skriva om utan anledningen till att hotellnätterna kostar tre gånger så mycket den här månande. Det är nämligen så att de Pan-Arabiska Spelen (typ Arabiska Olympiska Spelen) just nu pågår i staden och därmed sugs alla hotellrum av normal västerländsk stadard upp i ett nafs. Dock verkar det precis som vanligt i de Pan-Arabiska Spelen gå bra för Egypten. Hittills har mitt värdland kammat hem ungefär dubbelt så många guldmedaljer som landet som ligger tvåa. För övrigt leder Egypten också maratontabellen vad beträffar alla medaljer av samtliga valörer med inte mindre än 985 guld, silver och bronsmedaljer inhöstade vid dessa spel som hållts ungefär var fjärde år sedan 1953.

Självfallet är alla mina kolleger otroligt stolta över det fortsatta guldregnet. ”- Det här är väl något de skriver mycket om i Sverige va?”, frågar min kolleger nyfiket. ” -Ja, det utgår jag från…”, svarar jag artigt och skyller sen på att jag inte ha möjlighet att så ofta läsa svenska tidningar här nere. Jag vill inte gärna göra mina glada kolleger besvikna, men hittills har jag inte sett en endaste rad i någon svensk tidning som nämt dessa spel.

Hur som haver, Egypten har kammat hem storkovan också i år och närmast väntar sista dagarna och därmed också den stora finalen i fotbollsgrenen; något som de flesta här nere är extra stolta över och gärna pratar om. Självfallet får jag ju som svensk finna mig i en och annan glidtackling när fotboll kommer på tal, inte minst efter att The Pharaos (Egyptens fotbollslandslag) tvålade till Sverige med 2-0 i en träningsmatch i Februari i år. Men det bjuder jag på, jag brukar dock tillägga ”- Kom ni och möt oss i en snöblandatregn match på Råsunda i slutet på November när kvicksilvret nätt och jämt orkar över nollstrecket”. Det vill de inte J

- Cairo 25 Nov

Får fängelse 45 år efter faders konvertering

Fridens vänner, Det är ”söndag” eller då alltså lördag, i detta sjuka, ja mycket, mycket sjuka land. Jag trodde mig för en tid ha kommit över min desperation och frustration för att inte säga avsmak för denna förvridna och närmast perverterade kultur, men så i morse när jag slog upp tidningen så läste jag nedan. Ja vad kan man säga? På en skala från 1 till 10, hur sjukt é det egentligen?

En egyptiska koptisk (kristen) kvinna dömdes igår till tre års fängelse eftersom hennes fader för 45 år sedan under en kortare tid hade konverterat till islam. Denna hennes faders korta tid som muslim för 45 år sedan gör henne till en muslim enligt lagen, men hennes officiella papper (alla ID i Egypten måste visa om man är muslim eller copt) visade henne som kristen.

Shadia Nagui Ibrahim, 47 år gammal, anklagades för förfalskning av religiös tillhörighet, då hon på sin bröllopsbevis uppgivit att hon var copt (kristen), eftersom hon varit helt ovetandes om att hennes far 1962 officiellt konverterat till islam. Shadia var endast tre år gammal när hennes föräldrar separerade och fader flyttade från hemorten. Det var vid detta tillfälle som henne far också beslutade sig för att konvertera till islam. Trå år senare återförenades föräldrarna och Shadias fader flyttade hem till familjen samt konveterade också tillbaks till kristendomen. Eftersom Islam inte tillåter (eller åtminstone stark motsätter sig) konvetering till andra religioner (vissa anser att försök att lämna Islam bör straffas med döden) fick Shadias fader förfalska sina papper så att han åter kunde utge sig för att vara kristen.

Mannen som hjälpte Shadias papper att förfalska identitespapperna greps för ett par år sen i samband med andra förfalskningar och vid polisen genomgång hittade man även Shadias fader. Polisen grep Shadias fader och informerade honom om att han fortfarande var muslim och att hans dotter därmed också var muslim, eftersom islam räknar religionen på faders led.
Sedermera upptäckte polien också att Shadia, när hon hade gift sig 1982, hade uppgivit att hon var kristen (eftersom hon inte kände till sin fades konvertering) och därmed hade hon enligt det egyptiska rättsväsendet begått ett brott då det är olagligt för en muslimsk kvinna att gifta sig med en kristen (koptisk) man.

