Sverige och Spanien ett Mecka för invandrare?

Blev minst sagt förvånad när jag öppnade tidningen här i morse. En positiv artikel om Sverige! Det var inte igår, speciellt då inte efter "rondellhunden Mohamed". Idag handlade det dock om att Sverige och Spanien var de bästa invandrarländerna i EU, i alla fall enligt en undersökning som utförts av the British Council tillsammans med Migration Policy Group, en s k think-tank i Bryssel. Bortsett från att det enligt rapporten är enkelt att komma in på våra respektive arbets-marknader så innehåller undersökningen data för politisk deltagande och inflytande samt möjligheten att få permanent uppehållstillstånd. Därtill läste jag att utav ca 14.000 asylsökande från Irak under perioden jan till sept i år, så har hela 7.000 fått uppehåll i Sverige vilket gör att Sverige ensamt tagit emot lika många irakiska flyktingar som alla andra EU länder tillsammans! Det är väl något att vara stolta över!

Det enda som var riktigt konstigt med artikeln idag var bildillustrationen, se nedan, då något sättare tydligen råkat kastat om bilderna och texterna för som illustration till texten om Sverige och Spanien fanns följande bil. Lägg dock märke till att bildtexten åtminstone hör till bilden, men bilden hör till en annan artikeln som ligger ovanför på tidningssidan :)

- Cairo 23 Oct

Kampen mot kvinnlig omskärelse fortsätter med tvättmedelsmutor

Efter att själv i tioårsåldern ha utsatts för omskärelsen två gånger (”det blev en liten bit kvar”) svor Wafaa Helmya att hennes egen dotter aldrig skulle behöva utsättas för detta grymma öde. Men en natt kom Wafaas egen mamma och tog med sig den lilla dotterdottern till byns omskärare i Övre Egypten. Wafaas mamma som alltså också utsatte sitt förstfödda barnbarn för omskärelse trodde nämligen fortfarande - så som också många andra miljontals egypter - att omskärelse var en religiöst påbjuden reningsprocess som behövdes för att bibehålla flickans och familjens dygd och ära.

Idag deltar Wafaa vid en NGN konferens som annordnats av Koptiska Centrat för Utbildning och Utveckling i Bayad Al-Arab, strax söder om Cairo. Hon berättar att hon i sitt daliga kärleskliv har stora problem då hon uppfattar sig själv som helt frigid och aldrig vare sig känner något eller alls njuter av sexuell samvaro med sin make. Koptiska Centrat för Utbildning och Utveckling arrangerar under 2007 seminarier i 15 olika byar i Övre Egyptens öknen för att där informera mödrar om konsekvenserna av omskärelse. Det ör svårt att få kvinnorna att ens komma till träffarna, men genom att dela ut té, tvål och tvättmedel försöker man uppmuntra kvinnor att deltaga. De flesta som kommer är dock mycket tveksamma och oroar sig för hur deras döttrars blivande makar ska reagera om deras hustrur inte är omskurna. Jag tror att de kommer att förskjuta min dotter om hon inte är omskuren, åtminstone bör väl de mest framträdande delarna skäras bort för att inte väcka för mycket uppståndelse, menar en av kvinnorna. Koptiska Centrats nunnesyster Joanna svarar ”- Men inte tar du väl din dotter till doktorn om du tycker att hennes näsa eller öron är för stora! Så vad är skillnaden?”.

Koptiska Centrat för en lång och segdragen kamp mot såväl det sociala trycket som tron att omskärelse är religiöst påbjudet, en vaneföreställning som är djupt rotad i det egyptiska samhället. Trots att såväl koptiska kyrkans överhuvud, patriark Shenouda III som muslimernas Grand Sheik of Al Azhar university, Mohamed Sayyed Tantawi, offentligt tagit avstånd från företeelsen och deklarerat att det inte finns något stöd för den varesig i Bibeln eller Koranen fortlever den ännu. Den egyptiska egeringen har också förbjudit förfarandet, inte minst genom en ny lag som kom nu i Juni 2007, men trots detta ska enligt officiell statistik hela 97% av landets kvinnor, både kristna och muslimer, i åldern 15 till 49, vara omskurna. Det innebär med största sannolikhet att flertalet av mina kolleger som barn utsatts för denna en av de värsta tortyrer som kan drabba en liten flicka.

