Glad Advent önskas från papparazzin

Hallå ja,

Hur stå det till så här i Adventstider? Hoppas allt är bra med er där hemma! Har liiiiite svårt att fatta att det faktiskt är första advent och att det nu finns stjärnor och ljusstakar i alla fönster där hemma och att glöggen står på spisen och puttrar och pepparkakor njuts till julmusik. Ja, just nu ska jag erkänna att jag riktigt, riktigt längtar till hem mörk men ack så myyysig svensk vinter och jul. Men som sagt, svårt att tänka sig är det, inte minst som jag precis kommit tillbaks från en tripp till Luxor (Thebe) där jag bl a besökt grav- kamrarna i Kungarnas och Drottningarnas Dal (Tut Ank Amon & de andra mumierna) samt inte minst de mycket (!) imponerande och - trots sina tusen år på nacken - välbevarade templena i Luxor och Karnak. Mellan allt historiebesökande kunde jag för övrigt också slappa i hotellets pool som konstigt nog flöt(!) på Nilen. Med andra ord har jag badat i Nilen, fast i en pool i Nilen :)

Igårkväll efter att jag packat och borstat av mig allt ökendamm och sippat den sista drinken i poolen ;) så bestämde jag mig för att besöka Luxortemplet en sista gång. Hade hört att det skulle var upplyst på kvällarna och mycket riktigt, det var det. Otroligt vackert! Fick plötsligt för mig att det skulle vara ännu bättre där innifrån. Såg mig omkring. Ingen här, ingen där! Ah va f-n, hur svårt kan det va och klättra över! Sagt och gjort, ett par snabba steg och så var jag inne. Nu kunde jag gå där i lugn och ro och njuta av dessa fantastiska monument utan att behöva trängas med de tusentals turister som på dagtid frekventerar stället.

Plötsligt när jag går där och "smyger" så kommer en man gående med tre kvinnor i följe samt en guide och några vakter. Jag tänkte "Ok, nu åker man ut...", men gruppen tog ingen notis om mig alls. Istället "flockades" de kring mannen i hatt och när han så plötsligt öppnade munnen förstod jag direkt varför. DEN släpiga och speciella rösten kände t om jag igen!

Jamen, det är ju... ah, fanken, det är det ju faktiskt! Kände mig aaaningen fånig, men samtidigt kunde jag inte låta bli, jag gjorde helt enkelt en "paparazzi" och tog ett foto. Naturligtvis blev det inte särskilt bra men ändå. Mannen i hatt och hans grupp hajade till och vände sig "irriterat" om, men när de så såg att jag, precis som mannen i hatt, också bara var en historiefreak så lugnade de ner sig.

"-Ah, another enthusiast who snuck in…", sa Matt (mannen i hatt heter nämligen så) och fyrade av det där sneda leendet. Ja, vad svarar man? Jag kände mig ungefär som tjocka ”Dummermusen” i Askungen:
"-Eh, ööööh… ha' den äran..." (nej, nej, dumsnut!).

Ja ja, hur pinsam kan man bli! Nog för att jag vet att vissa delar av mänskligheten springer benen av sig för allt vad kändisar heter, men att gamla jag skulle bli närmast stum bara för att jag stod framför en ”Hollywoodstjärna”, ja det trodde jag aldrig om mig själv J Hur som haver, med tiden kom tungan tillbaks och vi bytte några ord (Matt berättade bla att han just varit på Cairo filmfestival och eftersom han älskade historia så passade han på att besöka allt vad Egypten har att erbjuda) och sen så bara gick vi där, Matt och jag, och njööööt av de gamla egypternas amazing tempels och vi var såååå lyckliga :)

En riktigt, riktigt Trevlig Första Advent tillönskas,
Jörgen

Egypten allt mer islamiserat

Träffade en amerikan i loungen. Han hette Scott och jobbade som journalist på San Francisco Chronicle, och berättade att han nu återbesökte Egypten för första gången på femton år. Det som slog honom så fort han kom ut på gatorna i Cairo igen var att staden numera påminde honom om Tehran, Irans huvudstad. Hur så, frågade jag. Jo, så här såg Egypten aldrig ut förrut, nånting månste ha hänt, för sist jag var här så såg man nästan aldrig en kvinna som bar ens en huvudduk och numera ser man nästan överallt kvinnor som bär full niqab (alltså för ansiktet heltäckande duk).

Det påminde mig för övrigt om något som just nu är på tapeten i Egypten, nämligen det ramaskri som utbrutit i El Fayoum, cirka 12 mil söder om Cairo, där Egyptens ”Religion-minister” (jo, de har en sådan så klart, fast jag antar att det mer korrekt borde heta Islamminister; den engelska översättningen av hans (hallå vad trodde ni!) titel är formellt sett dock ”Minister of Religious Endowments) Mahmoid Hamdi Zaqzouq förra fredagen minst sagt orsakat stor kalabalik då han på ett lokal sjukhus hade kritiserat de trettio anställda sjuksyrrorna för att de bar full niqab och hotat dem med sparken om de inte slutade upp med det genast. Dessutom hade han, hemskt nog, haft mage att tillägga att niqab var ”onödigt” och ”oislamskt”.

Det ni, det var ord och inga visor av en minister vars ministerium bl a ansvarar för att utnämna alla böneförrättare i Egyptens moskéer och alltså rent allmänt ombesörjer välbevarandet av islams helighet i landet.

Som alla vet, tillade också Minister Zaqzouq, så innebär ansiktsslöjan en så väl fysisk som psykisk barriär mellan sjuksystern och patienten, något som inte är till den sistnämndas fördel då patienter i allmänhet och barn i synnerhet behöver mänsklig kontakt och uppmuntrande ansiktsuttryck. Religionminister Zaqzouq (don’t you just looove that name :) som inte tycks digga niqab-bärande kvinnor, lär också tidigare ha fallit ut mot en kollega på sitt eget ministerie med orden ”Vilken del av den heliga Koranen är det ni inte förstår!!!”

Hur det nu än är med rätt eller icke-rätt att bära slöja så har det orsakat ännu en religiös ”kris” i ett Egypten där muslimska brödarskapet växer sig allt starkare samtidigt som allt större delar av samhället islamiseras. Eller som Ehab, en av mina äldre kolleger sade:

”- När jag var ung brukade min fru bada i bikini, och jag minns även att min mor gick på stranden i badkläder. Idag skulle det var uteslutet. Numera spenderar kvinnor en hel dag på stranden och badar i full klädsel med niqab och t om handskar! Vart är det här landet på väg?”

Jag misstänker att Ehab och Scott båda har rätt, för innan jag kom till Egypten så hade jag alltid trott att det skulle vara ett av de mest ”liberala” och ”icke-religiösa” (om man nu ens kan tala om något sådan) muslimska länderna, men ärligt talat så oroar det nuvarande läget mig! Kollegor som avbryter arbetet för att be överallt och ”hela” tiden, oavsett tidpunkt och vad vi håller på med. Kollegor som kommer till jobbet rödögda och sömn-törstandes under Ramadan, inte för att de varit uppe och firat hela natten utan för att de spenderat hela nätterna med att be, omkring 75% av alla kvinnliga kolleger bär huvudduk och en av mina allra bästa vänner här, som jag tycker verkligen är ”liberal” och ”öppen” berättade för en tid sen för mig hur han känt sin nuvarande fru under många år men att han fattat tycke för henne först när han såg henne bära huvudduk och därmed visa att hon var en ärbar kvinna?!?!

Som svensk och ”troende” ateist (hänger ni med?) så känns det egyptiska samhället – som då alltså anses vara ett av de mest öppna och liberala, vilket kanske inte minst alla torskar från Gulfstaterna får anses utgöra ett bevis på – och de flesta av mina kolleger låååångt mycket mer radikalt muslimska och kanske framför allt ”intellektuellt” isolerade än vad jag någonsin kunnat föreställa mig. Kanske är det så att gemene egyptier nu ”givit upp” då så väl experimenten med sovjet-rysk socialism och pan-arabism, som amerikansk kapitalism á la Mubaraks miltär-polis-stat misslyckats i sina strävanden att bygga ett land och samhälle där alla har det bra. Istället ser man fattigdomen, korruptionen och det upplevda moraliska förfallet som ett utslag av västerlandets många fördärv. Islam blir därmed den enda utvägen. Även om de flesta säkert inte vill ha ett samhälle som Muslimska Brödarskapet så drömmer nostalgiskt tillbaka till en ”storhetstid” som väl egentligen aldrig funnits men som allt fler tror är den enda rätta vägen, ty trots allt är ju Allah och Mohamed på deras sida och de är ofelbara.

Eller som Ehab uppgivet konstaterar:

”- Ett av våra allra största problem är att så få människor någonsin läser några böcker här, But then again, why would they? Varför läsa och lära sig om andra kulturer, religioner och tillvägagångs-sätt? Vi har ju redan böckernas bok. Inget mer behöver sägas eller skrivas, allt finns där!”

- Cairo 27 Nov

Pan-Arabiska Spelen

Den här månaden betalar jag snuskigt mycket på hotellet. Faktum är att priset har tredubblats och det sviiiider rejält i plånboken. Jovisst, jag kan tänka mig att ni skrattar lite missgynt, väljer man att bo på hotell så får man väl stå för kostnaderna. Då vill jag bara tillägga att under första halvåret här bodde jag i lägenhet och det var iiiiingen höjdare. Märk väl, jag bodde central och i ett s k ”fiiiiint” område och pyntade runt US $ 1.500:- dollar i månaden, men visst då funkade aldrig internetuppkopplingen, kabel-TV:n var mindre stabil än MFF i Allsvenskan och jag hade två moskéer som närmsta grannar, vars respektive böneutropare ständigt tävlade i att försöka väcka mig vid helt sjuuuuka tidpunkter med sitt vråååålande.

Därtill drabbades jag nästan varje kväll av akut dåligt ”västerländskt samvete” när jag på vägen korsade mellan de meterdjupa hålen i de s k ”trottoarerna”, de ständigt växande och råttansatta sophögarna, samt inte minst de många fattiga ”tiggarna” som alla ville hjälpa till och bära mina matkassor mot en liten bakshees (pengagåva). Där gick jag i min kostym med ”konsumpåsar” fulla med mat, vilkas inköpsvärde säkert skulle kunna föda hela min portvaktsfamilj där de satt och tryckte med en fotogenlampa i jordkällaren under husets trappa. Så redan när jag förhandlade om förlängning på kontraktet bestämde jag mig. Skulle jag stanna så fick det bli bra boende, kosta vad det kosta vill. Så nu sitter jag här på mitt Hilton hotell, ”fattig” men lycklig och luktar på blommorna.

Nu var det ju inte mina egna ”lidande” jag skulle skriva om utan anledningen till att hotellnätterna kostar tre gånger så mycket den här månande. Det är nämligen så att de Pan-Arabiska Spelen (typ Arabiska Olympiska Spelen) just nu pågår i staden och därmed sugs alla hotellrum av normal västerländsk stadard upp i ett nafs. Dock verkar det precis som vanligt i de Pan-Arabiska Spelen gå bra för Egypten. Hittills har mitt värdland kammat hem ungefär dubbelt så många guldmedaljer som landet som ligger tvåa. För övrigt leder Egypten också maratontabellen vad beträffar alla medaljer av samtliga valörer med inte mindre än 985 guld, silver och bronsmedaljer inhöstade vid dessa spel som hållts ungefär var fjärde år sedan 1953.

Självfallet är alla mina kolleger otroligt stolta över det fortsatta guldregnet. ”- Det här är väl något de skriver mycket om i Sverige va?”, frågar min kolleger nyfiket. ” -Ja, det utgår jag från…”, svarar jag artigt och skyller sen på att jag inte ha möjlighet att så ofta läsa svenska tidningar här nere. Jag vill inte gärna göra mina glada kolleger besvikna, men hittills har jag inte sett en endaste rad i någon svensk tidning som nämt dessa spel.

Hur som haver, Egypten har kammat hem storkovan också i år och närmast väntar sista dagarna och därmed också den stora finalen i fotbollsgrenen; något som de flesta här nere är extra stolta över och gärna pratar om. Självfallet får jag ju som svensk finna mig i en och annan glidtackling när fotboll kommer på tal, inte minst efter att The Pharaos (Egyptens fotbollslandslag) tvålade till Sverige med 2-0 i en träningsmatch i Februari i år. Men det bjuder jag på, jag brukar dock tillägga ”- Kom ni och möt oss i en snöblandatregn match på Råsunda i slutet på November när kvicksilvret nätt och jämt orkar över nollstrecket”. Det vill de inte J

- Cairo 25 Nov

Får fängelse 45 år efter faders konvertering

Fridens vänner, Det är ”söndag” eller då alltså lördag, i detta sjuka, ja mycket, mycket sjuka land. Jag trodde mig för en tid ha kommit över min desperation och frustration för att inte säga avsmak för denna förvridna och närmast perverterade kultur, men så i morse när jag slog upp tidningen så läste jag nedan. Ja vad kan man säga? På en skala från 1 till 10, hur sjukt é det egentligen?