Shadia anklagades sålunda för förfalskning av information och officiella dokument och dömdes nu till års fängelse.

- Cairo 24 Nov 2007

Domarna tappar klubban i Arabiska Banan Republiken

”Lördag” i Cairo. Sov länge och hade jag inte satt fyra alarm på mobilen hade jag förmodligen missat hotellfrukosten. Vore ju synd även om den fortfarande är förbannat enformig också här på Nile Hilton, så är den trots allt bättre och lite mer varierad än i Exe Loungen på Ramses Hilton, fast miljön och rummen där är ju i allmänhet bättre standard. Dock fattar jag inte varför man måste beställa all dricka i baren på Exec Loungen på Ramses när man kan få blanda fritt i loungen på Nile. Nåja, dagens i-landsproblem.

Har nu beslutat mig för att klämma Luxor kommande helg. Flyger ner på torsdagkväll och tillbaks tidigt söndagmorgon. Förhoppningsvis kan jag dodga möten för lunch på söndag så jag slipper flyga tillbaks redan lördagkväll. På så sätt får jag både mer tid och konstigt nog också bättre hotellrate och flygpriser såväl i Luxor som i Cairo. Detta lands prissättning vad gäller hotellövernattningar och inte minst antalet barn per rum, är riktigt sjuk och knepigt! Hur länge fick vi inte ”slåss” för att kunna få ha både Hannah och Emma i vårt rum när de besökte i juni! Jag menar, hur många familjer vill dela upp sig på två rum; föräldrarna i ett och barnen i ett annat? Eller en förälder och ett barn i varje? Ok för om man har stora tonnåringar men men…

Hörde två ”gubbar” som satt och blev intervjuade (tror jag) i loungen imorse. De var troligtvis domare och beklagade sig högt och ljudligt över regeringens nya lag som ska öka dess kontroll över domstolsväsendet. Domstolarna i det här landet är ju redan duktigt politiskt styrda, men det finns tydligen en hel grupp ”reform-domare” som vill hävda juridikens oberoende från parlament och regering. Tidigare i år var det Alexandria’s mest seniora domare som beklagat sig över det s k ”parlamentet” i Egypten och kallat det för ett ”rubber stamp parlament” och därmed drog på sig rejält med kritik och ilska från parlaments-ledamöterna, varav några som ”privatpersoner” stämde domaren. Det är det vanliga numera, dvs att regeringen sätter inte ofta dit sin politiska smädemän offentligt utan låter någon eller några välvilliga parlamentsledamöter eller advokater som privatpersoner stämma de obekväma rösterna för att de ”smutskastar Egypten” eller ”förringar det nationella parlamentet”.

Ja jag säger då det! Vi brukade tala om bananrepubliker i Sydamerika när man växte upp på 70- och 80-talet, och alla har vi hört talas om oljearaber, men vad är det då vi har här? Banan-araber? :-)

2007-11-23

Inga räntor på islamska banker!

Eftersom de tycks som om allt flera egypter söker sig till religionen för att hitta mening med livet (and who can blame them, det finns inte mycket glädjeämen här!) så har också allt fler dagliga skeenden, händelser och aktiviteter blivit föremål för ”islamisering” eller ”omtolkning” för att passa Koranen och sharia.

Det senaste jag lagt märke till är de muslimska bankerna som poppar upp överallt här i Egypten. Det ska tydligen finnas runt 300 islamska finansiella ”institutioner” (banker av olika slag) på jorden, och de förvaltar tillgångar på över $250 miljarder amerikanska dollar. Det är ganska mycket veckopeng det där J Därtill sägs dessa islamska banker växa med en 10-15% per år och, efter vad jag förstått från deras broschyrer, också nu finnas i en hel del europeiska länder som t ex England. Ja, nu är det inte helt nya banker vad jag kan bedöma, utan snarare ofta de sedan tidigare väl etablerade bankerna som nu lägger sig till med ”islamska” fillialer eller dotterbolag där andra regler och förutsättningar för bankväsendet gäller.

