Domarna tappar klubban i Arabiska Banan Republiken

”Lördag” i Cairo. Sov länge och hade jag inte satt fyra alarm på mobilen hade jag förmodligen missat hotellfrukosten. Vore ju synd även om den fortfarande är förbannat enformig också här på Nile Hilton, så är den trots allt bättre och lite mer varierad än i Exe Loungen på Ramses Hilton, fast miljön och rummen där är ju i allmänhet bättre standard. Dock fattar jag inte varför man måste beställa all dricka i baren på Exec Loungen på Ramses när man kan få blanda fritt i loungen på Nile. Nåja, dagens i-landsproblem.

Har nu beslutat mig för att klämma Luxor kommande helg. Flyger ner på torsdagkväll och tillbaks tidigt söndagmorgon. Förhoppningsvis kan jag dodga möten för lunch på söndag så jag slipper flyga tillbaks redan lördagkväll. På så sätt får jag både mer tid och konstigt nog också bättre hotellrate och flygpriser såväl i Luxor som i Cairo. Detta lands prissättning vad gäller hotellövernattningar och inte minst antalet barn per rum, är riktigt sjuk och knepigt! Hur länge fick vi inte ”slåss” för att kunna få ha både Hannah och Emma i vårt rum när de besökte i juni! Jag menar, hur många familjer vill dela upp sig på två rum; föräldrarna i ett och barnen i ett annat? Eller en förälder och ett barn i varje? Ok för om man har stora tonnåringar men men…

Hörde två ”gubbar” som satt och blev intervjuade (tror jag) i loungen imorse. De var troligtvis domare och beklagade sig högt och ljudligt över regeringens nya lag som ska öka dess kontroll över domstolsväsendet. Domstolarna i det här landet är ju redan duktigt politiskt styrda, men det finns tydligen en hel grupp ”reform-domare” som vill hävda juridikens oberoende från parlament och regering. Tidigare i år var det Alexandria’s mest seniora domare som beklagat sig över det s k ”parlamentet” i Egypten och kallat det för ett ”rubber stamp parlament” och därmed drog på sig rejält med kritik och ilska från parlaments-ledamöterna, varav några som ”privatpersoner” stämde domaren. Det är det vanliga numera, dvs att regeringen sätter inte ofta dit sin politiska smädemän offentligt utan låter någon eller några välvilliga parlamentsledamöter eller advokater som privatpersoner stämma de obekväma rösterna för att de ”smutskastar Egypten” eller ”förringar det nationella parlamentet”.

Ja jag säger då det! Vi brukade tala om bananrepubliker i Sydamerika när man växte upp på 70- och 80-talet, och alla har vi hört talas om oljearaber, men vad är det då vi har här? Banan-araber? :-)

2007-11-23

Inga räntor på islamska banker!

Eftersom de tycks som om allt flera egypter söker sig till religionen för att hitta mening med livet (and who can blame them, det finns inte mycket glädjeämen här!) så har också allt fler dagliga skeenden, händelser och aktiviteter blivit föremål för ”islamisering” eller ”omtolkning” för att passa Koranen och sharia.

Det senaste jag lagt märke till är de muslimska bankerna som poppar upp överallt här i Egypten. Det ska tydligen finnas runt 300 islamska finansiella ”institutioner” (banker av olika slag) på jorden, och de förvaltar tillgångar på över $250 miljarder amerikanska dollar. Det är ganska mycket veckopeng det där J Därtill sägs dessa islamska banker växa med en 10-15% per år och, efter vad jag förstått från deras broschyrer, också nu finnas i en hel del europeiska länder som t ex England. Ja, nu är det inte helt nya banker vad jag kan bedöma, utan snarare ofta de sedan tidigare väl etablerade bankerna som nu lägger sig till med ”islamska” fillialer eller dotterbolag där andra regler och förutsättningar för bankväsendet gäller.

Att betala respektive kräva ränta för lån är inte halal (tillåtet) enligt sharia, eller åtminstone så debatteras det ffa huruvida det är haram (syndigt). Al Azhar-universitetets ”Islamic Research Centre” utfärdade så tidigt som 1965 en fatwa som fördömde alla former av räntor på lån, då de funnit stöd för detta i Koranen. Dock menar många av mina egyptiska kolleger att de kristna (kopterna) så klart fortsatte med sin utsugning och eftersom de är svängda i business så fortsatte de flesta att kräva och betala ränta. Några av de få koptiska kollegerna jag har, invänder självfallet att även för kristna är det egentliga förbjudit att kräva ränta. Tydligen står det också i Bibeln att ”do not charge your brother interest” men dock med tillägget att ”you may charge a foreigner but not a brother”.