En egyptiska koptisk (kristen) kvinna dömdes igår till tre års fängelse eftersom hennes fader för 45 år sedan under en kortare tid hade konverterat till islam. Denna hennes faders korta tid som muslim för 45 år sedan gör henne till en muslim enligt lagen, men hennes officiella papper (alla ID i Egypten måste visa om man är muslim eller copt) visade henne som kristen.

Shadia Nagui Ibrahim, 47 år gammal, anklagades för förfalskning av religiös tillhörighet, då hon på sin bröllopsbevis uppgivit att hon var copt (kristen), eftersom hon varit helt ovetandes om att hennes far 1962 officiellt konverterat till islam. Shadia var endast tre år gammal när hennes föräldrar separerade och fader flyttade från hemorten. Det var vid detta tillfälle som henne far också beslutade sig för att konvertera till islam. Trå år senare återförenades föräldrarna och Shadias fader flyttade hem till familjen samt konveterade också tillbaks till kristendomen. Eftersom Islam inte tillåter (eller åtminstone stark motsätter sig) konvetering till andra religioner (vissa anser att försök att lämna Islam bör straffas med döden) fick Shadias fader förfalska sina papper så att han åter kunde utge sig för att vara kristen.

Mannen som hjälpte Shadias papper att förfalska identitespapperna greps för ett par år sen i samband med andra förfalskningar och vid polisen genomgång hittade man även Shadias fader. Polisen grep Shadias fader och informerade honom om att han fortfarande var muslim och att hans dotter därmed också var muslim, eftersom islam räknar religionen på faders led.
Sedermera upptäckte polien också att Shadia, när hon hade gift sig 1982, hade uppgivit att hon var kristen (eftersom hon inte kände till sin fades konvertering) och därmed hade hon enligt det egyptiska rättsväsendet begått ett brott då det är olagligt för en muslimsk kvinna att gifta sig med en kristen (koptisk) man.

Shadia anklagades sålunda för förfalskning av information och officiella dokument och dömdes nu till års fängelse.

- Cairo 24 Nov 2007

Domarna tappar klubban i Arabiska Banan Republiken

”Lördag” i Cairo. Sov länge och hade jag inte satt fyra alarm på mobilen hade jag förmodligen missat hotellfrukosten. Vore ju synd även om den fortfarande är förbannat enformig också här på Nile Hilton, så är den trots allt bättre och lite mer varierad än i Exe Loungen på Ramses Hilton, fast miljön och rummen där är ju i allmänhet bättre standard. Dock fattar jag inte varför man måste beställa all dricka i baren på Exec Loungen på Ramses när man kan få blanda fritt i loungen på Nile. Nåja, dagens i-landsproblem.

Har nu beslutat mig för att klämma Luxor kommande helg. Flyger ner på torsdagkväll och tillbaks tidigt söndagmorgon. Förhoppningsvis kan jag dodga möten för lunch på söndag så jag slipper flyga tillbaks redan lördagkväll. På så sätt får jag både mer tid och konstigt nog också bättre hotellrate och flygpriser såväl i Luxor som i Cairo. Detta lands prissättning vad gäller hotellövernattningar och inte minst antalet barn per rum, är riktigt sjuk och knepigt! Hur länge fick vi inte ”slåss” för att kunna få ha både Hannah och Emma i vårt rum när de besökte i juni! Jag menar, hur många familjer vill dela upp sig på två rum; föräldrarna i ett och barnen i ett annat? Eller en förälder och ett barn i varje? Ok för om man har stora tonnåringar men men…

Hörde två ”gubbar” som satt och blev intervjuade (tror jag) i loungen imorse. De var troligtvis domare och beklagade sig högt och ljudligt över regeringens nya lag som ska öka dess kontroll över domstolsväsendet. Domstolarna i det här landet är ju redan duktigt politiskt styrda, men det finns tydligen en hel grupp ”reform-domare” som vill hävda juridikens oberoende från parlament och regering. Tidigare i år var det Alexandria’s mest seniora domare som beklagat sig över det s k ”parlamentet” i Egypten och kallat det för ett ”rubber stamp parlament” och därmed drog på sig rejält med kritik och ilska från parlaments-ledamöterna, varav några som ”privatpersoner” stämde domaren. Det är det vanliga numera, dvs att regeringen sätter inte ofta dit sin politiska smädemän offentligt utan låter någon eller några välvilliga parlamentsledamöter eller advokater som privatpersoner stämma de obekväma rösterna för att de ”smutskastar Egypten” eller ”förringar det nationella parlamentet”.

Ja jag säger då det! Vi brukade tala om bananrepubliker i Sydamerika när man växte upp på 70- och 80-talet, och alla har vi hört talas om oljearaber, men vad är det då vi har här? Banan-araber? :-)

2007-11-23

Inga räntor på islamska banker!

Eftersom de tycks som om allt flera egypter söker sig till religionen för att hitta mening med livet (and who can blame them, det finns inte mycket glädjeämen här!) så har också allt fler dagliga skeenden, händelser och aktiviteter blivit föremål för ”islamisering” eller ”omtolkning” för att passa Koranen och sharia.

Det senaste jag lagt märke till är de muslimska bankerna som poppar upp överallt här i Egypten. Det ska tydligen finnas runt 300 islamska finansiella ”institutioner” (banker av olika slag) på jorden, och de förvaltar tillgångar på över $250 miljarder amerikanska dollar. Det är ganska mycket veckopeng det där J Därtill sägs dessa islamska banker växa med en 10-15% per år och, efter vad jag förstått från deras broschyrer, också nu finnas i en hel del europeiska länder som t ex England. Ja, nu är det inte helt nya banker vad jag kan bedöma, utan snarare ofta de sedan tidigare väl etablerade bankerna som nu lägger sig till med ”islamska” fillialer eller dotterbolag där andra regler och förutsättningar för bankväsendet gäller.

Att betala respektive kräva ränta för lån är inte halal (tillåtet) enligt sharia, eller åtminstone så debatteras det ffa huruvida det är haram (syndigt). Al Azhar-universitetets ”Islamic Research Centre” utfärdade så tidigt som 1965 en fatwa som fördömde alla former av räntor på lån, då de funnit stöd för detta i Koranen. Dock menar många av mina egyptiska kolleger att de kristna (kopterna) så klart fortsatte med sin utsugning och eftersom de är svängda i business så fortsatte de flesta att kräva och betala ränta. Några av de få koptiska kollegerna jag har, invänder självfallet att även för kristna är det egentliga förbjudit att kräva ränta. Tydligen står det också i Bibeln att ”do not charge your brother interest” men dock med tillägget att ”you may charge a foreigner but not a brother”.

Hur det nu än är med den saken så måste såvitt jag förstått även de islamska banker betala ränta till egyptiska riksbanken, men vad gäller deras själva utlånande till och finansierandet av kundernas investeringar, så funkar det lite annorlunda.

Det ska finnas åtminstone tre olika sätt: ett är musharaka (partnerskap) som bygger på att banken och kunden delar på såväl vinster som eventuella förluster enligt ett förutbestämt sätt, lite ungefär som ett joint-venture. En annan variant är mudharaba (spekulation) där banken står för den finansiella biten (läs kosingen) och kunden står för expertisen, know-how (brains) och arbetsinsatsen, men där endast vinsten delas enligt ett avtalat sätt men alla ev förluster helt och hållet bärs av banken(!!!). Jo jag tackar jag! Och slutligen ska det även finnas något som heter murabaha (profiting) där kunden på något sätt ber banken att köpa en sak (investering) åt kunden och där kunden sedan efter ett avtalat antal år får betala en viss vinst till banken, ungefär som en förusedd vinst - on the basis of an estiamted rate of return.

Nu är det inte bara utlåning utan ränta som är de muslimska bankernas grej, utan de har även lite annorlunda investeringsprinciper, ungefär som de s k ”etiska fonderna” hemma i Sverige. Dock har de muslimska bankerna liiiite annorlunda investeringsregler, för man får precis som de svenska etiska fonderna inte investera i alkohol- och pornografi, men därtill måste även de muslimska bankerna undvika grisar(!?!?).Förbudet mot att investera i alkohol och pornografibranschen känns ju inte på något sätt konstigt för gemene svensk, men grisbranschen. Ja ja… :)

Ja, musharaka mig hit och murabaha mig dit, själv tycker jag det låter sanslöst bra om bankerna inte fick ta ut ränta av mig, men å andra sida så skulle de väl då inte heller behöva betala ränta till mig. Fast, i ärlighetens namn, de ynka kronorna det blir i ränta på ett år och sen så skatt på dem? Nej, den hundringen kan banken behålla i utbyte mot att jag får låna ett par miljoner till ett nytt hus, räntefritt! :)

- 22 Nov, 2007

Egyptiska tidningarna skrämmer mig

Alltså de egyptiska tidningarna skrämmer mig, ja jag borde egentligen skriva SKRÄMMER mig med stora bokstäver för jag blir närmast mörkrädd när jag läser dem. And mind you, jag läser då alltså endast de engelsktalande egyptiska tidiningarna, då jag tyvärr inte kan vare sig läsa eller tala arabiska (nåja, lite grann har jag ju lärt mig vilket brukar locka till stora varma skratt på kontoret :-).

Vissa av de ständigt återkommande kolumnisterna i dessa engelskaspråkiga – och som jag då misstänker är mer ”liberala” och ”västerliga” – tidningarna får mig att om inte se Bin Laden-kandidater på gatorna så åtminstone vilja skriiiiika HÖGT över denna otroliga okunskap, detta fanatiska navelskådande och denna allomfattande konspirationsnoja.

Egypterna rent generellt verkar vara ett tidningsläsande folk. Man ser människor med tidningar överallt och i allmänhet verkar folk föredra tidningar framför böcker. Jag hörde någonstans (måste leta upp var) att antalet årligen publicerade böcker i hela den muslimska världen inte är fler än antalet publicerade böcker i Belgien?!?! Kan detta verkligen vara sant? Ja omöjligt är det ju inte, trots allt har ju muslimerna ”böckernas bok” att förlita sig på.

Men visst, jag kan ju bara tolka vad jag läser, ser och hör med utgångspunk från min ”västerliga”, ”kapitalistiska”, individualistiska, liberala, demokratiska världsbild som jag har, är uppfödd i och betecknar som ”normal”. Det är väl närmast omöjligt att tvätta bort de ränderna och göra sig av med detta medfödda tolkningsfilter, men jag vet också och försöker så mycket jag kan (inte minst efter vad syrran berättade om synen på t ex kärlek, äktenskap och mänskliga rättigheter från sina år i Kina) intala mig att att vår världsbild och vårt synsätt i väst på inget sätt måste ha tolkningsföreträde eller vara ”den enda rätta vägen”. Det som för mig kan tyckas naturligt och rätt är för någon annan på jorden, eller kanske t om för en majoritet av människorna på jorden, närmast att beteckna som onormalt, konstigt och gudsförgätet, för att inte säga perverterat.

Dock, enligt Reporters Sans Frontières (Reportrar Utan Gränser - http://www.reportrarutangranser.se/) så hamnar Egypten på en mycket osmickrande 146 plats utav 169 på ”Press Freedom Index 2007”, alltså vad gäller pressens och medias oberoende och frihet (http://www.rsf.org/IMG/pdf/index_2007_en.pdf). Att jag vet att så också är fallet har ni ju kunnat läsa om tidigare på den här bloggen, men därmed kan vi ju också tänka oss att mycket av det som skrivs är styrt på ett eller annat sätt och att regering och parlament med största sannolikhet då också använder sig av t ex religionen för att förklara och bortförklara de dagliga skeendena. Så kanske finns det trots allt hopp, kanske är det så att gemene man på gatorna i Egypten inte är fullt så ”väst-hatande” och ”anti-demokratisk, anti-judisk, anti-kristen, anti-jämlikhet, anti-religionsfrihet”, ja anti nästan allt som jag tycker och tror på, men jag fruktar att jag har fel.

Tack och lov att det också finns mer nyanserade och ”öppna” personer som t ex Tarek Heggy (som för övrigt också har en egen webbsajt http://www.heggy.org/) som i sina ofta återkommande ”Rocking the Board” artiklar verkar för att få folk att inse att allt i väst och allt ”liberalt” och allt ”icke-muslimskt” inte av default är negativt, dåligt och måste bekämpas. Han vill istället förespråka en förening av det goda i bådas sidor och framför allt en förståelse för och ett accepterande av varnandras olikheter och att dessa olikheter faktisk kan vara en gemensam styrka om man respekera varandra och inte försöker bekämpa olikheterna. Heggys ledord verkar vara just respekt för andra och respekt för olikheter, något man inte till vardags är bortskämd med i de egyptiska tidningar jag kan läsa.

