Egypten allt mer islamiserat

Träffade en amerikan i loungen. Han hette Scott och jobbade som journalist på San Francisco Chronicle, och berättade att han nu återbesökte Egypten för första gången på femton år. Det som slog honom så fort han kom ut på gatorna i Cairo igen var att staden numera påminde honom om Tehran, Irans huvudstad. Hur så, frågade jag. Jo, så här såg Egypten aldrig ut förrut, nånting månste ha hänt, för sist jag var här så såg man nästan aldrig en kvinna som bar ens en huvudduk och numera ser man nästan överallt kvinnor som bär full niqab (alltså för ansiktet heltäckande duk).

Det påminde mig för övrigt om något som just nu är på tapeten i Egypten, nämligen det ramaskri som utbrutit i El Fayoum, cirka 12 mil söder om Cairo, där Egyptens ”Religion-minister” (jo, de har en sådan så klart, fast jag antar att det mer korrekt borde heta Islamminister; den engelska översättningen av hans (hallå vad trodde ni!) titel är formellt sett dock ”Minister of Religious Endowments) Mahmoid Hamdi Zaqzouq förra fredagen minst sagt orsakat stor kalabalik då han på ett lokal sjukhus hade kritiserat de trettio anställda sjuksyrrorna för att de bar full niqab och hotat dem med sparken om de inte slutade upp med det genast. Dessutom hade han, hemskt nog, haft mage att tillägga att niqab var ”onödigt” och ”oislamskt”.

Det ni, det var ord och inga visor av en minister vars ministerium bl a ansvarar för att utnämna alla böneförrättare i Egyptens moskéer och alltså rent allmänt ombesörjer välbevarandet av islams helighet i landet.

Som alla vet, tillade också Minister Zaqzouq, så innebär ansiktsslöjan en så väl fysisk som psykisk barriär mellan sjuksystern och patienten, något som inte är till den sistnämndas fördel då patienter i allmänhet och barn i synnerhet behöver mänsklig kontakt och uppmuntrande ansiktsuttryck. Religionminister Zaqzouq (don’t you just looove that name :) som inte tycks digga niqab-bärande kvinnor, lär också tidigare ha fallit ut mot en kollega på sitt eget ministerie med orden ”Vilken del av den heliga Koranen är det ni inte förstår!!!”

Hur det nu än är med rätt eller icke-rätt att bära slöja så har det orsakat ännu en religiös ”kris” i ett Egypten där muslimska brödarskapet växer sig allt starkare samtidigt som allt större delar av samhället islamiseras. Eller som Ehab, en av mina äldre kolleger sade:

”- När jag var ung brukade min fru bada i bikini, och jag minns även att min mor gick på stranden i badkläder. Idag skulle det var uteslutet. Numera spenderar kvinnor en hel dag på stranden och badar i full klädsel med niqab och t om handskar! Vart är det här landet på väg?”

Jag misstänker att Ehab och Scott båda har rätt, för innan jag kom till Egypten så hade jag alltid trott att det skulle vara ett av de mest ”liberala” och ”icke-religiösa” (om man nu ens kan tala om något sådan) muslimska länderna, men ärligt talat så oroar det nuvarande läget mig! Kollegor som avbryter arbetet för att be överallt och ”hela” tiden, oavsett tidpunkt och vad vi håller på med. Kollegor som kommer till jobbet rödögda och sömn-törstandes under Ramadan, inte för att de varit uppe och firat hela natten utan för att de spenderat hela nätterna med att be, omkring 75% av alla kvinnliga kolleger bär huvudduk och en av mina allra bästa vänner här, som jag tycker verkligen är ”liberal” och ”öppen” berättade för en tid sen för mig hur han känt sin nuvarande fru under många år men att han fattat tycke för henne först när han såg henne bära huvudduk och därmed visa att hon var en ärbar kvinna?!?!

Som svensk och ”troende” ateist (hänger ni med?) så känns det egyptiska samhället – som då alltså anses vara ett av de mest öppna och liberala, vilket kanske inte minst alla torskar från Gulfstaterna får anses utgöra ett bevis på – och de flesta av mina kolleger låååångt mycket mer radikalt muslimska och kanske framför allt ”intellektuellt” isolerade än vad jag någonsin kunnat föreställa mig. Kanske är det så att gemene egyptier nu ”givit upp” då så väl experimenten med sovjet-rysk socialism och pan-arabism, som amerikansk kapitalism á la Mubaraks miltär-polis-stat misslyckats i sina strävanden att bygga ett land och samhälle där alla har det bra. Istället ser man fattigdomen, korruptionen och det upplevda moraliska förfallet som ett utslag av västerlandets många fördärv. Islam blir därmed den enda utvägen. Även om de flesta säkert inte vill ha ett samhälle som Muslimska Brödarskapet så drömmer nostalgiskt tillbaka till en ”storhetstid” som väl egentligen aldrig funnits men som allt fler tror är den enda rätta vägen, ty trots allt är ju Allah och Mohamed på deras sida och de är ofelbara.

Eller som Ehab uppgivet konstaterar:

”- Ett av våra allra största problem är att så få människor någonsin läser några böcker här, But then again, why would they? Varför läsa och lära sig om andra kulturer, religioner och tillvägagångs-sätt? Vi har ju redan böckernas bok. Inget mer behöver sägas eller skrivas, allt finns där!”

- Cairo 27 Nov