Att betala respektive kräva ränta för lån är inte halal (tillåtet) enligt sharia, eller åtminstone så debatteras det ffa huruvida det är haram (syndigt). Al Azhar-universitetets ”Islamic Research Centre” utfärdade så tidigt som 1965 en fatwa som fördömde alla former av räntor på lån, då de funnit stöd för detta i Koranen. Dock menar många av mina egyptiska kolleger att de kristna (kopterna) så klart fortsatte med sin utsugning och eftersom de är svängda i business så fortsatte de flesta att kräva och betala ränta. Några av de få koptiska kollegerna jag har, invänder självfallet att även för kristna är det egentliga förbjudit att kräva ränta. Tydligen står det också i Bibeln att ”do not charge your brother interest” men dock med tillägget att ”you may charge a foreigner but not a brother”.

Hur det nu än är med den saken så måste såvitt jag förstått även de islamska banker betala ränta till egyptiska riksbanken, men vad gäller deras själva utlånande till och finansierandet av kundernas investeringar, så funkar det lite annorlunda.

Det ska finnas åtminstone tre olika sätt: ett är musharaka (partnerskap) som bygger på att banken och kunden delar på såväl vinster som eventuella förluster enligt ett förutbestämt sätt, lite ungefär som ett joint-venture. En annan variant är mudharaba (spekulation) där banken står för den finansiella biten (läs kosingen) och kunden står för expertisen, know-how (brains) och arbetsinsatsen, men där endast vinsten delas enligt ett avtalat sätt men alla ev förluster helt och hållet bärs av banken(!!!). Jo jag tackar jag! Och slutligen ska det även finnas något som heter murabaha (profiting) där kunden på något sätt ber banken att köpa en sak (investering) åt kunden och där kunden sedan efter ett avtalat antal år får betala en viss vinst till banken, ungefär som en förusedd vinst - on the basis of an estiamted rate of return.

Nu är det inte bara utlåning utan ränta som är de muslimska bankernas grej, utan de har även lite annorlunda investeringsprinciper, ungefär som de s k ”etiska fonderna” hemma i Sverige. Dock har de muslimska bankerna liiiite annorlunda investeringsregler, för man får precis som de svenska etiska fonderna inte investera i alkohol- och pornografi, men därtill måste även de muslimska bankerna undvika grisar(!?!?).Förbudet mot att investera i alkohol och pornografibranschen känns ju inte på något sätt konstigt för gemene svensk, men grisbranschen. Ja ja… :)

Ja, musharaka mig hit och murabaha mig dit, själv tycker jag det låter sanslöst bra om bankerna inte fick ta ut ränta av mig, men å andra sida så skulle de väl då inte heller behöva betala ränta till mig. Fast, i ärlighetens namn, de ynka kronorna det blir i ränta på ett år och sen så skatt på dem? Nej, den hundringen kan banken behålla i utbyte mot att jag får låna ett par miljoner till ett nytt hus, räntefritt! :)

- 22 Nov, 2007

Egyptiska tidningarna skrämmer mig

Alltså de egyptiska tidningarna skrämmer mig, ja jag borde egentligen skriva SKRÄMMER mig med stora bokstäver för jag blir närmast mörkrädd när jag läser dem. And mind you, jag läser då alltså endast de engelsktalande egyptiska tidiningarna, då jag tyvärr inte kan vare sig läsa eller tala arabiska (nåja, lite grann har jag ju lärt mig vilket brukar locka till stora varma skratt på kontoret :-).

Vissa av de ständigt återkommande kolumnisterna i dessa engelskaspråkiga – och som jag då misstänker är mer ”liberala” och ”västerliga” – tidningarna får mig att om inte se Bin Laden-kandidater på gatorna så åtminstone vilja skriiiiika HÖGT över denna otroliga okunskap, detta fanatiska navelskådande och denna allomfattande konspirationsnoja.

Egypterna rent generellt verkar vara ett tidningsläsande folk. Man ser människor med tidningar överallt och i allmänhet verkar folk föredra tidningar framför böcker. Jag hörde någonstans (måste leta upp var) att antalet årligen publicerade böcker i hela den muslimska världen inte är fler än antalet publicerade böcker i Belgien?!?! Kan detta verkligen vara sant? Ja omöjligt är det ju inte, trots allt har ju muslimerna ”böckernas bok” att förlita sig på.