Enligt Rädda Barnen beräknas idag över hundra miljoner flickor och kvinnor världen över vara könsstympade! Upp till två miljoner flickor stympas varje år, vilket skulle göra cirka sextusen per dag! Flickorna kan vara alltifrån några dagar gamla spädbarn till ungdomar i de övre tonåren. Ingreppet utförs vanligen utan bedövning och under sanitärt undermåliga förhållanden, varför komplikationer och dödsfall är mycket vanliga.

Efter vad jag kunnat läsa mig till är kvinnliga omskärelse ett djupt rotat kulturellt fenomen som är omgärdat av starka tabun och har en lång diffus historia. En av de vanligaste missförstånden tycks vara att förknippa kvinnlig omskärelse endast med islams, men i länder som t ex här i Egypten har både kristna och muslimer praktiserat kvinnlig omskärelse sedan ”urminnes tider”.

Enligt http://www.islamguiden.com/ kallas den mest radikala formen av kvinnlig omskärelse (s k infibulation) även för faraonisk omskärelse. Detta skulle således kunna antyda att infibulation har praktiserats långt innan islams, kristendomens, och judendomens uppkomst. Det är dock inte klart huruvida seden uppkom i Egypten eller om den uppstod någon annanstans i Afrika och sedan kommit till Egypten.

- 20 Okt 2007

Egypten ett ytterst pressofritt land

Om du läst mina alster sedan i våras kommer du kanske ihåg att här i Egypten kastar regeringen misshagliga bloggare (nej, inte blottare utan bloggare!) i fängelse utan att tveka. 22-åriga studenten från Alex med nicket Kareem Amer dömdes i våras till fyra års fängelse för att ha ”förolämpat Islam och landet Egyptens president”. Jodå, gamle Hosni gillar inte om man snackar skit om honom, så det gäller att vara försiktigt och det borde jag väl också ha varit, men eftersom jag under största delen av det här året publicerat den här bloggen på min privata webbsajt så… Well, om jag inte kommer hem till jul så vet ni nu varför!

Nåväl hur som, nu i dagarna kom Reporters Sans Frontières (Reportrar Utan Gränser - http://www.reportrarutangranser.se/) ut med sin nya Press Freedom Index 2007 och där hamnar Egypten på en mycket osmickrande 146:e plats utav 170 länder. Framför sig har Egypten bl a sådan media- och pressparadis som t ex Afghanistan, Colombia, Nigeria och Sudan – alla en journalists eller oberoende skriftställares favoritlustgård.

Så någon egentlig pressfrihet finns det väl inte att tala om i det här landet. Trots detta läser egypterna tidningar som om de fick betalt för det. Det finns en hel uppsjö med så väl regeringstrogna som oberoende blaskor och de säljs i varje gathörn för en spottstyver. Själv får jag på hotellet dagligen en eller två engelskspråkiga egyptiska tidningar. Oftast The Egyptian Gazette eller Egyptian Mail. Trots att jag då ovan undgör mig över den värld de stackars journalisterna och bloggarna lever i här i Egypten, så ogillar jag ofta starkt vad som skrivs och dessa grymma generaliseringar som frammålas i, åtminstone de tidningar som jag kan läsa.

Visste ni förresten att på ovan nämnda Press Freedom Index 2007 så kommer Sverige på en delad femteplats (vi har klättrat från 14:e plats förra året!!!) tillsammans med Belgien och Finland. Toppar listan som världens mest pressfria länder gör Island och Norge, men å andra sidan, där finns det väl inte så mycket att skriva om ;)

- 16 Okt 2007

Copter diskrimineras?