Hur det nu än är med den saken så måste såvitt jag förstått även de islamska banker betala ränta till egyptiska riksbanken, men vad gäller deras själva utlånande till och finansierandet av kundernas investeringar, så funkar det lite annorlunda.

Det ska finnas åtminstone tre olika sätt: ett är musharaka (partnerskap) som bygger på att banken och kunden delar på såväl vinster som eventuella förluster enligt ett förutbestämt sätt, lite ungefär som ett joint-venture. En annan variant är mudharaba (spekulation) där banken står för den finansiella biten (läs kosingen) och kunden står för expertisen, know-how (brains) och arbetsinsatsen, men där endast vinsten delas enligt ett avtalat sätt men alla ev förluster helt och hållet bärs av banken(!!!). Jo jag tackar jag! Och slutligen ska det även finnas något som heter murabaha (profiting) där kunden på något sätt ber banken att köpa en sak (investering) åt kunden och där kunden sedan efter ett avtalat antal år får betala en viss vinst till banken, ungefär som en förusedd vinst - on the basis of an estiamted rate of return.

Nu är det inte bara utlåning utan ränta som är de muslimska bankernas grej, utan de har även lite annorlunda investeringsprinciper, ungefär som de s k ”etiska fonderna” hemma i Sverige. Dock har de muslimska bankerna liiiite annorlunda investeringsregler, för man får precis som de svenska etiska fonderna inte investera i alkohol- och pornografi, men därtill måste även de muslimska bankerna undvika grisar(!?!?).Förbudet mot att investera i alkohol och pornografibranschen känns ju inte på något sätt konstigt för gemene svensk, men grisbranschen. Ja ja… :)

Ja, musharaka mig hit och murabaha mig dit, själv tycker jag det låter sanslöst bra om bankerna inte fick ta ut ränta av mig, men å andra sida så skulle de väl då inte heller behöva betala ränta till mig. Fast, i ärlighetens namn, de ynka kronorna det blir i ränta på ett år och sen så skatt på dem? Nej, den hundringen kan banken behålla i utbyte mot att jag får låna ett par miljoner till ett nytt hus, räntefritt! :)

- 22 Nov, 2007

Egyptiska tidningarna skrämmer mig

Alltså de egyptiska tidningarna skrämmer mig, ja jag borde egentligen skriva SKRÄMMER mig med stora bokstäver för jag blir närmast mörkrädd när jag läser dem. And mind you, jag läser då alltså endast de engelsktalande egyptiska tidiningarna, då jag tyvärr inte kan vare sig läsa eller tala arabiska (nåja, lite grann har jag ju lärt mig vilket brukar locka till stora varma skratt på kontoret :-).

Vissa av de ständigt återkommande kolumnisterna i dessa engelskaspråkiga – och som jag då misstänker är mer ”liberala” och ”västerliga” – tidningarna får mig att om inte se Bin Laden-kandidater på gatorna så åtminstone vilja skriiiiika HÖGT över denna otroliga okunskap, detta fanatiska navelskådande och denna allomfattande konspirationsnoja.

Egypterna rent generellt verkar vara ett tidningsläsande folk. Man ser människor med tidningar överallt och i allmänhet verkar folk föredra tidningar framför böcker. Jag hörde någonstans (måste leta upp var) att antalet årligen publicerade böcker i hela den muslimska världen inte är fler än antalet publicerade böcker i Belgien?!?! Kan detta verkligen vara sant? Ja omöjligt är det ju inte, trots allt har ju muslimerna ”böckernas bok” att förlita sig på.

Men visst, jag kan ju bara tolka vad jag läser, ser och hör med utgångspunk från min ”västerliga”, ”kapitalistiska”, individualistiska, liberala, demokratiska världsbild som jag har, är uppfödd i och betecknar som ”normal”. Det är väl närmast omöjligt att tvätta bort de ränderna och göra sig av med detta medfödda tolkningsfilter, men jag vet också och försöker så mycket jag kan (inte minst efter vad syrran berättade om synen på t ex kärlek, äktenskap och mänskliga rättigheter från sina år i Kina) intala mig att att vår världsbild och vårt synsätt i väst på inget sätt måste ha tolkningsföreträde eller vara ”den enda rätta vägen”. Det som för mig kan tyckas naturligt och rätt är för någon annan på jorden, eller kanske t om för en majoritet av människorna på jorden, närmast att beteckna som onormalt, konstigt och gudsförgätet, för att inte säga perverterat.