- 22 Oktober 2007

Make jokes – Not war

- I don’t know how Iran ended up in the Axis of Evil in the first place. I was so bombed about that. I was watching Bush saying “There’s an Axis of Evil”, and I went “Yes there is!”. He goes “There’s North Korea”, and I’m like “Jaaa…”, he continues “There’s Iraq…”, and I go “Preach On!”, and he goes “There’s Iran” and I’m like “What the heeeeell’s wrong with you? What did we do? I mean the highjackers were like Saudis and Egyptians. How did the Iranians end up in the Axis of Evil? Ok, fine, fine, fine, we might have a neuclear programme, we might! But we’re not admitting to it, right? Define “neuclear”, my friend. That’s how we are, we are Iranians, we’re good at avoiding the questions. That’s what we do. And every time they show us on TV, they always show the crazy guy, you know that guy burning the American flag screaming “Death to America, death to America”. Just once, just once, I wish they would show us like, I don’t know, like, baking a cookie. Just once. Cause I have been to Iran and we have cookies, I swear. Just once I want to be like “Ok, now we’re going to go to Mohamed in Iran and he’s going to show us how he bake cookies…” :)

Igårkväll var det för andra gången någonsin en offentlig stand-up comedy föreställningen här i Egypten. Det var komikergruppen ”Axis of Evil” som fick uppträda på El Sawy Culture Wheel i Zamalek i Cairo och framgångsrikt lyckades roa den 1.500 manstarka publiken.

Axis of Evil består av tre amerikanska mellanösternättlingar, ”iraniern” Maz Jobrani, ”egyptern” Ahmed Ahmed samt ”palestiniern” Aron Kader som med komedin som verktyg och vapen försöker få världen att lyssna och inse att även folk i Mellan Östern har humor.

Under hösten turnerar Axis of Evil i Mellan Östern och driver bl a hårt med sina arabisk-muslimska problem i den amerikanska vardagen (”How come you never turn on the TV and see an airline commercial with a Middle Eastern pilot?”). Självfallet hade Ahmed Ahmed som egypter extra mycket att bjuda på då han kunde ösa ur den inhemska källan fylld med vardagens många sjuka företeelser som vi alla retar livet ur oss på, så som Cairo-trafiken och dess galna taxichaufförer; något som publiken av naturlig anledning uppskattade extra hjärtligt. Min favorit var dock Maz Jobrani, som väl får betecknas som förgrundsgestalten, och som i en intervju efter showen berättade att det inte alltid är så lätt att göra stand-up i Mellan Östern, då man bör undvika vissa saker så som att svära på scen och skämta om sex och religion. Sen tillade han att gruppen inför uppträdandet i Egypten blivit instruerade att inte beröra politiken i Mellan Östern i allmänhet och den inhemska i synnerhet. ”- You know, it’s kind of a double standard, they encourage me to make fun of the American president, but I can’t make jokes about regional politics.”

För er som vill veta mer om och/eller lyssna till Maz Jobrani och de andra, så hittar dem här:
http://www.axisofevilcomedy.com/

- 21 Nov 2007

I ett rökmoln

Jag har ju vid många tillfällen undgjort mig över denna stad vad gäller föroreningar och nedsmutsning och inte minst det likvfarliga kaoset i biltrafiken. En annan källa till ”förgiftning” är här, som på så många andra ställen, tobacksrökningen.

Det finns ca 15 miljoner rökare i Egypten (varav 500.000 under 15 år och 15.000 under 10 år) som tillsammans i runda slängar låter 84 miljarder ciggarretter till en kostnad av 5 miljarder egyptiska pund (ca 6 miljarder kronor) gå upp i rök varje år. De flesta rökare börjar sin last redan vid 11-12 års ålder och antalet dagliga rökare ökar nu med ca 9% per år. Det som kanske är mest tragiskt är att genomsnittsrökaren spenderar ca 25% av hushållsbudgeten på toback, vilket är betydligt mycket mer än man lägger på hälsa och fritid, men jämfört med Sverige är det naturligtvis fortfarande otroligt billigt att röka.

Ett paket cigg kostar i Cairo mellan 2 och 8 svenska kronor beroende på märke, och därför sätter den rökandes egyptern med glädje fyr på minst 20-25 ciggaretter om dan. Regering och parlament har försökt stoppa utbredningen av rökning och har bl a instiftat en lag som föreskriver att halva ciggaretpaketet ska täckas av en varningsskrift som berättar om rökningens faror. Dock har detta inte haft särskilt stor effekt pga den fortfarande stort utbredda analfabetism. En undersökning som nyligen publicerades av Cabinet Information and Decision Support Centre, berättade dock att 93% av icke-rökarna vill att regeringen ska inför en lag som innebär att man på stället kan bötfälla människor som röker på offentliga platser.

Bredvid ciggarettrökningen finns ju också den otroligt populär shisha, vattenpipan som både kvinnor och män, gamla och unga, sitter och kopplar av med i alla gathörn och cafeer..

Själv har jag aldrig varit mycket för att röka, men Sarah både provade en vattenpipa och köpte sen som den glada turist hon är också med sig en hem. Det blir väl som med Figge & Sandras vattenpipa, kul när man kommer hem och så provar man den en gång eller två och sen så hamnar på turistsophögen i den nedersta hyllan i garderoben :)

- 7 Nov 2007

Får det vara lite bröstmjölk Herr Nilsson? - Eller hur mina kvinnliga kolleger måste amma mig!

Ja jag misstänker att dagens rubrik kommer att väcka en del förvåning, för att inte säga anstöt. Men lyssna på det sjuuuuuukaste av allt förbannat sjuuuuukt jag hört om i det här landet.

En ny fatwa (ja ni vet, religiös förkunnelse av de där skägglurkarna som kallar sig muftis och som tror sig veta vad Koranen och Mohamed säger) som utfärdats förklarar hur man på arbetsplatser ska kunna kringå det faktum att Koranen påbjuder att en man och gift kvinna inte kan befinna sig ensamma i samma rum. Detta är, enligt sharia, inte tillåtet vilket naturligtvis ställer till problem i det egyptiska arbetslivet, i alla fall om man nu tar Koranen och sharia på blodigt allvar, vilket vi naturligtvis vet att på tol för många egypter gör.

För att lösa detta problem har mufti Ezzat Attiya, som är ansvarig för ”Department of Hadith” (lärdomar om Profeten Mohamed) vid Al Azhar-universitetet utfärdat en fatwa som påbjuder att det är ok om en man och kvinna arbetar i samma rum fast att hon är gift och inte har sitt ”förkläde” med sig, under förutsättning – håll i er för nu kommer det – att kvinnan AMMAR mannen vid minst fem tillfällen!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Detta skulle då skapa en så nära relation mellan mannen och kvinnan av en art som sedan helt skulle omöjliggöra några som helst sexuella ”spänningar”.

Jag riktigt hör framför mig hur ni kvinnliga läsare skriiiiiiiiiker av avsky och ser ett och annat fånigt leende på vissa manliga läsare. Vad sägs kära kollega? Fram med tutten och så får vi det avklarat och så kan vi koncentrera oss på projektplanerna sen! Njaaaa, jag vet inte det. Jag kan ju lugnt konstatera att jag inte vill bli ammad! Och framför allt inte av mina kollegor här i Cairo!!! Men lika tveksam är jag till om mufti Attiya verkligen vet vad han talar om? Skulle verkligen alla sexuella anspänningar undvikas om de kvinnliga kollegorna slet fram brösten med jämna mellanrum och försökte amma sina manliga kollegor???

Ja, vad säger man? Islam, i alla fall som den uttolkas av Mellanösters stora fleratal, är en mycket, mycket sjuk, nostalgisk, bakåtsträvande och status quo-benägen, för att inte säga navelskådande och egocentrisk religion, som om den fortsätter på samma sätt, med stor sannolikhet kommer att dra sig och sina troende in i allt mer förfall och misär. Visst jag vet, detta är bara en mans ska vi säga ”perverterade” tolkning, men likväl är det konstigt att tänka sig att islam en gång varit kulturbärande, tillåtande och nyfiket öppen på inte bara på sig självt utan också på andras framgångar och vetenskaper och hur man bäst kunde tillgodogöra sig andras vetande och inkorporera detta för att ständigt utvecklas och finna ny framgång.

Jag har ju tidigare slagit ett slag för Irshad Manji och hennes ”The Trouble With Islam Today”, och även om boken i sig inte är super-tankeväckande och kommer med massvist med nyheter så gör jag som Irshad Manji och frågar mig vad som hände med denna Islams lång tradition av självständigt tänkande, nyfikenhet och och ifrågasättande av religiösa dogmer? Islam behöver därför en ny revolution och då menar jag inte som den iranska utan precis tvärtom. En ny tankerevolution där man revolterar mot stagnerat tänkade och istället intresserat vågar fråga sig vad som finns bortom den egna nästippen, eller för att tala med Irshad Manji: ”Att tro kräver självständigt tänkande!”

För dig som inte vill köpa eller orkar läsa boken, ta dig en titt på Irshad’s nu uppdaterade webbsajt, mycket intressant läsning:
http://www.irshadmanji.com/

- 29 Okt 2007

Farligt att ge intervjuer

Att det är farligt att säga vad man tycker och tänker i en diktatur som Egypten är väl knappast någon nyhet. Men själv tyckte jag det var ett riktigt pinsamt bottennapp då Egyptens riksåklagare idag meddelade att datum nu fastslagits för rättegång mot den kända människorätts- och demokratiaktivisten Saad Eddin Ibrahim. Dennes hemska brott är att han orsakat Egypten ”ekonomiskt lidande” genom att bl a uttala sig emot det amerikanska (framför allt för militären avsedda) ekonomiska biståndet i intervjuer bl a med Al-Jazeera och flera utländska tidningar.

Saad Eddin Ibrahim, som är amerikan-egypter, är till vardags professor i Sociologi vid American University i Cairo, och har alltså haft den enligt Mubarak-regimen dåliga smaken att uttala sig negativt om förhållandena i Egypten vilket därmed anses kunna ha skadat Egyptens anseende i USA och således påverka inte bara det amerikanska biståndet till utan också andra utländska investeringar i landet.

Mubarak & Co försöker numera allt oftare slingra sig undan direkt ansvar fär politiska rättegångar av den här arten, genom att låta ”oberoende” politiker och jurister, i egenskap av ”concerned citizens” (alltså som privatpersoner) väcka åtal. Man frågar sig dock minst sagt förvånat om de egyptiska härskarna på allvar är så dumma att de tror att detta inte genomskådas? Visst, bland de många analfabeterna på gatorna i Cairo funkar väl den statliga proagandanapparaten och dess skön- och nidmålningar fortfarande, men inser inte Mubarak och hans cronies att om det är något som verkligen skadar Egyptens ekonomi och möjlighet till utländska investeringar, så är det ju skenrättegångar av denna art!

- Cairo 26 Oct

Sverige och Spanien ett Mecka för invandrare?

Blev minst sagt förvånad när jag öppnade tidningen här i morse. En positiv artikel om Sverige! Det var inte igår, speciellt då inte efter "rondellhunden Mohamed". Idag handlade det dock om att Sverige och Spanien var de bästa invandrarländerna i EU, i alla fall enligt en undersökning som utförts av the British Council tillsammans med Migration Policy Group, en s k think-tank i Bryssel. Bortsett från att det enligt rapporten är enkelt att komma in på våra respektive arbets-marknader så innehåller undersökningen data för politisk deltagande och inflytande samt möjligheten att få permanent uppehållstillstånd. Därtill läste jag att utav ca 14.000 asylsökande från Irak under perioden jan till sept i år, så har hela 7.000 fått uppehåll i Sverige vilket gör att Sverige ensamt tagit emot lika många irakiska flyktingar som alla andra EU länder tillsammans! Det är väl något att vara stolta över!

Det enda som var riktigt konstigt med artikeln idag var bildillustrationen, se nedan, då något sättare tydligen råkat kastat om bilderna och texterna för som illustration till texten om Sverige och Spanien fanns följande bil. Lägg dock märke till att bildtexten åtminstone hör till bilden, men bilden hör till en annan artikeln som ligger ovanför på tidningssidan :)

- Cairo 23 Oct

Kampen mot kvinnlig omskärelse fortsätter med tvättmedelsmutor

Efter att själv i tioårsåldern ha utsatts för omskärelsen två gånger (”det blev en liten bit kvar”) svor Wafaa Helmya att hennes egen dotter aldrig skulle behöva utsättas för detta grymma öde. Men en natt kom Wafaas egen mamma och tog med sig den lilla dotterdottern till byns omskärare i Övre Egypten. Wafaas mamma som alltså också utsatte sitt förstfödda barnbarn för omskärelse trodde nämligen fortfarande - så som också många andra miljontals egypter - att omskärelse var en religiöst påbjuden reningsprocess som behövdes för att bibehålla flickans och familjens dygd och ära.