Men visst, jag kan ju bara tolka vad jag läser, ser och hör med utgångspunk från min ”västerliga”, ”kapitalistiska”, individualistiska, liberala, demokratiska världsbild som jag har, är uppfödd i och betecknar som ”normal”. Det är väl närmast omöjligt att tvätta bort de ränderna och göra sig av med detta medfödda tolkningsfilter, men jag vet också och försöker så mycket jag kan (inte minst efter vad syrran berättade om synen på t ex kärlek, äktenskap och mänskliga rättigheter från sina år i Kina) intala mig att att vår världsbild och vårt synsätt i väst på inget sätt måste ha tolkningsföreträde eller vara ”den enda rätta vägen”. Det som för mig kan tyckas naturligt och rätt är för någon annan på jorden, eller kanske t om för en majoritet av människorna på jorden, närmast att beteckna som onormalt, konstigt och gudsförgätet, för att inte säga perverterat.

Dock, enligt Reporters Sans Frontières (Reportrar Utan Gränser - http://www.reportrarutangranser.se/) så hamnar Egypten på en mycket osmickrande 146 plats utav 169 på ”Press Freedom Index 2007”, alltså vad gäller pressens och medias oberoende och frihet (http://www.rsf.org/IMG/pdf/index_2007_en.pdf). Att jag vet att så också är fallet har ni ju kunnat läsa om tidigare på den här bloggen, men därmed kan vi ju också tänka oss att mycket av det som skrivs är styrt på ett eller annat sätt och att regering och parlament med största sannolikhet då också använder sig av t ex religionen för att förklara och bortförklara de dagliga skeendena. Så kanske finns det trots allt hopp, kanske är det så att gemene man på gatorna i Egypten inte är fullt så ”väst-hatande” och ”anti-demokratisk, anti-judisk, anti-kristen, anti-jämlikhet, anti-religionsfrihet”, ja anti nästan allt som jag tycker och tror på, men jag fruktar att jag har fel.

Tack och lov att det också finns mer nyanserade och ”öppna” personer som t ex Tarek Heggy (som för övrigt också har en egen webbsajt http://www.heggy.org/) som i sina ofta återkommande ”Rocking the Board” artiklar verkar för att få folk att inse att allt i väst och allt ”liberalt” och allt ”icke-muslimskt” inte av default är negativt, dåligt och måste bekämpas. Han vill istället förespråka en förening av det goda i bådas sidor och framför allt en förståelse för och ett accepterande av varnandras olikheter och att dessa olikheter faktisk kan vara en gemensam styrka om man respekera varandra och inte försöker bekämpa olikheterna. Heggys ledord verkar vara just respekt för andra och respekt för olikheter, något man inte till vardags är bortskämd med i de egyptiska tidningar jag kan läsa.

- 22 Oktober 2007

Make jokes – Not war

- I don’t know how Iran ended up in the Axis of Evil in the first place. I was so bombed about that. I was watching Bush saying “There’s an Axis of Evil”, and I went “Yes there is!”. He goes “There’s North Korea”, and I’m like “Jaaa…”, he continues “There’s Iraq…”, and I go “Preach On!”, and he goes “There’s Iran” and I’m like “What the heeeeell’s wrong with you? What did we do? I mean the highjackers were like Saudis and Egyptians. How did the Iranians end up in the Axis of Evil? Ok, fine, fine, fine, we might have a neuclear programme, we might! But we’re not admitting to it, right? Define “neuclear”, my friend. That’s how we are, we are Iranians, we’re good at avoiding the questions. That’s what we do. And every time they show us on TV, they always show the crazy guy, you know that guy burning the American flag screaming “Death to America, death to America”. Just once, just once, I wish they would show us like, I don’t know, like, baking a cookie. Just once. Cause I have been to Iran and we have cookies, I swear. Just once I want to be like “Ok, now we’re going to go to Mohamed in Iran and he’s going to show us how he bake cookies…” :)

Igårkväll var det för andra gången någonsin en offentlig stand-up comedy föreställningen här i Egypten. Det var komikergruppen ”Axis of Evil” som fick uppträda på El Sawy Culture Wheel i Zamalek i Cairo och framgångsrikt lyckades roa den 1.500 manstarka publiken.

