Glad Advent önskas från papparazzin

Hallå ja,

Hur stå det till så här i Adventstider? Hoppas allt är bra med er där hemma! Har liiiiite svårt att fatta att det faktiskt är första advent och att det nu finns stjärnor och ljusstakar i alla fönster där hemma och att glöggen står på spisen och puttrar och pepparkakor njuts till julmusik. Ja, just nu ska jag erkänna att jag riktigt, riktigt längtar till hem mörk men ack så myyysig svensk vinter och jul. Men som sagt, svårt att tänka sig är det, inte minst som jag precis kommit tillbaks från en tripp till Luxor (Thebe) där jag bl a besökt grav- kamrarna i Kungarnas och Drottningarnas Dal (Tut Ank Amon & de andra mumierna) samt inte minst de mycket (!) imponerande och - trots sina tusen år på nacken - välbevarade templena i Luxor och Karnak. Mellan allt historiebesökande kunde jag för övrigt också slappa i hotellets pool som konstigt nog flöt(!) på Nilen. Med andra ord har jag badat i Nilen, fast i en pool i Nilen :)

Igårkväll efter att jag packat och borstat av mig allt ökendamm och sippat den sista drinken i poolen ;) så bestämde jag mig för att besöka Luxortemplet en sista gång. Hade hört att det skulle var upplyst på kvällarna och mycket riktigt, det var det. Otroligt vackert! Fick plötsligt för mig att det skulle vara ännu bättre där innifrån. Såg mig omkring. Ingen här, ingen där! Ah va f-n, hur svårt kan det va och klättra över! Sagt och gjort, ett par snabba steg och så var jag inne. Nu kunde jag gå där i lugn och ro och njuta av dessa fantastiska monument utan att behöva trängas med de tusentals turister som på dagtid frekventerar stället.

Plötsligt när jag går där och "smyger" så kommer en man gående med tre kvinnor i följe samt en guide och några vakter. Jag tänkte "Ok, nu åker man ut...", men gruppen tog ingen notis om mig alls. Istället "flockades" de kring mannen i hatt och när han så plötsligt öppnade munnen förstod jag direkt varför. DEN släpiga och speciella rösten kände t om jag igen!

Jamen, det är ju... ah, fanken, det är det ju faktiskt! Kände mig aaaningen fånig, men samtidigt kunde jag inte låta bli, jag gjorde helt enkelt en "paparazzi" och tog ett foto. Naturligtvis blev det inte särskilt bra men ändå. Mannen i hatt och hans grupp hajade till och vände sig "irriterat" om, men när de så såg att jag, precis som mannen i hatt, också bara var en historiefreak så lugnade de ner sig.

"-Ah, another enthusiast who snuck in…", sa Matt (mannen i hatt heter nämligen så) och fyrade av det där sneda leendet. Ja, vad svarar man? Jag kände mig ungefär som tjocka ”Dummermusen” i Askungen:
"-Eh, ööööh… ha' den äran..." (nej, nej, dumsnut!).

Ja ja, hur pinsam kan man bli! Nog för att jag vet att vissa delar av mänskligheten springer benen av sig för allt vad kändisar heter, men att gamla jag skulle bli närmast stum bara för att jag stod framför en ”Hollywoodstjärna”, ja det trodde jag aldrig om mig själv J Hur som haver, med tiden kom tungan tillbaks och vi bytte några ord (Matt berättade bla att han just varit på Cairo filmfestival och eftersom han älskade historia så passade han på att besöka allt vad Egypten har att erbjuda) och sen så bara gick vi där, Matt och jag, och njööööt av de gamla egypternas amazing tempels och vi var såååå lyckliga :)

En riktigt, riktigt Trevlig Första Advent tillönskas,
Jörgen