Idag deltar Wafaa vid en NGN konferens som annordnats av Koptiska Centrat för Utbildning och Utveckling i Bayad Al-Arab, strax söder om Cairo. Hon berättar att hon i sitt daliga kärleskliv har stora problem då hon uppfattar sig själv som helt frigid och aldrig vare sig känner något eller alls njuter av sexuell samvaro med sin make. Koptiska Centrat för Utbildning och Utveckling arrangerar under 2007 seminarier i 15 olika byar i Övre Egyptens öknen för att där informera mödrar om konsekvenserna av omskärelse. Det ör svårt att få kvinnorna att ens komma till träffarna, men genom att dela ut té, tvål och tvättmedel försöker man uppmuntra kvinnor att deltaga. De flesta som kommer är dock mycket tveksamma och oroar sig för hur deras döttrars blivande makar ska reagera om deras hustrur inte är omskurna. Jag tror att de kommer att förskjuta min dotter om hon inte är omskuren, åtminstone bör väl de mest framträdande delarna skäras bort för att inte väcka för mycket uppståndelse, menar en av kvinnorna. Koptiska Centrats nunnesyster Joanna svarar ”- Men inte tar du väl din dotter till doktorn om du tycker att hennes näsa eller öron är för stora! Så vad är skillnaden?”.

Koptiska Centrat för en lång och segdragen kamp mot såväl det sociala trycket som tron att omskärelse är religiöst påbjudet, en vaneföreställning som är djupt rotad i det egyptiska samhället. Trots att såväl koptiska kyrkans överhuvud, patriark Shenouda III som muslimernas Grand Sheik of Al Azhar university, Mohamed Sayyed Tantawi, offentligt tagit avstånd från företeelsen och deklarerat att det inte finns något stöd för den varesig i Bibeln eller Koranen fortlever den ännu. Den egyptiska egeringen har också förbjudit förfarandet, inte minst genom en ny lag som kom nu i Juni 2007, men trots detta ska enligt officiell statistik hela 97% av landets kvinnor, både kristna och muslimer, i åldern 15 till 49, vara omskurna. Det innebär med största sannolikhet att flertalet av mina kolleger som barn utsatts för denna en av de värsta tortyrer som kan drabba en liten flicka.

Enligt Rädda Barnen beräknas idag över hundra miljoner flickor och kvinnor världen över vara könsstympade! Upp till två miljoner flickor stympas varje år, vilket skulle göra cirka sextusen per dag! Flickorna kan vara alltifrån några dagar gamla spädbarn till ungdomar i de övre tonåren. Ingreppet utförs vanligen utan bedövning och under sanitärt undermåliga förhållanden, varför komplikationer och dödsfall är mycket vanliga.

Efter vad jag kunnat läsa mig till är kvinnliga omskärelse ett djupt rotat kulturellt fenomen som är omgärdat av starka tabun och har en lång diffus historia. En av de vanligaste missförstånden tycks vara att förknippa kvinnlig omskärelse endast med islams, men i länder som t ex här i Egypten har både kristna och muslimer praktiserat kvinnlig omskärelse sedan ”urminnes tider”.

Enligt http://www.islamguiden.com/ kallas den mest radikala formen av kvinnlig omskärelse (s k infibulation) även för faraonisk omskärelse. Detta skulle således kunna antyda att infibulation har praktiserats långt innan islams, kristendomens, och judendomens uppkomst. Det är dock inte klart huruvida seden uppkom i Egypten eller om den uppstod någon annanstans i Afrika och sedan kommit till Egypten.

- 20 Okt 2007

Egypten ett ytterst pressofritt land

Om du läst mina alster sedan i våras kommer du kanske ihåg att här i Egypten kastar regeringen misshagliga bloggare (nej, inte blottare utan bloggare!) i fängelse utan att tveka. 22-åriga studenten från Alex med nicket Kareem Amer dömdes i våras till fyra års fängelse för att ha ”förolämpat Islam och landet Egyptens president”. Jodå, gamle Hosni gillar inte om man snackar skit om honom, så det gäller att vara försiktigt och det borde jag väl också ha varit, men eftersom jag under största delen av det här året publicerat den här bloggen på min privata webbsajt så… Well, om jag inte kommer hem till jul så vet ni nu varför!

Nåväl hur som, nu i dagarna kom Reporters Sans Frontières (Reportrar Utan Gränser - http://www.reportrarutangranser.se/) ut med sin nya Press Freedom Index 2007 och där hamnar Egypten på en mycket osmickrande 146:e plats utav 170 länder. Framför sig har Egypten bl a sådan media- och pressparadis som t ex Afghanistan, Colombia, Nigeria och Sudan – alla en journalists eller oberoende skriftställares favoritlustgård.

Så någon egentlig pressfrihet finns det väl inte att tala om i det här landet. Trots detta läser egypterna tidningar som om de fick betalt för det. Det finns en hel uppsjö med så väl regeringstrogna som oberoende blaskor och de säljs i varje gathörn för en spottstyver. Själv får jag på hotellet dagligen en eller två engelskspråkiga egyptiska tidningar. Oftast The Egyptian Gazette eller Egyptian Mail. Trots att jag då ovan undgör mig över den värld de stackars journalisterna och bloggarna lever i här i Egypten, så ogillar jag ofta starkt vad som skrivs och dessa grymma generaliseringar som frammålas i, åtminstone de tidningar som jag kan läsa.

Visste ni förresten att på ovan nämnda Press Freedom Index 2007 så kommer Sverige på en delad femteplats (vi har klättrat från 14:e plats förra året!!!) tillsammans med Belgien och Finland. Toppar listan som världens mest pressfria länder gör Island och Norge, men å andra sidan, där finns det väl inte så mycket att skriva om ;)

- 16 Okt 2007

Copter diskrimineras?

I Egypten finns ca 15 miljoner kristna kopter och de brukade leva sida vid sida med sina muslmiska och judiska grannar, en multireligiöst samhälle som existerade ännu vid slutet av Andra Världskriget. Efter staten Israels bildande och krigen som därpå genast följde, blev det problematiskt för den judiska befolkningen. Således flydde så väl som flyttade frivilligt hundratusentals judar ifrån Egypten, men kvar levde ännu de kristna och muslimerna. För ett par år sedan började det dock bli problem. En serie negativa händelser skedde och så smått började missämjan gro i den tidigare så lyckade samexistensen. För ca ett år sedan attackerade en mentalsjuk muslimsk man en kyrka i Alexandria och dödade en och skadade svårt fem andra kyrkobesökare, vilket resulterade i svåra koptisk-muslimska sammanstötningar. Ett år innan dess sattes en pjäs upp i en kyrka som sades förolämpa islam vilket provocerade fram våldsamma reaktioner från muslimer.

Trots de många incidenterna på senare år, fortsätter såväl ledarna för muslimerna som de kristna att tala om fredlig samexistens och ett land, en nation och när de syns tillsammans på TV så är det alltid under glada miner och varmt skakande av händer.

George Ishaq, ledare för den numera nästan insomnade proteströrelsen Kefaya (enough) säger dock att kopter nekas möjlighet att klättra långt på karriärsstegen, och de är nästan helt spärrade från den allra högsta toppen av offentliga ämbeten. Regeringen avfärdar dock påstående som propaganda och pekar på t ex Maged George som inte bara är Egyptens nuvarande miljöminster utan innan dess också var generalmajor i armén. Därtill finns även koptern Youssef Boutros Ghali som idag är landets längst sittande minister och dess nuvarande Finansminister. Boutros Ghali är som kanske namnet antyder släkt (brorson) till the Boutros Boutros Ghali en gång Egyptens utrikesminister och sedermera också FN:s generalsekreterare!

Kopter som emigrerat från Egypten håller dock inte med. De försöker i bl a USA samla stöd och skapa förståelse för kristnas utsatta situation i landet. Så sent som i förra veckan hölls en stor konferens i Chicago för att diskutera problemen som Egyptens kopter står inför. Andra i Egypten menar dock att visst finns det problem och visst förekommer det diskriminering och många fördomar, men det slår åt båda hållen och tar sig sällan våldsamma uttryck utanför Egyptens obildade och fattiga massa. Det som behövs är naturligtvis att regeringen agerar, men samtidigt måste såväl muslimer som kopter bara försöka tala med varandra så som vi alltid gjort, säger Gammal Assad, en före detta parlamentsledamot och koptiska intellektuell.

Det som kanske dock retar mest kopter är problemen med restaurationer och reperationer av befintliga samt tillstånd till byggandet av nya kyrkor. Här menar kopterna att diskrimineringen är som tydligast. Kristna kan inte utan svårighet få tillstånd för att bygga nya kyrkor och oftast bara på ställen där de inte ”krockar” eller ”stör” moskéer. Likaledes svårt är det med reparation och underhåll av befintliga byggnader. Kopter menar att man från offentligt muslimskt håll gärna ser att inga nya kyrkor byggs samt inte minst att redan existerande kyrkor förfaller. Inga sådana restriktioner finns över huvud taget för moskéer.

- 05 Okt 2007

PS, jag måst ju bara avsluta med ett "Boutrous Boutrous Ghali, Glenn Hoddle", om nu Bittor läser det här! Scorcio!!! :-)

Kairos Kåkstäder

Enligt en nyligen publicerad undersökning finns det inte mindre än 1.109 shanty towns (kåkstäder) i Egypten, fördelade över 20 guvernat och rymmandes en befolkning på ca 18 miljoner människor. Det är lite svårt att förstå vad den siffran rymmer, men om vi säger att Sverige idag har ca 9 miljoner invånare så tänk er två gånger Sveriges hela befolkning boendes i ofta illegala kåkstäder. Kåkstäderna präglas förutom av fattigdom och grymt undermåliga sanitära angelägenheter också av att vara en naturlig fristad för brottsligar och terrorister som här framgångsrikt kan gömma sig för polisen. På sikt kan dessa informella kåkstäder som börja byggas redan på 50-talet då allt mer bondebefolkning sökte sig in till städerna, hota hela landets säkerhet, hävdar regeringens forskare. Vissa kåkstäder som klart är byggda på statlig mark kommer snart och har redan i vissa fall börjat rivas, men det är i skrivande stund oklart vart alla dessa människor ska ta vägen.

I ärlighetens namn ska jag säga att jag aldrig besökt någon av Cairos kåkstäder, alltså inte så som vi gjorde i Kliptown i Soweto, men likaledes måste jag erkänna att även ”normalt” fattiga / vanliga bostadsområden i Cairo, så som t ex Boulaq, faktiskt med svenska ögon sett förmodligen skulle räknas som kåkstad. Ja inte ens förmögna och mycket dyra och högt ansedda Zamalek där det stora flertalet ambassader, och så också Sveriges, är belägna, framstår även det som en sämre och långt mycket smutsigare variant av Rinkey och Kroksbäck/Holma på tidigt 80-tal.

Nåja, på tal om Kroksbäck och Holma, ikväll åker hiiiim, så jeeevla gott, inte minst som Ramadamadaaaaan nu börjar. Får väl skriva lite mer om det igen framöver.

- Cairo 2007-09-13

Tillbaks igen :(

Ja fy fan, då var man tillbaks igen! Ja förlåt, det låter ju hemskt, men jag kände verkligen INTE för att återvända hit. Framför allt inte efter en helt uuuuuunderbar Spaniensemester med jag vet inte huuuuur många fantastiskt goda tapas- och vin-kvällar!

Sen är ju det alltid tungt att åka från familjen! Svårt att förklara för töserna, ja det är fanimaj inte mycket enklare att fatta det själv! Varför gör jag det här? Nåja, den inledandes tok-ågrenen brukar ju gå över ganska fort när jag går in i "res- och arbetmod", men just nu, natten mellan 19 och 20 augusti, klockan är 04h35 och jag har precis kommit till det förvisso SUPER-NICE hotellet "The Marriot", så undrar jag verkligen vad jag håller på med!

Ja ja, lika bra att försöka sova några timmar. Första mötet kl 09h00 ibitti. Ska ju bli kul att träffa mitt gäng igen och se vad de hittat på medan jag varit borta.

- Over n out!

Que viva España...

En något märklig rubrik kan tyckas när man bloggar från Kajrå, men imorgonbitti bär det av! Inte till Spanien men väl him för uppackning, tvättning och så ompackning. Fast kostymerna får stanna hemma och ersätts med spansk vinlexicon och badbrallor.