I Egypten finns ca 15 miljoner kristna kopter och de brukade leva sida vid sida med sina muslmiska och judiska grannar, en multireligiöst samhälle som existerade ännu vid slutet av Andra Världskriget. Efter staten Israels bildande och krigen som därpå genast följde, blev det problematiskt för den judiska befolkningen. Således flydde så väl som flyttade frivilligt hundratusentals judar ifrån Egypten, men kvar levde ännu de kristna och muslimerna. För ett par år sedan började det dock bli problem. En serie negativa händelser skedde och så smått började missämjan gro i den tidigare så lyckade samexistensen. För ca ett år sedan attackerade en mentalsjuk muslimsk man en kyrka i Alexandria och dödade en och skadade svårt fem andra kyrkobesökare, vilket resulterade i svåra koptisk-muslimska sammanstötningar. Ett år innan dess sattes en pjäs upp i en kyrka som sades förolämpa islam vilket provocerade fram våldsamma reaktioner från muslimer.

Trots de många incidenterna på senare år, fortsätter såväl ledarna för muslimerna som de kristna att tala om fredlig samexistens och ett land, en nation och när de syns tillsammans på TV så är det alltid under glada miner och varmt skakande av händer.

George Ishaq, ledare för den numera nästan insomnade proteströrelsen Kefaya (enough) säger dock att kopter nekas möjlighet att klättra långt på karriärsstegen, och de är nästan helt spärrade från den allra högsta toppen av offentliga ämbeten. Regeringen avfärdar dock påstående som propaganda och pekar på t ex Maged George som inte bara är Egyptens nuvarande miljöminster utan innan dess också var generalmajor i armén. Därtill finns även koptern Youssef Boutros Ghali som idag är landets längst sittande minister och dess nuvarande Finansminister. Boutros Ghali är som kanske namnet antyder släkt (brorson) till the Boutros Boutros Ghali en gång Egyptens utrikesminister och sedermera också FN:s generalsekreterare!

Kopter som emigrerat från Egypten håller dock inte med. De försöker i bl a USA samla stöd och skapa förståelse för kristnas utsatta situation i landet. Så sent som i förra veckan hölls en stor konferens i Chicago för att diskutera problemen som Egyptens kopter står inför. Andra i Egypten menar dock att visst finns det problem och visst förekommer det diskriminering och många fördomar, men det slår åt båda hållen och tar sig sällan våldsamma uttryck utanför Egyptens obildade och fattiga massa. Det som behövs är naturligtvis att regeringen agerar, men samtidigt måste såväl muslimer som kopter bara försöka tala med varandra så som vi alltid gjort, säger Gammal Assad, en före detta parlamentsledamot och koptiska intellektuell.

Det som kanske dock retar mest kopter är problemen med restaurationer och reperationer av befintliga samt tillstånd till byggandet av nya kyrkor. Här menar kopterna att diskrimineringen är som tydligast. Kristna kan inte utan svårighet få tillstånd för att bygga nya kyrkor och oftast bara på ställen där de inte ”krockar” eller ”stör” moskéer. Likaledes svårt är det med reparation och underhåll av befintliga byggnader. Kopter menar att man från offentligt muslimskt håll gärna ser att inga nya kyrkor byggs samt inte minst att redan existerande kyrkor förfaller. Inga sådana restriktioner finns över huvud taget för moskéer.

- 05 Okt 2007

PS, jag måst ju bara avsluta med ett "Boutrous Boutrous Ghali, Glenn Hoddle", om nu Bittor läser det här! Scorcio!!! :-)

Kairos Kåkstäder

Enligt en nyligen publicerad undersökning finns det inte mindre än 1.109 shanty towns (kåkstäder) i Egypten, fördelade över 20 guvernat och rymmandes en befolkning på ca 18 miljoner människor. Det är lite svårt att förstå vad den siffran rymmer, men om vi säger att Sverige idag har ca 9 miljoner invånare så tänk er två gånger Sveriges hela befolkning boendes i ofta illegala kåkstäder. Kåkstäderna präglas förutom av fattigdom och grymt undermåliga sanitära angelägenheter också av att vara en naturlig fristad för brottsligar och terrorister som här framgångsrikt kan gömma sig för polisen. På sikt kan dessa informella kåkstäder som börja byggas redan på 50-talet då allt mer bondebefolkning sökte sig in till städerna, hota hela landets säkerhet, hävdar regeringens forskare. Vissa kåkstäder som klart är byggda på statlig mark kommer snart och har redan i vissa fall börjat rivas, men det är i skrivande stund oklart vart alla dessa människor ska ta vägen.