Dock, enligt Reporters Sans Frontières (Reportrar Utan Gränser - http://www.reportrarutangranser.se/) så hamnar Egypten på en mycket osmickrande 146 plats utav 169 på ”Press Freedom Index 2007”, alltså vad gäller pressens och medias oberoende och frihet (http://www.rsf.org/IMG/pdf/index_2007_en.pdf). Att jag vet att så också är fallet har ni ju kunnat läsa om tidigare på den här bloggen, men därmed kan vi ju också tänka oss att mycket av det som skrivs är styrt på ett eller annat sätt och att regering och parlament med största sannolikhet då också använder sig av t ex religionen för att förklara och bortförklara de dagliga skeendena. Så kanske finns det trots allt hopp, kanske är det så att gemene man på gatorna i Egypten inte är fullt så ”väst-hatande” och ”anti-demokratisk, anti-judisk, anti-kristen, anti-jämlikhet, anti-religionsfrihet”, ja anti nästan allt som jag tycker och tror på, men jag fruktar att jag har fel.

Tack och lov att det också finns mer nyanserade och ”öppna” personer som t ex Tarek Heggy (som för övrigt också har en egen webbsajt http://www.heggy.org/) som i sina ofta återkommande ”Rocking the Board” artiklar verkar för att få folk att inse att allt i väst och allt ”liberalt” och allt ”icke-muslimskt” inte av default är negativt, dåligt och måste bekämpas. Han vill istället förespråka en förening av det goda i bådas sidor och framför allt en förståelse för och ett accepterande av varnandras olikheter och att dessa olikheter faktisk kan vara en gemensam styrka om man respekera varandra och inte försöker bekämpa olikheterna. Heggys ledord verkar vara just respekt för andra och respekt för olikheter, något man inte till vardags är bortskämd med i de egyptiska tidningar jag kan läsa.

- 22 Oktober 2007

Make jokes – Not war

- I don’t know how Iran ended up in the Axis of Evil in the first place. I was so bombed about that. I was watching Bush saying “There’s an Axis of Evil”, and I went “Yes there is!”. He goes “There’s North Korea”, and I’m like “Jaaa…”, he continues “There’s Iraq…”, and I go “Preach On!”, and he goes “There’s Iran” and I’m like “What the heeeeell’s wrong with you? What did we do? I mean the highjackers were like Saudis and Egyptians. How did the Iranians end up in the Axis of Evil? Ok, fine, fine, fine, we might have a neuclear programme, we might! But we’re not admitting to it, right? Define “neuclear”, my friend. That’s how we are, we are Iranians, we’re good at avoiding the questions. That’s what we do. And every time they show us on TV, they always show the crazy guy, you know that guy burning the American flag screaming “Death to America, death to America”. Just once, just once, I wish they would show us like, I don’t know, like, baking a cookie. Just once. Cause I have been to Iran and we have cookies, I swear. Just once I want to be like “Ok, now we’re going to go to Mohamed in Iran and he’s going to show us how he bake cookies…” :)

Igårkväll var det för andra gången någonsin en offentlig stand-up comedy föreställningen här i Egypten. Det var komikergruppen ”Axis of Evil” som fick uppträda på El Sawy Culture Wheel i Zamalek i Cairo och framgångsrikt lyckades roa den 1.500 manstarka publiken.

Axis of Evil består av tre amerikanska mellanösternättlingar, ”iraniern” Maz Jobrani, ”egyptern” Ahmed Ahmed samt ”palestiniern” Aron Kader som med komedin som verktyg och vapen försöker få världen att lyssna och inse att även folk i Mellan Östern har humor.