Kan inte fatta att jag redan varit här i Egypen i ett halvår och kan än mindre fatta att jag om ett par ynka timmar sätter mig i businesstolen på Lufthansa och flyger hem för en riktigt lång och förhoppningsvis underbart välgörande Spanienresa med familjen.

För att göra ev läsare riktigt avis kan jag berätta att vi flyger till Barcelona där vi sammanstrålar med familjen Andréasson för ungefär en veckas vistelse i och utanför denna världsstad.

Därefter rullar bilarna vidare genom Rioja (fast det blir så klart ett antal övernattningar där för att fylla på VIN-tankarna) och sen till mitt älskade Baskien och Bilbao. Där lämnar oss tyvärr Andréassons som då styr norrut mot sitt Frankrike, och jag får då gott om tillfälle att visa familjen mitt Bilbao. Ser fram emot många trevliga träffar med alla gamla vänner o bekanta!

Sen avslutningvis rullar vi söderut igen och spenderar någon vecka i Madrid för att åter bese e världsstad och sammanstråla med åter fler gamla goda vänner. Efter en månad blir det så hemflygning från Madrid. Den riktiga södern får vi ta en annan gång misstänker jag.

Nä, dags att sova, planet lyfter 05h00.

España here we come...

- Cairo natten mellan tors 12 och 13 Juli

Farmor

Iris Nilsson, 03 Okt 1914 - 28 maj 2007

Ja fy fan, vad säger man... Jag vet, det är naturligt, det är logiskt, det är minst sagt väntat, hon är (var) nästan 93 år och har varit rejält sjuk senaste året, men likväl så känns det så jävla tungt...

Jag är såååå glad att jag var där hos henne i söndags och tog avsked innan jag satte mig på planet tillbaks till Cairo, men fy fan det var inte lätt. Hon har då helt slutat äta och dricka. Kroppen helt lagt av, men hon var ändå vaken en liten stund när jag var där och hon sa mitt namn, så hon kände igen mig och det känns skönt!

Men efter mitt besök befann hon sig närmast i en form av sista timmarnas dvala – hon svarade inte på tilltal, vaknade inte, bara ”sov”, och personalen slutade sen oxå att ge henne vätska eftersom hon var så pass sjuk och så gammal och man inte ville förlänga lidandet så där i livets slutskede.

Hennes bana har kommit till sitt slut och jag vet att hon har haft ett långt och fullt liv, men det känns ändå såååå tungt, mycket tungt. Det känns ändå skönt att veta att Sarah och Paul satt där så att hon inte var ensam när hon gick över. Och töserna har varit där och lagt blommor nu.

Jag bara stod där mitt i min jävla workshop och talade och gick på, och så såg jag telefonen blinka till och då visste jag, då visste jag att det var över...

Jag ville liksom verkligen inte förlora henne också, men jag vet ju att this is life...

Kvinnorna ockuperar fabriken

Textilarbetarna här i Egypten har nu i flertalet månader protesterat mot sina usla löner och hemska arbetsförhållande. Allra tuffast har konstigt nog de kvinnliga arbetarna varit.

Sen ett par veckor ockuperar ett par hundra kvinnor en textilfabrik Mansoura i norra Egypten. Kvinnorna där säger sig nu ha fått nog eftersom fabriken under många år vägrat att betala ut deras bonus. Enligt vad jag läste i tidningen tjänar de runt EGP 150:- i månaden, alltså knappt 200 svenska kronor i månaden så tro fan att de strejkar och nu alltså t om ockuperar sin fabrik.

Frågan är väl hur det hela kommer att avlöpa, risken är nog stor att Mubarak & Co sätter in polisen. Jag håller tummarna men fruktar det värsta. Har både sett i Cairo samt inte minst hört om den fruktade "elitpolisen" som tydligen inte drar sig för att pryla både män och kvinnor på öppen gata.

Men tillsvidare "regerar" i alla fall kvinnorna fabriken.

Fängelse för att ha "skadat Egyptens nationella intressen"

Nu har det hänt igen. De är såååå sjuka här i landet! Det heter att Howayda Taha (som till vardags är journalisten på Al Jazeera) har skadat Egyptens nationella intressen och därför har hon nu dömts till sex månaders fängelse samt 20.000:- Egyptiska pund (ca 25.000 svenska) i böter!

Hennes "brott" består i att hon dokumenterat flera fall av polistortyr i Egypten. Detta är naturligtvis inget Egypten egentligen vill kännas vid, åtminstone inte officiellt sett, även om det nu under året pågår rättegångar mot flertalet poliser just för tortyr. Därför slog polisen till i januari i år, precis när hon skulle lämna Egypten och la beslag på allt hennes inspelade TV-material. Det sägs dock att hon har kopior och ska ha lyckats smuggla ut dem till Qatar.

Howayda Taha som inte längre befinner sig i Egypten (och som inte vill återvända då hon nu fruktar polisen, NÄ-HÄ) har dock genom sina ombud överklagat domen och fortsättning på målet väntas ske i juni. Man kan bara hålla tummarna för att Mubarak & Co tar sitt förnuft till fånga, men chansen är väl lika stor som att det skulle börja snöa här i Cairo nu i mitten på maj.

Hennes film om tortyren på Egyptiska polisstationer ska tydligen ha visats på Jazeera i april, men själv har jag inte sett den. Någon annan kanske?

Ciao

Egyptisk TV

Ja jag har ju ondgjort mig över den TV i det här landet tidigare, men då främst kabel-TV:n och dess installatörer och supportpersonal.

Men vill ni få en uppfattning om vilken sorts program som utbjuds av den lokala TV här i Egypten, så ta en titt på:

http://youtube.com/watch?v=ctaszjeaDK0

samt på:

http://youtube.com/watch?v=KJh0pDMnL8M

Ni kommer inte att bli besvikna :-)
PRECIS så är det!

Coptic Cairo - det Kristna Kairo

Tog mig en runda till Coptic Cairo idag, alltså det gamla Cairo där de ursprungliga kristna levde och hade sina kyrkor och än idag fortsätter att efter nästan två tusen år fira Jesus och Kristendomen. Det var väldigt speciellet att här mitt i Mellan Östern och arabvärldens största stad, där det finns fler moskéer än i alla andra arabländer tillsammans, också finna så många kyrkor, men det visste jag ju sedan tidigare.

Coptic Cairo, koptiska Kairo, är den äldsta delen av staden och kallas på arabiska för Misr al-Qadima (gamla Cairo). Här låg från början den romerska befästningen "Babylon" från första århundradet efter Kristi födelse och på dess ringmurar har kyrkor och kloster sedan vuxit fram med trånga mörka men ack så skönt svala gränder. Enligt legenden så kom den Heliga Familjen, efter att den lämnat Palestina på flykt undan Herodes, till Egypten där de stannade i fyra års tid. På alla de ställen där de stannade har det byggts kyrkor, kloster och "heliga samlingsplatser".

Säkerheten var ganska så tung och påfallande. Kyrkor och även synagogan Ben Ezra är ju klart utsatta mål i dessa tider av militant islam. Ben Ezra synagogan är Egyptens och världens äldsta synagoga som byggdes på 800-talet ovanpå en kyrka från 300-talet. Enligt källor var detta här faraos dotter fann Moses i vassen och också där Jungfru Maria hämtade vatten för att tvätta Jesusbarnet. Hur som helst så var den i otroligt fint skick, men används ej längre då i stort sett alla judar utvandrat till Israel. Tragiskt! För mindre än hundra år sen, i början på 1900-talet, fanns det tusentals judar i Egypten och nu är all gone.

Besökte Hängade Kyrkan (Al Mullaqa) som hänger ovanpå den gamla romerska ringmuren precis där den södra porten av muren tidigare låg. Kyrkan är tillägnad Jungfru Maria och berömd för sina ikoner.

Besökte även Sankt Sergius kyrkan, en basilika från 400-talet och den äldsta kyrkan i Kairo. Den byggdes ovanpå kryptan där den Heliga Familjen med Jesusbarnet gömde sig under sin flykt i Egypten. Den första juni varje år hålls en mässa för att högtidlighålla denna händelse men man fick ju inte fotografera så klart!).

Och så som den Görgen jag är så var jag ju tvungen att titta in i Sankt Georgs Kyrkan (Mar Girgis) som är tillägnad ett av de populäraste koptiska helgonen. Sankt Georg var enligt källor en palestinsk soldat i den romerska härens tjänst. Han avrättades när han trotsade kejsarens förbud att utöva kristendom. Den ursprungliga kyrkan som tillägnades Sankt Georg byggdes på 900-talet, men förstördes senare. Dagens kyrka uppfördes 1909.

Bara en liten bit bort ligger så Sankta Barbara kyrkan som är tillägnad helgonet Sankta Barbara, som dödades av sin fader för att hon försökte konvertera honom till kristendom. Hennes reliker finns bevarade i kyrkan

Ja, de kristna har varit här läääänge och det framgångsrikt, det kunde man tydligt se om inte annat så i Koptiska Museet som var till bredden fyllt med gamla historiska föremål, fresker, konst, textiler, böcker osv osv osv.

Även om jag känt till kopterna (ordet kopt, kommer av arabisk tolkning av det grekiska ordet för egypt, och betyder alltså egypter, för det ju var ju de kristna som fanns här när muslimerna kom) så har jag aldrig riktigt reflekterat över att de fortsatt existera här i samexistens med muslimerna i tusen år. Numera har det varit lite mer problematiskt och det har t om förekommit vissa "progrommer" mot kristna. Men flera av de mest framstående (och därmed rika!) familjerna i Egypten är kopter, så som tex "klassikern" Boutros Boutros Gali och Mobinils CEO, Alex Shalaby och självfallet oxå vår styrelseordförande och 50% ägare, Naguib Sawiris (som därtill är Orascoms ägare och därtill Egyptens rikaste man).

Kopterna utgör f ö ca 10% av befolkningen, men jag tror att i de 10% så inräknas nog även andra kristna, så som Libaneserna i den Maronitiska kyrkan, vilka är katoliker och även en del grekiska katoliker. Kopterna är nämligen delade i Koptisk-ortodoxa kyrkan och Koptisk-katolska kyrkan.

Ja jag har inte 100% koll på det ännu men deras språk, koptiska dog ut som levande språk för flera århundraden sedan och är numera endast ett liturgiskt språk. Numera talar de arabiska som sitt modersmål och gör så även i kyrkorna. För övrigt så är deras arabifiering / islamisering så långt kommen att de även håller veckans störtsa gudtjänst på fredagar, precis som muslimerna och endast har en liten gudtjänst på söndag morgon för de som kan komma ifrån jobbet. Dock har de en egen och mycket egensinning påve, Shinouda III, som är mycket aktiv både inom religion och politik och i flera omgångar suttit i husarrest.

Tur man inte tror på gud va :)

Flytta vidare?

Ja som ni vet så trivs jag ju inte särskilt bra här. Skitigt, stökigt och trångt och det här med brand i lägenheten och sen ramla ner i en brunn eftersom någon idiot hade tagit bort gallret och lagt en bit papper över, ja det gjorde ju inte saken bättre.

Men, för ett par dagar sen fick jag kontakt med en operatör i Dubai och idag hade jag telefonintervju med dem och har nu fått ett kanon-erbjudande från dem i Dubai.
Nu hör det ju till saken att de pyntar duktigt bra i Dubai och inte egentligen har några skatter och kanske framför allt så är det modernt, rent och fiiiint och hyfsat "västerländskt", i alla fall jämfört med Cairo.

Har nu iofs bara knappt 3 månader kvar här och 1 månads uppsägningstid, och jag kan väl leva med att "svika" Mobinil, MEN jag har ju lovat familjen och våra goda vänner att vi ska till Spanien på semester tre veckor i sommar. Flyget och bilen är redan bokade o betalda och så nu detta! Ja som sagt, jag kan dumpa kunden här i Cairo, det fixar jag, men hur jag tar mig ur Spaniensemester utan att svika Sarah o töserna och våra goda vänner ja det du… och värst av allt, jag VILL ju åka på Spaniensemestern, har inte alls någon lust att ställa in den, men vad göra med Dubai?

Ska ha en timmes telefonintervju med deras HR-avdelning på söndag, men sen då? Tacka NEJ till skattefria Dubai eller ställa in Spanien? Faaaaan... ja ja, dagens i-landsproblem :)

Satelit TV - Var god dröj...

Har bara haft typ 185 lokala och internationella arabiska tv-kanaler så här långt och även om jag säkert lärt mig si så där tre eller fyra ord nu så funkar det liksom inte för mig. Så när jag var på City Stars (ett med svenska ögon mätt normalt shopping center) i Heliopolis härom sistens så föll jag för reklamen i en Virgin-butik. Jodå försäkrade försäljaren, allt jag behövde göra (förutom pynta förstås) var att ta kortet och stoppa in det i min existerande dekoder (behövde inte ens byta dekoder sa han, den du har funkar bra!) och sen så skulle allt funka och jag skulle ha tillgång till en värld av film, nyheter, kommedi och sport. Känns det igen? Year riiiiight!