I ärlighetens namn ska jag säga att jag aldrig besökt någon av Cairos kåkstäder, alltså inte så som vi gjorde i Kliptown i Soweto, men likaledes måste jag erkänna att även ”normalt” fattiga / vanliga bostadsområden i Cairo, så som t ex Boulaq, faktiskt med svenska ögon sett förmodligen skulle räknas som kåkstad. Ja inte ens förmögna och mycket dyra och högt ansedda Zamalek där det stora flertalet ambassader, och så också Sveriges, är belägna, framstår även det som en sämre och långt mycket smutsigare variant av Rinkey och Kroksbäck/Holma på tidigt 80-tal.

Nåja, på tal om Kroksbäck och Holma, ikväll åker hiiiim, så jeeevla gott, inte minst som Ramadamadaaaaan nu börjar. Får väl skriva lite mer om det igen framöver.

- Cairo 2007-09-13

Tillbaks igen :(

Ja fy fan, då var man tillbaks igen! Ja förlåt, det låter ju hemskt, men jag kände verkligen INTE för att återvända hit. Framför allt inte efter en helt uuuuuunderbar Spaniensemester med jag vet inte huuuuur många fantastiskt goda tapas- och vin-kvällar!

Sen är ju det alltid tungt att åka från familjen! Svårt att förklara för töserna, ja det är fanimaj inte mycket enklare att fatta det själv! Varför gör jag det här? Nåja, den inledandes tok-ågrenen brukar ju gå över ganska fort när jag går in i "res- och arbetmod", men just nu, natten mellan 19 och 20 augusti, klockan är 04h35 och jag har precis kommit till det förvisso SUPER-NICE hotellet "The Marriot", så undrar jag verkligen vad jag håller på med!

Ja ja, lika bra att försöka sova några timmar. Första mötet kl 09h00 ibitti. Ska ju bli kul att träffa mitt gäng igen och se vad de hittat på medan jag varit borta.

- Over n out!

Que viva España...

En något märklig rubrik kan tyckas när man bloggar från Kajrå, men imorgonbitti bär det av! Inte till Spanien men väl him för uppackning, tvättning och så ompackning. Fast kostymerna får stanna hemma och ersätts med spansk vinlexicon och badbrallor.

Kan inte fatta att jag redan varit här i Egypen i ett halvår och kan än mindre fatta att jag om ett par ynka timmar sätter mig i businesstolen på Lufthansa och flyger hem för en riktigt lång och förhoppningsvis underbart välgörande Spanienresa med familjen.

För att göra ev läsare riktigt avis kan jag berätta att vi flyger till Barcelona där vi sammanstrålar med familjen Andréasson för ungefär en veckas vistelse i och utanför denna världsstad.

Därefter rullar bilarna vidare genom Rioja (fast det blir så klart ett antal övernattningar där för att fylla på VIN-tankarna) och sen till mitt älskade Baskien och Bilbao. Där lämnar oss tyvärr Andréassons som då styr norrut mot sitt Frankrike, och jag får då gott om tillfälle att visa familjen mitt Bilbao. Ser fram emot många trevliga träffar med alla gamla vänner o bekanta!

Sen avslutningvis rullar vi söderut igen och spenderar någon vecka i Madrid för att åter bese e världsstad och sammanstråla med åter fler gamla goda vänner. Efter en månad blir det så hemflygning från Madrid. Den riktiga södern får vi ta en annan gång misstänker jag.

Nä, dags att sova, planet lyfter 05h00.

España here we come...

- Cairo natten mellan tors 12 och 13 Juli