Under hösten turnerar Axis of Evil i Mellan Östern och driver bl a hårt med sina arabisk-muslimska problem i den amerikanska vardagen (”How come you never turn on the TV and see an airline commercial with a Middle Eastern pilot?”). Självfallet hade Ahmed Ahmed som egypter extra mycket att bjuda på då han kunde ösa ur den inhemska källan fylld med vardagens många sjuka företeelser som vi alla retar livet ur oss på, så som Cairo-trafiken och dess galna taxichaufförer; något som publiken av naturlig anledning uppskattade extra hjärtligt. Min favorit var dock Maz Jobrani, som väl får betecknas som förgrundsgestalten, och som i en intervju efter showen berättade att det inte alltid är så lätt att göra stand-up i Mellan Östern, då man bör undvika vissa saker så som att svära på scen och skämta om sex och religion. Sen tillade han att gruppen inför uppträdandet i Egypten blivit instruerade att inte beröra politiken i Mellan Östern i allmänhet och den inhemska i synnerhet. ”- You know, it’s kind of a double standard, they encourage me to make fun of the American president, but I can’t make jokes about regional politics.”

För er som vill veta mer om och/eller lyssna till Maz Jobrani och de andra, så hittar dem här:
http://www.axisofevilcomedy.com/

- 21 Nov 2007

I ett rökmoln

Jag har ju vid många tillfällen undgjort mig över denna stad vad gäller föroreningar och nedsmutsning och inte minst det likvfarliga kaoset i biltrafiken. En annan källa till ”förgiftning” är här, som på så många andra ställen, tobacksrökningen.

Det finns ca 15 miljoner rökare i Egypten (varav 500.000 under 15 år och 15.000 under 10 år) som tillsammans i runda slängar låter 84 miljarder ciggarretter till en kostnad av 5 miljarder egyptiska pund (ca 6 miljarder kronor) gå upp i rök varje år. De flesta rökare börjar sin last redan vid 11-12 års ålder och antalet dagliga rökare ökar nu med ca 9% per år. Det som kanske är mest tragiskt är att genomsnittsrökaren spenderar ca 25% av hushållsbudgeten på toback, vilket är betydligt mycket mer än man lägger på hälsa och fritid, men jämfört med Sverige är det naturligtvis fortfarande otroligt billigt att röka.

Ett paket cigg kostar i Cairo mellan 2 och 8 svenska kronor beroende på märke, och därför sätter den rökandes egyptern med glädje fyr på minst 20-25 ciggaretter om dan. Regering och parlament har försökt stoppa utbredningen av rökning och har bl a instiftat en lag som föreskriver att halva ciggaretpaketet ska täckas av en varningsskrift som berättar om rökningens faror. Dock har detta inte haft särskilt stor effekt pga den fortfarande stort utbredda analfabetism. En undersökning som nyligen publicerades av Cabinet Information and Decision Support Centre, berättade dock att 93% av icke-rökarna vill att regeringen ska inför en lag som innebär att man på stället kan bötfälla människor som röker på offentliga platser.

Bredvid ciggarettrökningen finns ju också den otroligt populär shisha, vattenpipan som både kvinnor och män, gamla och unga, sitter och kopplar av med i alla gathörn och cafeer..

Själv har jag aldrig varit mycket för att röka, men Sarah både provade en vattenpipa och köpte sen som den glada turist hon är också med sig en hem. Det blir väl som med Figge & Sandras vattenpipa, kul när man kommer hem och så provar man den en gång eller två och sen så hamnar på turistsophögen i den nedersta hyllan i garderoben :)

- 7 Nov 2007

Får det vara lite bröstmjölk Herr Nilsson? - Eller hur mina kvinnliga kolleger måste amma mig!

Ja jag misstänker att dagens rubrik kommer att väcka en del förvåning, för att inte säga anstöt. Men lyssna på det sjuuuuuukaste av allt förbannat sjuuuuukt jag hört om i det här landet.

En ny fatwa (ja ni vet, religiös förkunnelse av de där skägglurkarna som kallar sig muftis och som tror sig veta vad Koranen och Mohamed säger) som utfärdats förklarar hur man på arbetsplatser ska kunna kringå det faktum att Koranen påbjuder att en man och gift kvinna inte kan befinna sig ensamma i samma rum. Detta är, enligt sharia, inte tillåtet vilket naturligtvis ställer till problem i det egyptiska arbetslivet, i alla fall om man nu tar Koranen och sharia på blodigt allvar, vilket vi naturligtvis vet att på tol för många egypter gör.

För att lösa detta problem har mufti Ezzat Attiya, som är ansvarig för ”Department of Hadith” (lärdomar om Profeten Mohamed) vid Al Azhar-universitetet utfärdat en fatwa som påbjuder att det är ok om en man och kvinna arbetar i samma rum fast att hon är gift och inte har sitt ”förkläde” med sig, under förutsättning – håll i er för nu kommer det – att kvinnan AMMAR mannen vid minst fem tillfällen!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Detta skulle då skapa en så nära relation mellan mannen och kvinnan av en art som sedan helt skulle omöjliggöra några som helst sexuella ”spänningar”.