Självfallet funkade det inte! Försökte och försökte och försökte men icke! Ringde Showtime (som vårt Canal + / TV1000 / DSTV heter här) och efter diverse tester med deras halft-engelsktalande supportpersonal kom de fram till att min dekoder var för gammal(!) Men, försökte jag, jag frågade ju specifikt om detta i butiken... Men icke, bara att köpa en ny dekoder oxå, -"men de är billiga, så oroa er inte Mr Gorgan".

Ok, sagt och gjort. Efter jobb nästa dag gick jag o köpte en ny dekoder, kostade typ 300:- svenska så det kan man väl leva med tänkte jag. Hem, glad i hågen, in med alla kablarna och in med Showtime-kortet, rescannade och... Nej självfallet funkade det inte. Samma procedur som kvällen innan; en timme på telefon med någon fumlig local som inte riktigt förstod engelska, sen samma svar; -"Sorry Mr Gorgan, your decord too old...". A-nä din korkade pyramidbyggare, den köper jag inte, jag har precis skaffat en ny dekoder idag. Ok, men då är det för svag signal på er parabol, svarade han.

- Hur fanken kan det vara det, kontrade jag, det funkade ju bra som helst att titta på mina gratiskanaler utan några problem med för svag signalstyrka.

- Jo förstår ni Mr Gorgan, våra kanaler och våra dekodrar är så nya och avancerade att de behöver starka signaler. Men ni kan ringa till Teknisk Support så skickar de en kille till er.

- Vad då ringa till Teknisk Support, det har jag ju gjort, jag har ju ringt dig.

- Nej, vi är bara teknisk support för mjukvaran, signalstyrkan måste ni ringa till ett annat företag om.

Ringde så hårdvaruteknisk support, men icke! De hade bara öppet fram till kl 16h00, så det vara bara att lägga ner. Fick dock tag på dem dagen efter och efter tre dagars väntan kom de kl 10h30, gick inte att få tidigare eller senare, så fick stanna hemma från kontoret ett par timmar på morgonen.

Upp på taket och pillade och hade sig och så funkade det hela, men jag skulle betala 75 egyptiska pund (ca 100:- svenska) för besväret. -"Nä det tror jag inte, det är ju er skit som inte funkar" försökte jag! -Jodå, det måste ni, svarade han. Ja ja, glad som jag var att det faktiskt funkade, så pyntade jag och iväg försvann araben.

Exakt två timmar funkade det, sen var signalen scrambled igen. Samma procedur som tidigare. Ringde supportnumret, samma tester (jag kan göra dem i sömnen nu!) och sen samma svar
-"Sorry Mr Gorgan, er dekoder är för gammal", mött av samma protester från mig och sen samma svar som dagen innan -"Ok, men då är er signalstyrka för svag...", med samma protester från mig, varpå svaret -"Jamen då får ni ringa Teknisk Support...", -"Jamen det gör jag ju nu..." "Nä, detta är teknisk MJUKVARU-support, ni måste ringa hårdvaru..." och självfallet hade klockan då blivit mer än 16h00.

Ok, ringde igen dagen därpå, ingen svarade! Försökte ett par gånger från kontoret men inget svar. Ringde vanliga supportnumret då jag kom hem, och höll nästan på att få genomlida alla testerna och "er dekoder är för gammal" igen, men avbröt killen som kontrade med "ring teknisk hårdvaru-support" och då tappade jag humöret!

-"Jamen det var ju det som jag ringde för fan men de iditoerna har inte svarat i telefon på 2 dagar... och jag har inte köpt boxen från DEM utan från ER, så nu får NI fanimaj ringa DEM för nu ska jag åka hem till Europa och fira påsk och när jag kommer tbaks så SKA DET FUNKA!!!"

Gav dem sen numret till min landlord (som jag pratat med tidigare och som lovade att komma dit och släppa in dem) och de lovade att fixa det medan jag var borta under Påsken eftersom de inte firar påsk här nere så som vi gör och därmed inte eg har några riktiga public holidays.
Tbaks efter påsk, kommer hem och... nej, självfallet funkade det inte! Ringde min landlord som säger att -"Nej, de har inte hört av sig på hela tiden...". Ringer Showview och samma procedure som tidigare "för gammal dekoder... för svag signalstyrka... ring teknisk hårdvarusupport..." Tappade totalt fattningen och lät killen få en rejäl utskällning och hotade med att Mobinils advokater skulle stämma Showview. Killen sket knäck och han lovade att HAN skulle ringa hårvarusupport imorgon och få hem dem till mig.

Samma natt, höll på och slumrade över en bok när plötsligt brandvarnaren (som jag nu tack o lov tagit med mig efter påsk) börjar tjuta! Trot eller ej men den jävla dekodern hade börjat BRINNA! Varför och hur fattar jag inte men det slog ut små lågor ur den o rök som fan. Lyckade slå av huvudströmmen och få ut kablaget och ringer (jo jag vet, det låter väl dumt, men vem annars!) Showview. Idioten som svarar (konstigt nog tar de emot samtal mitt i natten) säger

-"Ja men vi har ju redan bokat in ett besök med hårdvaru-support hos er imorgon för att fixa signalstyrkan"

-"Jomen nu har boxen brunnit upp så kan ni vara snäll och säga till supportkillen som kommer hit att ta med en ny box istället".

-"Visst, I promise... "

Självfallet gjorde han ju inte det eftersom ingen hade sagt det till honom! Nästa dag kom supportkillen, ville ha EGP 75:- och försökte sen ge sig upp på taket för att fixa parabolens signalstyrka innan jag till sist fick honom att förstå att nej, det är inte lönt, dekodern brann nämligen upp inatt.

- I'm sorry Sir, men då kan jag ju inte hjälpa er, för ni har ju ingen dekoder... det är DET som är problemet, det är därför ni inte kan se på tv..."

Hur jag lyckades med att inte slå ihjäl den killen fattar jag fortfarande inte. Han tog med sig boxen och mina 75:-, annars vägrade han ta med sig boxen, och skulle ringa senare i veckan när det hela var klart. Tog en vecka så klart trots att jag ringde och frågade och varje dag fick svaret -"Imorgon är den säkert färdig..." och sen till sist ringde de och ville komma och återlämna dekodern.

- Vi kan komma mellan 10h30 och 16h00....

- Men jag jobbar, kan vi ta det på morgonen eller på kvällen?

- Nej, vi jobbar bara mellan 10h30 och 16h00 men vi kan lämna dekodern till er portvakt.

- Jamen det var ju inte dekodern i sig ni skulle fixa, ni skulle ju justera signalstyrkan, försökte jag!

- Ja det vet jag inget om, vi skulle bara leverera en dekoder.

Vid det här laget bröt jag samman. Bara accepterade tiden 10h30 och ringde mig landlord som ordnade med att husbiträdet (som är en man!) skulle komma dit och släppa in dem. Bad också landlorden att säga till husan (heter det så om manliga hembiträden oxå?) att be supportkillarna att även fixa signalstyrkan när de var här och installerade dekodern eftersom det ursprungligen var det som var fel. Visst, ora dig inte, det fixar jag...

Yeah right! Kom hem dagen därpå, ny dekoder på plats och inkopplad, men fungerade? Knappast! Och sen gamla vanliga, ringa support, tester, ringa teknisk hårdvaru-support... Ja nu har jag varit utan fungerande tv i 1 månad och på mitt bankkontoutdrag såg jag att Showview nu börjat dra pengarna för den månatliga avgiften...

Vad göra? Ta gift, skjuta mig, spränga Showviews kontor i luften...

Ja idag skrev jag ett mycket argt mail till deras "complaints departments" men efter en stunds surfande på nätet så hittade jag också att deras moderföretag finns i Förenade Arab-Emiraten och där, på moderbolagets hemsida, fanns namn och e-mailadress(!!!) till deras VD eller vad han nu var, så jag skickade en kopia på mailet till honom.

Två dagar senare ringde Showview upp MIG! Jag hade själv gett upp, pallade inte bry mig längre, hade kopplat bort deras box som jag pyntade för och kopplat in den gamla och satt och kollade på arabiska tv-kanaler. Men nu ringde DE upp MIG! De lovade att de skulle fixa det hela med det samma och frågade om de kunde komma till mig nästa dag någon gång mellan 10h30 och 16h00? Jag bara accepterade, orkade inte ens protestera vad gällde tiderna längre. Ordnade sen med husan så han var hemma och nu, ja nu funkar det!

Showview ringde sen upp mig igen dagen efter och frågade om allt var till min belåtenhet, jo då nu är det bara bra, svarade jag. Och så bad de mig så artigt att "snälla i fortsättning kan ni kontakta oss här i Egypten direkt, inte vårt moderföretag..."

Ha ha ha, förmodligen hade de fått skit från huvudkontoret, men det skiter jag duktigt i!

Sjukt nog hade vi sandstorm igår och det var sååå illa att t om skolor stängde och att bilar och träd flög omkring, eller i alla fall sa man det till mig, för jag märkte inget där inne på mitt kontor förutom att det var noll visibility från 32:a våningen, men tänkte inte mer på det.

När jag kom hem hade dock hela taket på balkongterrassen blåst bort. Ja ja, skit i det, det får landlorden själv ordna men konstigt nog funkade ffa Showtime och parabolen satt tydligen kvar.
Ja, ja, satelit TV - Var god dröj...

Amnestys rapport om Egypten

Häromdagen kom så Amnestys rapport om Egypten, Mellan Östern och Nordafrika. Ingen rolig läsning om man är Egyptisk president eller statsman, fast å andra sidan, who f-cking cares! Ja inte Mubarak & Co i alla fall. Sen George "Wanker" Bush och hans neo-cons tappat modet i sitt korståg för arabisk demokrati, så har oxå pressen mot den gode Hosni och hans cronies helt försvunnit. Som min kollega Ehab sa: "We all dislike the American, but we owe them our increasing freedom a few years ago".

Men nu tycks det i alla fall vara slut på det. När Bush & Co tappade sugen så försvann oxå alla skenheliga försöka att åtminstone verka som om det fanns någon form av demokrati i Egypten. Nu är det åter igen fritt fram för Mubarak & Co att styra och ställa som de vill i den egyptiska hönsburen.

Ja Amnestys Egyptenrapport är dyster läsning för alla, förutom då möjligen för det egyptiska ledargarnityret vilket inte bryr sig ett dyft. På sida upp och sida ner redogörs för undantagslagar, polistortyr, godtyckliga arresteringar och frihetsberövanden, summariska rättegångar, politisk motiverade dito, rättegångar utan tillgång till försvarsadvokater, dödsdomar och "olyckliga dödsfall" i polisens häkte.

För dig som "orkar" läsa mer finns rapporten här:
http://www.amnesty.org/en/alfresco_asset/8f8380b2-a30b-11dc-8d74-6f45f39984e5/mde120012007en.html

Själv kan jag väl inte riktigt smälta att jag faktiskt bor i en diktatur!

Promenad på stan

Tog mig en promenad dag, en rejäl sådan. Hittade efter viss möda ner till Sharia Dokki (Dokki gatan) och sen vidare ut till Sharia Tahrir och knallade därefter hela vägen till Midan Tahrir (Frihetens Torg). Stod en bra stund på Kubri Qasr el Nil (bron) och spanade på turister och båtar. Denna bro känns, trots att den också är rejält sliten, ändå helt ok med sina vaktande lejon i vardera sida och det är alltid kul kul att titta på folk medan Nilen brusar fram under fötterna, men frågan är ju hur mycket avgaser man hinner andas in.

I takt med att man kommer mer och mer centralt möter man fler och fler turister, men också desvärre fler ”turistjägare”. Usch, jag ogillar verkligen alla dessa -”Hello Mister, listen… where are you from… come in here, have some tea with me, special price only for you, just have a look at my papyrus…” men men, man sticker ju ut, så är det bara, och de vill ju också tjäna pengar och leva. Men jag pallar liksom inte med det, önskar jag kunde berätta för dem (på arabiska) att nej, jag är inte turist, jag bor (nåja) och arbetar här och vill bara ta en runda på stan en ledig dag.

