Egyptiska tidningarna skrämmer mig

Alltså de egyptiska tidningarna skrämmer mig, ja jag borde egentligen skriva SKRÄMMER mig med stora bokstäver för jag blir närmast mörkrädd när jag läser dem. And mind you, jag läser då alltså endast de engelsktalande egyptiska tidiningarna, då jag tyvärr inte kan vare sig läsa eller tala arabiska (nåja, lite grann har jag ju lärt mig vilket brukar locka till stora varma skratt på kontoret :-).

Vissa av de ständigt återkommande kolumnisterna i dessa engelskaspråkiga – och som jag då misstänker är mer ”liberala” och ”västerliga” – tidningarna får mig att om inte se Bin Laden-kandidater på gatorna så åtminstone vilja skriiiiika HÖGT över denna otroliga okunskap, detta fanatiska navelskådande och denna allomfattande konspirationsnoja.

Egypterna rent generellt verkar vara ett tidningsläsande folk. Man ser människor med tidningar överallt och i allmänhet verkar folk föredra tidningar framför böcker. Jag hörde någonstans (måste leta upp var) att antalet årligen publicerade böcker i hela den muslimska världen inte är fler än antalet publicerade böcker i Belgien?!?! Kan detta verkligen vara sant? Ja omöjligt är det ju inte, trots allt har ju muslimerna ”böckernas bok” att förlita sig på.

Men visst, jag kan ju bara tolka vad jag läser, ser och hör med utgångspunk från min ”västerliga”, ”kapitalistiska”, individualistiska, liberala, demokratiska världsbild som jag har, är uppfödd i och betecknar som ”normal”. Det är väl närmast omöjligt att tvätta bort de ränderna och göra sig av med detta medfödda tolkningsfilter, men jag vet också och försöker så mycket jag kan (inte minst efter vad syrran berättade om synen på t ex kärlek, äktenskap och mänskliga rättigheter från sina år i Kina) intala mig att att vår världsbild och vårt synsätt i väst på inget sätt måste ha tolkningsföreträde eller vara ”den enda rätta vägen”. Det som för mig kan tyckas naturligt och rätt är för någon annan på jorden, eller kanske t om för en majoritet av människorna på jorden, närmast att beteckna som onormalt, konstigt och gudsförgätet, för att inte säga perverterat.

Dock, enligt Reporters Sans Frontières (Reportrar Utan Gränser - http://www.reportrarutangranser.se/) så hamnar Egypten på en mycket osmickrande 146 plats utav 169 på ”Press Freedom Index 2007”, alltså vad gäller pressens och medias oberoende och frihet (http://www.rsf.org/IMG/pdf/index_2007_en.pdf). Att jag vet att så också är fallet har ni ju kunnat läsa om tidigare på den här bloggen, men därmed kan vi ju också tänka oss att mycket av det som skrivs är styrt på ett eller annat sätt och att regering och parlament med största sannolikhet då också använder sig av t ex religionen för att förklara och bortförklara de dagliga skeendena. Så kanske finns det trots allt hopp, kanske är det så att gemene man på gatorna i Egypten inte är fullt så ”väst-hatande” och ”anti-demokratisk, anti-judisk, anti-kristen, anti-jämlikhet, anti-religionsfrihet”, ja anti nästan allt som jag tycker och tror på, men jag fruktar att jag har fel.

Tack och lov att det också finns mer nyanserade och ”öppna” personer som t ex Tarek Heggy (som för övrigt också har en egen webbsajt http://www.heggy.org/) som i sina ofta återkommande ”Rocking the Board” artiklar verkar för att få folk att inse att allt i väst och allt ”liberalt” och allt ”icke-muslimskt” inte av default är negativt, dåligt och måste bekämpas. Han vill istället förespråka en förening av det goda i bådas sidor och framför allt en förståelse för och ett accepterande av varnandras olikheter och att dessa olikheter faktisk kan vara en gemensam styrka om man respekera varandra och inte försöker bekämpa olikheterna. Heggys ledord verkar vara just respekt för andra och respekt för olikheter, något man inte till vardags är bortskämd med i de egyptiska tidningar jag kan läsa.

- 22 Oktober 2007