Jag riktigt hör framför mig hur ni kvinnliga läsare skriiiiiiiiiker av avsky och ser ett och annat fånigt leende på vissa manliga läsare. Vad sägs kära kollega? Fram med tutten och så får vi det avklarat och så kan vi koncentrera oss på projektplanerna sen! Njaaaa, jag vet inte det. Jag kan ju lugnt konstatera att jag inte vill bli ammad! Och framför allt inte av mina kollegor här i Cairo!!! Men lika tveksam är jag till om mufti Attiya verkligen vet vad han talar om? Skulle verkligen alla sexuella anspänningar undvikas om de kvinnliga kollegorna slet fram brösten med jämna mellanrum och försökte amma sina manliga kollegor???

Ja, vad säger man? Islam, i alla fall som den uttolkas av Mellanösters stora fleratal, är en mycket, mycket sjuk, nostalgisk, bakåtsträvande och status quo-benägen, för att inte säga navelskådande och egocentrisk religion, som om den fortsätter på samma sätt, med stor sannolikhet kommer att dra sig och sina troende in i allt mer förfall och misär. Visst jag vet, detta är bara en mans ska vi säga ”perverterade” tolkning, men likväl är det konstigt att tänka sig att islam en gång varit kulturbärande, tillåtande och nyfiket öppen på inte bara på sig självt utan också på andras framgångar och vetenskaper och hur man bäst kunde tillgodogöra sig andras vetande och inkorporera detta för att ständigt utvecklas och finna ny framgång.

Jag har ju tidigare slagit ett slag för Irshad Manji och hennes ”The Trouble With Islam Today”, och även om boken i sig inte är super-tankeväckande och kommer med massvist med nyheter så gör jag som Irshad Manji och frågar mig vad som hände med denna Islams lång tradition av självständigt tänkande, nyfikenhet och och ifrågasättande av religiösa dogmer? Islam behöver därför en ny revolution och då menar jag inte som den iranska utan precis tvärtom. En ny tankerevolution där man revolterar mot stagnerat tänkade och istället intresserat vågar fråga sig vad som finns bortom den egna nästippen, eller för att tala med Irshad Manji: ”Att tro kräver självständigt tänkande!”

För dig som inte vill köpa eller orkar läsa boken, ta dig en titt på Irshad’s nu uppdaterade webbsajt, mycket intressant läsning:
http://www.irshadmanji.com/

- 29 Okt 2007

Farligt att ge intervjuer

Att det är farligt att säga vad man tycker och tänker i en diktatur som Egypten är väl knappast någon nyhet. Men själv tyckte jag det var ett riktigt pinsamt bottennapp då Egyptens riksåklagare idag meddelade att datum nu fastslagits för rättegång mot den kända människorätts- och demokratiaktivisten Saad Eddin Ibrahim. Dennes hemska brott är att han orsakat Egypten ”ekonomiskt lidande” genom att bl a uttala sig emot det amerikanska (framför allt för militären avsedda) ekonomiska biståndet i intervjuer bl a med Al-Jazeera och flera utländska tidningar.

Saad Eddin Ibrahim, som är amerikan-egypter, är till vardags professor i Sociologi vid American University i Cairo, och har alltså haft den enligt Mubarak-regimen dåliga smaken att uttala sig negativt om förhållandena i Egypten vilket därmed anses kunna ha skadat Egyptens anseende i USA och således påverka inte bara det amerikanska biståndet till utan också andra utländska investeringar i landet.

Mubarak & Co försöker numera allt oftare slingra sig undan direkt ansvar fär politiska rättegångar av den här arten, genom att låta ”oberoende” politiker och jurister, i egenskap av ”concerned citizens” (alltså som privatpersoner) väcka åtal. Man frågar sig dock minst sagt förvånat om de egyptiska härskarna på allvar är så dumma att de tror att detta inte genomskådas? Visst, bland de många analfabeterna på gatorna i Cairo funkar väl den statliga proagandanapparaten och dess skön- och nidmålningar fortfarande, men inser inte Mubarak och hans cronies att om det är något som verkligen skadar Egyptens ekonomi och möjlighet till utländska investeringar, så är det ju skenrättegångar av denna art!

- Cairo 26 Oct