När jag väl kommit fram till Midan Tahrir kunde jag få lite bättre syn på Egyptiska Museet den här gången. Ser hemskt ut! Eller jag antar att det precis som det mesta annat här, once upon a time säkert såg vackert och nybyggt ut, för inte kan man väl bygga så att saker och ting ser gamla och förfallna ut redan från början, eller? Nåja, jag måste ju besöka det en dag, men orkade inte idag. Tog mig en ”chicken burger” på KFC. Kan knappt fatta att jag gjorde det, fy va äckligt! Åtminstone fick jag lite ”lugn och ro” (nåja) för en stund från detta hemska Midan Tahrir ”torg”. Ja torg och torg, det är inte mycket till torg, utan mer en jättelik bilrondell med brutala landmärke i gråsmutsig betong, som t ex Nile Hilton Hotell och Arabförbundets högkvarter Mogamma, vilket rymmer runt 20.000 byråkrater från hela arabvärlden; vill inte ens tänka på hur det måste låta där inne en vanlig arbetsdag (oh my freakin’ God).

Efter att ha sick-sackat mig fram mellan bilarna på Midan Tahrir (man känner sig som en tjurfäktare eller som om man vore på San Fermín i Pamplona fast här är det inte tjurar utan bilar man försöker undvika) tog jag mig vidare längs Sharia Talaat Harb, gatan som är namngiven efter den egyptiska riksbankens grundare, och upp till Midan Talaat Harb. Den här sträckan mellan de två torgen Midan Tahrir och Midan Talaat Harb, är nog själva kärnan i det moderna Cairo. Man kan knappt gå rakt fram på de överbefolkade trottoarerna pga alla människor och alla stånd och gatuförsäljare och därmed hamnar man gåendes på själva gatan som ständigt är knökfull med tutande trafik. Om jag inte dör av avgasförgiftning så lär jag garanterat bli påkörd en dag. Känns skönt att veta att det blir antingen eller i alla fall :) När man går här hör man musiken (oväsendet om ni frågar mig) och böneutroparna från bilarna och affärerna på var sida och överallt omkring sig hänger den tunga lukten av bilavgaser blandat med matos och rökelse, ja halleda vilket kaos!

Väl framme på midan Talaat Harb hittade jag det en gång så berömda Groppis konditori som tydligen lär ha försett Storbritanniens kungahus med godsaker, något man knappast kan tänka sig idag. Blev duktigt besviken när jag steg in. Konditoriet är i stort sett tomt idag, så när som på ett par kyldiskar med ”take out” bakelser. Ja ja, jag antar att det är med Groppis som det mest annat här i Egypten, rejält på dekis och förfallet och med all ”storhetstid” duktigt långt bakom sig. Sorgligt, men sant…

Vände så i höjd med midan Talaat Harb och tog sharia Qasr el Nil tillbaks. Den var nästan till bredden fylld med skyltfönster med de mest glänsande och pråligaste av varor och framför allt en rejäl förkärlek för skobutiker! Antar att egypterna behöver mer skor än gemene man, eller? Konstigt nog hittar man aldrig ett par endaste skor som ser ok ut, och gör man, så har de aldrig större storlekar än 41; knappast en mansstorlek back home!

Väl tillbaks på Midan Tahrir tog jag mig en gul ”city cab” hem. Mina kollegor har ”varnat” mig för dem för de använder taxameter och inriktar sig på turister(???). Personligen tycker jag det verkar synnerligen skönt med taxameter (även om man då alltså inte kan pruta, vilket är mina kollegers invändning mot dem) och det visade sig också vara ett bra val. Hela vägen tilbaks hem kostade ca 9:- svenska kronor, laaagom taxipris va :)

Hemma nu, sitter här på min enorma takterass och spanar ut över Cairo och Cairo Universitys förgyllda kupol där borta i Dokki. Om jag ändå bara hade internet i lägenheten också, men icke! Jag får väl knalla ner till någon lokal Macdonaldo :) där de brukar ha gratis W-LAN så jag kan posta det här.

Ha det folk!

Bloggare fick 4 års fängelse!!!

Adel Kareem Nabil Suleiman, mer känd under sitt nom de guerre Kareem Amer blev arresterad av polisen i november förra året då han på sin blogg www.karam903.blogspot.com ofta angrep och kritiserade såväl de statliga som de religiösa egyptiska myndigheterna.

Detta sågs ju självfallet inte med blida ögon av vare sig Mubarak & Co eller av muftisarna som tillsist lät polisen slå till. I slutet på februari dömdes han så till fyra års fängelse för ”uppviglig till hat mot islam" samt "förlolämpande av Hosni himself” och trots att domen överklagades så fastställdes den nu igår. Såååå jäkla sjukt!

Ja, man får kanske akta sig så att man själv inte åker dit, fast vare sig Mubarak & Co eller muftisarna kan väl läsa webb-skånska!?!?

Ja vad säger man? Jag bor och arbetar alltså i en riktig hederlig diktatur, det trodde man aldrig...

Häxan gör mig gaaaalen

Har ny chef eller rättare sagt, rapporterar nu till en annan vice president och hennes högra hand vill ha fortlöpande uppdateringar från mig. Det vore väl helt ok, men ibland kan jag vara uppe hos henne och hennes team av konsulter och "rapportera" (det är mer som utbildning av dem för de fattar nada i granada) på en tisdag eftermiddag, bara för att hon sen ringer vid lunchtid på onsdagen och ber mig komma och rapportera om senaste nytt???

Ok, visst är det kul och spännande och utmanade att arbeta utomlands och väldigt annorlund mot att jobba i Sverige, men SÅ mycket nytt och sååå många framsteg gör vi INTE på mindre än 24 timmar. Jag har försökt förklara det för henne, att hon måste sluta försöka micro manage mig, jag har varit utan blöjor och napp i ganska många år nu, men inte fanken går det fram.

Hon har dessutom ett team med internationella Management Consultants som håller på att reformera Mobinil och vårt sätta att arbeta inom PMO. Det vore väl helt ok, men inte NU och inte i VÅRT program. Ja, jag har väl accepterat det och följer deras riktlinjer, men mitt team stenvägrar. Det finns bara inte tid, säger de. Och visst är det så, de har rätt!

Men visst behövs det säkert ett nytt sätt att arbeta här på Mobinil men det är liiiiite sent att börja använda vårt program för att experiementera med det nu. Och sen blir man ju liiiiite orolig när hennes Management Consultants inte har en aaaaning om vad en MSC eller en HLR är eller för den delen ha hört talas om en BRS eller vad billing och dunning är! Jovisst, man behöver väl inte veta det som Management Consultant (för deras expertis är ju - förhoppningsvis - att reformera arbetssättet) men haaaaallå, har någon hört talas om att åtminstone FÖRSÖKA sätta sig in i kundens bransch och vardag.

Icke! Kom bara hit och ge oss massa nya PPT templates att fylla i (det kan jag leva med även om mina egna templates så här långt faktiskt är bättre än deras och det höll faktiskt även häxan med om, då blev de liiiite sura de där Management Consulterna :) men värst av allt är att de ifrågasätter kunskapen och kompetensen inte bara hos mig, utan hos hela mitt team!!!!

Fick idag frågan:
- "How do you know that the Network guys have understood the function of the HLR for MNP?"

Ja det var en av Management Consulterna som försökte svänga sig med lite telekomsnack) och då tänkte jag, vad fan menar du med "how do you know", vill du att jag låter dem göra ett prov ? Kanske en liten tenta på deras vanliga arbetsuppgifter, men när idioten (Management Consulten alltså) sen följde upp med:

-"Do they understand their responsibilities..."

Ja då tappade jag humöret och svarade:

-"No, probably not, since most of then are monkeys we get from the local zoo, but if we are lucky we might teach them how to talk and walk at the same time..."

Fubbikar!!! Och sen att häxan vill filtrera allting innan jag rapporterar till Vice Presidents och Directors också, såååå otrooooligt irriterande!!! I Sydafrika funkade det mycket bra! Jag hade fullt ansvar men oxå full och ocensurerad tillgång till top brass och kunde informera och rapportera när och vad jag ville och det var högt i tak och man kunde ta en diskussion, men här, ja halleda, byyyyyrååååkrati!!!

Det är så här va (spana in farsan) OM jag nu har fullt ansvar så kan jag bara ta det, om jag också får rapporta vad JAG uppfattar som med sanningen överenstämmande och INTE har något jäkla filter som plockar bort slides och ändrar mina texter!!!

Ja fy fan va sjukt det här stället är!

Min kulturella förståelse = NOLL

Fy sjutton vilken natt! Det drog så kallt i sovrummet i natt eftersom de sad excuses for window shutters inte går igen ordentligt, så vid 03h30-tiden flyttade jag in på tv-soffan. Den är åtminstone mjuk och hyfsat skön. Därtill svepte jag om mig mit ljusblå egyptiska täcke jag köpt, som faktiskt är riktigt varmt och skönt, men i vardagsrummet är det om möjligt ännu mer lyhört och ljust och trots att jag drog på mig mina löjliga flygplans-ögontäckare och låg och lyssnade på P1:s ”God morgon Världen” (vilket jag alltid brukar somna så skönt till) så vaknade jag strax före 05 när ”idioten i tornet” började larma!

Ja, jag vet, det heter Minaret och böneutropare och ja, jag vet, han kallar till bön och det är ju en inspelning, men VARFÖR måste de ha en sådan inspelning lirande kl 05 varje morgon och dessutom på full patte!!!???!!! Ja jag som en gång trodde att jag var så förstående och kulturellt bildad (och hela den biten) inser nu mer och mer att jag börjar bli gammal, trångsynt och oerhört bekväm och därmed inte bara inte uppskattar utan direkt retar livet ur mig på de här förbannade musselmanerna och deras böner.

Min lägenhet ligger, vilket jag upptäckt först sedan jag flyttat in, mitt emellan två moskéer och än har tydligen inte det centrala direktivet gått igenom som ska garantera att alla moskéer kallar till bön på exakt samma tid, för guuud va jobbigt det är när man precis somnat om bara för att vakna till nästa tornkvidare på andra sidan kvarteret. Jag känner konstigt nog allt mindre förståelse för hur religionen kan få styra ett land och alla dess invånare som det gör här, och då mina vänner märk väl Egypten är förmodligen ett av de mer sekulära muslimska länderna.

Ja jag får väl ta och vakta min tunga, för så sent som igår läste jag om en egyptisk bloggare i Alexandria som dömts till tre års fängelse för att ha ”förolämpat islam” på sin blogg. Jamen herregud (se där, nu hädade jag också!) man får fängelse för att ha ”förolämpat islam”, vill inte ens tänka mig hur många år jag skulle få om de egyptiska myndigheterna kände till min Cairoblogg, huga!

Nåväl som sagt, hade en kass natt och sov dåligt, men Khalid stod glatt utanför porten kl 10h00 som avtalat. Efter att ha kollat på ytterligare en lägenhet (han ger aldrig upp) så körde vi till ”Citadellet”, alltså Salah ad-Din’s (Saladin) 900 år gamla befästning (al-Qala) på en bergsutlöpare utanför stan. Det sägs att man ska ha en fantastisk utsikt över Cairo från Citadellet, men idag, som så ofta annars, rådde ett konstant soldis och smogg över staden så det var tyvärr inte så mycket man såg. Al-Qala, som förmodligen är huvudpunkten i det islamiska Cairo, är utan tvekan ett av stadens mest populära turistmål och köerna var långa och varma, men tack vare att Khalid är officer i armén så viftade han lite med sitt officerskort och snackade lite med vakterna och sen inte bara gick vi in utan att betala utan också utan att behöva stå i den långa och varma kön (tack för det Khalid!).

Al-Qala visade sig vara ett virrvarv av moskéer (vad annars!), muséer, tinnar och torn och där väl Muhammad Alis stora moské i osmansk stil tog priset! Denna alabasterbyggnad dominerar Cairos östra horisont och uppfördes till det moderna Egyptens grundare, Muhammad Alis ära. Den gode Muhammad var ursprungligen Alban och krigare i den osmanska sultanens tjänst. På tidigt 1800-tal gjorde han sig till härskare av Egypten (under ottomanska riket) genom att likvidera de främsta ”mameluckerna”. (Jag får väl ta och skriva ett par rader om egyptens historia för er som inte känner till den eller som inte orkar kolla på nätet)

Jag pillade faktiskt av mig pjucken och knallade in och bortsett från för-gårdens avskalade men ack så lugna och sköna tomhet så var det inre en besvikelse så till vida att det var överfyllt av turister. Dock är byggnaden imponerande men som brukligt är tom, så när som på turisterna då alltså, två bönestolar och så den gode Muhammed Alis marmorgrav som ligger till höger när man kommer in i den väldiga bönehallen.

När jag kom ut hade Khalid letat rätt på en gammal officers-kollega som tog oss med till Qasr al-Gawhara palatset som ligger bredvid. Här fick jag mig en liten historilektion till livs av en liten servil man med satt utseende. Faktum är att han påminde om Muhammed Ali själv eller dennes albansk-egyptiska barn och barnbarn. I al-Gawhara såg jag också Alis tron i guld och rött siden, vilken var lika bred som låg för Ali hade nog en lite väl stor förkärlek för det goda här i livet. Här, i al-Gawhara, hade tydligen den franska kejsarinnan (Napoleon III:s hustru) också övernattat en natt då hon befann sig i Egypten för Suez-kanalens invigning. Ja och så fortsatte det med massa totalt ointressanta turisfakta, men ändå, killen snackade ju trots allt engelska!