Axis of Evil består av tre amerikanska mellanösternättlingar, ”iraniern” Maz Jobrani, ”egyptern” Ahmed Ahmed samt ”palestiniern” Aron Kader som med komedin som verktyg och vapen försöker få världen att lyssna och inse att även folk i Mellan Östern har humor.

Under hösten turnerar Axis of Evil i Mellan Östern och driver bl a hårt med sina arabisk-muslimska problem i den amerikanska vardagen (”How come you never turn on the TV and see an airline commercial with a Middle Eastern pilot?”). Självfallet hade Ahmed Ahmed som egypter extra mycket att bjuda på då han kunde ösa ur den inhemska källan fylld med vardagens många sjuka företeelser som vi alla retar livet ur oss på, så som Cairo-trafiken och dess galna taxichaufförer; något som publiken av naturlig anledning uppskattade extra hjärtligt. Min favorit var dock Maz Jobrani, som väl får betecknas som förgrundsgestalten, och som i en intervju efter showen berättade att det inte alltid är så lätt att göra stand-up i Mellan Östern, då man bör undvika vissa saker så som att svära på scen och skämta om sex och religion. Sen tillade han att gruppen inför uppträdandet i Egypten blivit instruerade att inte beröra politiken i Mellan Östern i allmänhet och den inhemska i synnerhet. ”- You know, it’s kind of a double standard, they encourage me to make fun of the American president, but I can’t make jokes about regional politics.”

För er som vill veta mer om och/eller lyssna till Maz Jobrani och de andra, så hittar dem här:
http://www.axisofevilcomedy.com/

- 21 Nov 2007

I ett rökmoln

Jag har ju vid många tillfällen undgjort mig över denna stad vad gäller föroreningar och nedsmutsning och inte minst det likvfarliga kaoset i biltrafiken. En annan källa till ”förgiftning” är här, som på så många andra ställen, tobacksrökningen.

Det finns ca 15 miljoner rökare i Egypten (varav 500.000 under 15 år och 15.000 under 10 år) som tillsammans i runda slängar låter 84 miljarder ciggarretter till en kostnad av 5 miljarder egyptiska pund (ca 6 miljarder kronor) gå upp i rök varje år. De flesta rökare börjar sin last redan vid 11-12 års ålder och antalet dagliga rökare ökar nu med ca 9% per år. Det som kanske är mest tragiskt är att genomsnittsrökaren spenderar ca 25% av hushållsbudgeten på toback, vilket är betydligt mycket mer än man lägger på hälsa och fritid, men jämfört med Sverige är det naturligtvis fortfarande otroligt billigt att röka.

Ett paket cigg kostar i Cairo mellan 2 och 8 svenska kronor beroende på märke, och därför sätter den rökandes egyptern med glädje fyr på minst 20-25 ciggaretter om dan. Regering och parlament har försökt stoppa utbredningen av rökning och har bl a instiftat en lag som föreskriver att halva ciggaretpaketet ska täckas av en varningsskrift som berättar om rökningens faror. Dock har detta inte haft särskilt stor effekt pga den fortfarande stort utbredda analfabetism. En undersökning som nyligen publicerades av Cabinet Information and Decision Support Centre, berättade dock att 93% av icke-rökarna vill att regeringen ska inför en lag som innebär att man på stället kan bötfälla människor som röker på offentliga platser.

Bredvid ciggarettrökningen finns ju också den otroligt populär shisha, vattenpipan som både kvinnor och män, gamla och unga, sitter och kopplar av med i alla gathörn och cafeer..

Själv har jag aldrig varit mycket för att röka, men Sarah både provade en vattenpipa och köpte sen som den glada turist hon är också med sig en hem. Det blir väl som med Figge & Sandras vattenpipa, kul när man kommer hem och så provar man den en gång eller två och sen så hamnar på turistsophögen i den nedersta hyllan i garderoben :)

- 7 Nov 2007