Så officer som han är så tog Khalid sedan med mig till såväl polis- som militärmuseet i al-Qala. Det var lika intetsägande som ointressant och fyllde mig mest med en förundran över hur alla dessa diktaturer och u-länder alltid kan hylla våld och militarism så högt. Ja Polismuséet var ett skämt. Det var förmodligen det sämsta jag någonsin sett och inte värt att ens gå in i, nedslitet och söndrigt för att inte säga totalt ointressant innehåll. En enda lång hyllning till polisen i Egypten som vi alla vet alltid har och forfarande används som repressiv maktfaktor mot folket. Jo, det fanns en intressant sak, det var de gamla fångcellerna som dock inte låg i själva muséet. Här förvarades ända fram trill 1983 för regimen misshagliga personer, bl a gömde man bort Sadats mördare här i väntan på rättegång 1981.

Militärmuséet var lite bättre, åtminstone var det inte hål i väggarna och söndriga montrar när innehållet saknades, men samtidigt, ett enda stort muséum som hyllar krigsmakten och dess officérskår? Nåja, jag fattar ju, det var ju de s k ”fria officerarna” som tog makten och som allt sedan dess styrt landet genom Nasser, Sadat och nu (allas favorit-hatobjekt) Mubarak.

Jag måste erkänna att mina kunskaper som de Israelisk-arabiska krigen och därtill Suezkonflikter och liknande inte är särskilt imponerande eller för den delen dagsfärska, men visst har jag för mig att Egypterna bara torskade varenda gång, om det inte vore för USA och eller ryssarns ingripande och därmed blir ju hela grejen att förhärliga en krigsmat som aldrig lyckats särskilt bra, om möjligt bara än mer pervers. Men men, så är det nu än en gång i dessa Mellan Östern-diktaturer… patetiskt!

De av er som känner mig från tidigare resor måste höja förvånat på ögonbrynen när ni läser mina rader ovan. Borta är allt intresse och nyfikenhet för nya kulturer och en känsla av att ”oooh här skulle jag kunna bo och här är så spännande och intressant…”. Jag vet ärligt talat inte vad det är med mig men jag förundras bara om och om igen hur eller kanske snarare OM dessa människor verkligen är del av samma kultur som en gång uppförde pyramider och var världens ledande kulturnationer med djupa kunskaper i arkitektur, matematik och läkar-vetenskap? Om så är fallet, vad hände? Var gick det fel? Titta på Al Hambra i Spanien, ja titta på alla de moriska kvar-lämnorna i Spanien, som sedan föll till de inbitna och rabiata super-kristna spanjorerna och därmed rimligtvis borde ha farit illa under tidens gång och jämför sen dem med alla dessa kvar-lämnor här i den islamska världen… Ja jag vet inte hur många gånger jag sagt det, men jag fattar inte hur man kan ha låtit det förfalla så här. Det är sorligt och ledsamt…

Vi hoppade över Ibn Tuluns moské och drog oss efter en lätt lunch ifrån al-Qala för att istället besöka Islams (eller i alla fall sunnivärldens) mest framstående universitets- och kultur-institution, Al Azhar. Moskén med samma namn grundades redan på 970-talet och är än i dag huvudinstitution för islamsk utbildning i den islamska världen. Al Azhar’s ”sheyk” (andlige ledare) är Egyptens främsta religiösa uttolkare och auktoritet, inte minst för de många tusentals muslimska studenterna från hela världen som här lär studerar Koranen, muslimsk rätt, grammtik, logik och retorik. Numera erbjuder universitetet också mer profana ämnen så som medicin, teknik och handel.

Vi hamnade utanför ”Barberarnas Port” där studenterna traditionellt brukade få sina huvuden rakade innan de inträdde i studievärlden. Dock fick jag behålla mitt hår även om jag nog skulle behöva en rejäl skalpering just nu. Nåja, det får väl vänta tills att jag kommer hem. Det är så skönt att klippa sig hos en svensk frisör. Min heter Ahmed och är från Irak och är barnbarn till Josef som en gång grundade klipperian på Möllan där hemma :-)

Efter ett kortare besök gick vi runt kvarterat och hamnade utanför Sayyidna al-Husseins moské. Om Al Azhar är sunni-muslimernas främsta uttolkare, så är al-Husseins moské en av de viktigaste för shiamuslimer. Husseins lär ha varit barnbarn till proften Mohammed, och hans far Ali var gift med Mohammeds dotter. När Mohammed knallade vidare så försökte Ali (som alltså var hans svärson) ta makten då han ansåg sig vara den rättmätige arvtagaren, men han hamnade då i konflikt med den styrande Umayyad-dynastin och dog i Irak. I denna moské förvaras hans son, alltså Husseins som då alltså blir Mohammed dotterson, huvud!

JO jag vet, det låter sjukt! Det är väl som med Santiago i Spanien där man förvarar aposteln Jakobs kvarlevor, men varför och hur Husseins huvud hamnade i Cairo, det var det ingen som lyckades upplysa mig om. Dock följer alla shia-muslimer än till denna dag Ali och Hussein och anser att de var Muhammeds rättmätige arvtagare, medan sunni-muslimerna (t ex Egypten) anser att Umayyad-dynastin var rättmätige arvtagare.

Efter denna utvikning i islams sekter tog vi oss slutligen ett besök på Khan al-Khalili, som väl får anses vara Cairos svar på Kiviks marknad eller Roof Top Market i Rosebank Joburg :-) fast naturligtvis med sin lokala varianter vad beträffar utbudet. Såna här marknader lämnar mig nästan alltid totalt oberörd, om inte irriterad över alla försäljares dåliga försök att kränga billigt krimskrams som ingen vill ha. Ja ingen och ingen, Hannah och Emma hade säkert hittat något att handla här och likaså mina systrar och min mor för de brukade ju släpa hem ölöppnare och suvenirdockor från halva solorts-Europa när man var ung. Presenter som alltid var lika välkomna som mässling men som dock tack och lov man kunde göra sig av med snabbare än sjukdomen :-)

Hittade dock en gammal man som satt och sakta, sakta präglade in silver, koppar och guldtrådare i mässingsfat och de var verkligen ett fint hantverk, men annars var Khan al-Khalili som det mesta annat här skitigt, nergånget och förfallet. Jag tycker synd om människorna i Cairo.

Nu är det lördagkväll, klockan är ett par minuter i tolv och där hemma har Sverige sett på melodifestivalen eller står fortfarande och hänger i en bar. Här är det sista dagen för helgen och imorgon är det dags att jubba igen. Känns lite surt när man tänker på att det är lördagkväll och att man egentligen borde vara ledig, men men, so ist dass Leben unter den Linden :-)

Dags att sova nu, eller försöka i alla fall, om trafiken där nere på gatan bara kunde lugna ner sig lite, men icke, om de inte tutar så dör de nog. Måtte jag nu bara somna innan det är dags för tornhojtarna att ge sig på det igen :-)

Sov gott där himma!

Mugg-burgaren Arne

Så var man då nödgad att byta hotell pga att Mobinil inte fick tummen ur i tid (quel surprise!) och förlängde hotellet. Nåväl, inte hela världen, packa ihop, ringa Khalid och så iväg.

Nya hotellet låg faktiskt bättre till, nice utsikt över Nilen och precis runt hörnet från Midan Tahrir och bortsett från att balkongdörren inte gick att låsa och att dörren i mitt rum som leder till rummet bredvid inte heller gick att låsa och att ytterdörren hade en ca 3 cm stor glipa till karmen när man stängde, så var det väl helt ok. Fick också passat på att ääääntligen kommit ner till Midan Tahrir och sett mig omkring och kom denna gång hela vägen fram till Egyptiska Museet utan att bli överköd, håhåjaja, vilka framsteg man gör :)

Så andra kvällen på hotellet, kom hem sent och ringde upp en burgare till middag. Smakade väl helt ok och gick sen och lade mig, bara för att vakna ett par timmare senare och därefter spendera resten av natten på toaletten. Tror inte att jag spytt och babbat så mycket i mitt liv på en och samma natt. I takt med att vätskan lämnade kroppen så kickade ju oxå febern i. Tömde minibaren på allt drickbart, ja icke-alkoholhaltigt alltså, men inte sjutton hjälpte det, fy vad jag mådde kasst!

Ringde Khalid nästa morgon och bad honom att köpa febernedsättande och mycket dricka. Sagt och gjort, eller nåja, det tog 4 timmar att få hit mina inköp! Först tog det Khalid 2 timmar eftersom han missförstått mig och därpå blivit osäker på vad det var han skulle köpa, men dessvärre inte hade pengar på sin mobil och därför inte kunde ringa mig och fråga. Så den stackarn stod i 2 timmar utanför en butik och väntade på att jag skulle ringa upp igen(!!!!)

Lite senare, när Khalid väl kom till hotellet så sade man i receptionen att jag bodde på rum 324, varpå stackarn släpade upp mina inköp dit. Dock bor jag på rum 615 så Khalid fick återvända till receptionen i ogjort ärende. När jag efter ytterligare en timmes vänta åter ringde upp Khalid och han förklarade för mig att mina kassar nu stod i receptionen, ringde jag ner dit.

Receptionen lovade att skicka upp mina inköp med det samma (jovisst!). 20 minuter senare, ingen dricka och ingen panodil. Ringde till receptionen igen, men de sa att jag inte var på mitt rum!??! Eh vaaaa??? Förlåt??? Nä, de idioterna hade åter skickat kassarna till rum 324, varpå jag förklarade att jag fortfarande bor i rum 615 så kan in snääälla skicka upp dem nu!!!
-Ok, då, vi skickar med det samma.

10 minuter senare, knackar på dörren och jag släpar mig dit. Utanför står bellboyn och frågar mig om jag behövde hjälp med att bära ner mina kassar? Nu hade tomtarna plötsligt fått för sig att jag behövde hjälp att få något nerburet i receptionen. Halvt tokig ringer jag ner igen:

-"Har ni eller har ni inte mina kassar i receptionen?
- Nej, det har vi inte Mr Nilsson"
- Men min chaufför säger att han lämnat in kassarna i receptionen och ni sa ju själv för 20 minuter sen att ni hade kassarna där.
- Jo, vi har kassar här, men de är inte era Mr Nilsson, de tillhör rum 324, det har chauffören som lämnde in dem själv sagt.

-Amen era jävla morons!!! NI sa ju till min chaufför att jag bodde i rum 324, DÄRFÖR gick han dit och därför skrev han sen rum 324 på kassarna, men jag bor nu och igår och ända sen jag kom hit till här skithotellet fortfarande i rum 615!!!

-Ja-haaaaa (tänk er Jonas Gardell-style), men då HAR vi ju era kassar här, jag ska genast skicka upp dem.

20 minuter senare, fortfarande ingen leverans. Heltokig och feber-frustande skriker jag i telefon till receptionen:
-"Var fan är mina kassar???"
-Jamen Sir, er chaufför har ju handlat dricka och vi tillåter inte att man tar in mat och dryck utifrån hotellet... "
-"Och varför i hela fridens namn gör ni inte det???"
-"Ja dels för att vi ju vill att ni ska handla från oss och dels därför att vi har vissa krav på kvaliteten på mat och dryck."
- "Du bara precis fucking skojar med mig din jävla freak!!! Ni bryr er om kvaliteten på mat???? Yeah right!!! Du, jag åt en av era mugg-burgare igårkväll och har sen spytt konstant i tjugo timmar och behöver nu REJÄLT med dricka, inte några små löjliga mini-flaskor som står i the sad excuse for en minibar. Den har jag för övrigt tömt för längesen och den har ännu inte blivit påfylld, så antingen skickar du upp kassarna NU med det f-cking samma eller så kommer jag ner och spyr i receptionen istället!!!"

Så efter den lilla exercisen i Customer Service levererades tre kassar med dricka och pain killers till mitt rum. Och som tur var så hade jag också fått PIP ("Piller av Paul") så nu, 48 timmar senare har det hela stabiliserat sig och jag kan röra mig i allt större avstånd från toaletten. Men fy fan, magsjuka i det här u-landet där ingen jävel fattar vad man säger, det är inte roligt!

Idag ska jag dock försöka checka ut från hotellet och sen flytta till min lägenhet. Självfallet har de ännu inte lyckats installera internet i lägenheten men de skulle försöka ordna lakan och kuddar (wow!) Lägenheten ligger i alla fall överst i ett tiovå-ningshus med stor nice takterass i området Dokki, så får vi väl se om jag kan spy och babba ner den oxå :-)

Over n out...